Bländare åtta
Blà Bheinn
Många tycker att Blà Bheinn, eller Blaven, är det vackraste berget på Isle of Skye och ett av de finaste i hela Skottland. Det omdömet fick jag aldrig möjlighet att förhålla mig till, för det blå berget – som namnet betyder – var till stora delar insvept i moln den morgon jag vandrade upp i dalen med siktet inställt på just detta berg.
Berg och moln bildar emellertid en underskön kombination för fotografen, och jag tilltalades mycket av miljön där dalen tog slut och de mörka klippväggarna tog vid. Den nästan exotiska färgen på vattnet i bäcken blev pricken över i.
Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools, Talisker Bay, Old Man of Storr, Quiraing och Neist Point.
Neist Point
Det är som om naturen skulpterat denna klippudde med en avsikt – här ska en fyr placeras, ett vitt torn som vakar mot det väldiga havet i nattens mörker.
Och det är nästan som om denna byggnad har placerats här lika mycket för fotografer som för sjöfarare. Fyren vid Neist Point hör till Skottlands, ja förmodligen världens mest fotograferade fyrar.
Trots det medger platsen många olika bildlösningar. Jag väljer vidvinkel och ett utsnitt som inrymmer både land och vatten, för att få med den kombination av blå toner och gyllene ljus som ger vyn dess karaktär denna kväll.
På en känd och fotogenisk plats som denna kan man inte räkna med att få vara ensam. Men så fort solen gått ner under horisonten ger sig alla av – stativfotografer såväl som selfiefolket – utom vårt lilla sällskap.
Fyren är inte längre intressant men långt borta lever ännu ljuset som en visuell efterklang i moln och regnskyar. Neist Point har förvandlats från grandios oljemålning till akvarellens drömska karaktär.
Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools, Talisker Bay, Old Man of Storr och Quiraing.
Old Man of Storr
I ofantlig tid innan namnet The Storr var påkommet har berget vittrat sönder. En del av klippan har trotsat erosionens gnagande tand och står nu som en gammal väktare över land och vatten. Old Man of Storr, flankerad av några lägre klippformationer, utgör det kanske allra mest markanta landmärket på Isle of Skye.
Luften är klar och kylig när vi vandrar den bitvis branta stigen upp mot vyerna. På plats biter vinden hårt i kinderna. Vi inväntar gryningen.
Vyn mot Old Man of Storr med bergen i bakgrunden är magnetisk, så pass att man lätt blir tunnelseende. Jag vänder mig själv och kameran och ser moln som gör mig förväntansfull. För man vet aldrig hur det blir, hur platsen kommer att framstå under det korta tidsspann när solen bryter igenom för första gången denna dag, vars ljus och väder inte kommer att bli likadant någon annan morgon någonsin.
Att observera moln som spelar lågt vid horisonten i gryningen hör till landskapsfotograferingens mest intensiva moment. Planering, förberedelser och väntan, allt detta långsamma arbete koncentreras till ett avgörande ögonblick när man måste släppa all kontroll och bara acceptera och bejaka det ansikte naturen visar upp. Fotografiet väger på en knivsegg.
Denna gång samspelade inte sol och moln. De där regnskyarna blev aldrig det reflekterande draperi jag hoppats på, istället träffade strålarna Old Man of Storr med en skarp morgonhälsning. Det blev med ens vad icke-fotografer kallar fint väder. Men ändå, vilket privilegium att få uppleva!
Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools och Talisker Bay.
Fairy Pools
Från de svarta Cuillin-bergen flödar vatten i flera bäckar och forsar ner mot dalen Glen Brittle. Den mest kända innehåller flera små vattenfall och kaskader och turkosa pooler. Vackert som i en saga; så kallas också detta vattendrag för Fairy Pools.
Det vackra är inte alltid det mest intressanta bildmotivet och jag koncentrerar mig inte på vattnet utan på bergen. De mörka, de mäktiga. The Black Cuillins. Jag tilltalas av hur det tunna lagret snö lyfter fram struktur och ger klippan en grafisk karaktär, samtidigt som snön understryker årstidens dramatik, på tröskeln mellan höst och vinter.
Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk och Sligachan.
Elgol
Höstens fotoresa gick till västra Skottland, närmare bestämt Isle of Skye och Glencoe. I en serie kronologiskt ordnade inlägg kommer jag visa ett urval bilder från resan. Från plats till plats som vårt sällskap stannade vid för att i bild fånga landskapen, ljuset och stämningarna.
Elgol är en liten ansamling hus som väl nätt och jämnt summerar till en by. Namnet är välkänt bland brittiska naturfotografer. Anledningen uppenbarar sig direkt vid första åsynen. Om sikten är klar vill säga, vilket man inte kan räkna med då vädret på skotska västkusten är notoriskt lynnigt.
Bortom havsviken Loch Scavaig breder Cuillin-bergen ut sig som en mörk fond och i förgrunden finns stenar av olika storlek samt fårade klipphällar. Ett fotografiskt gourmetbord. När vi var där – det blev ett par återbesök i Elgol under vistelsen på Isle of Skye – var dessutom bergstopparna pudrade med snö.