Glen Etive

Vi lämnar Isle of Skye och kör mot Glencoe på fastlandet. Legendariska trakter för brittisk klättring och fjällvandring, nu och i historisk tid. Vårt sikte är dock inte inställt på de mest dramatiska bergen eller de högsta topparna. Fotografiskt erbjuder Glen Etive – en mindre dalgång som löper i nordlig riktning från Glencoe – väl så intressanta motiv.

Där de båda dalarna möts ligger vad jag skulle gissa är Skottlands mest fotograferade berg: Stob Dearg på Buachaille Etive Mor. Merparten av bilderna man brukar se är tagna från mer eller mindre exakt samma ställe. Och det syns på plats, för det är extremt nertrampat och lerigt på en liten yta. Det saknas bara en skylt – ”Fotografera här” – och markeringar för stativbenen.

Jag tappar lusten direkt, vänder mig om och ser ett annat berg och en annan komposition. Det resulterade faktiskt i en av de bilder från resan som jag är mest nöjd med. Helt otippat och överraskande. Fotografisk ”serendipity”, för att låna ett användbart engelskt ord. Berget heter för övrigt Stob a’Ghlais Choire.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools, Talisker Bay, Old Man of Storr, Quiraing, Neist Point och Blà Bheinn.

Blà Bheinn

Många tycker att Blà Bheinn, eller Blaven, är det vackraste berget på Isle of Skye och ett av de finaste i hela Skottland. Det omdömet fick jag aldrig möjlighet att förhålla mig till, för det blå berget – som namnet betyder – var till stora delar insvept i moln den morgon jag vandrade upp i dalen med siktet inställt på just detta berg.

Berg och moln bildar emellertid en underskön kombination för fotografen, och jag tilltalades mycket av miljön där dalen tog slut och de mörka klippväggarna tog vid. Den nästan exotiska färgen på vattnet i bäcken blev pricken över i.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools, Talisker Bay, Old Man of Storr, Quiraing och Neist Point.

Neist Point

Det är som om naturen skulpterat denna klippudde med en avsikt – här ska en fyr placeras, ett vitt torn som vakar mot det väldiga havet i nattens mörker.

Och det är nästan som om denna byggnad har placerats här lika mycket för fotografer som för sjöfarare. Fyren vid Neist Point hör till Skottlands, ja förmodligen världens mest fotograferade fyrar.

Trots det medger platsen många olika bildlösningar. Jag väljer vidvinkel och ett utsnitt som inrymmer både land och vatten, för att få med den kombination av blå toner och gyllene ljus som ger vyn dess karaktär denna kväll.

På en känd och fotogenisk plats som denna kan man inte räkna med att få vara ensam. Men så fort solen gått ner under horisonten ger sig alla av – stativfotografer såväl som selfiefolket – utom vårt lilla sällskap.

Fyren är inte längre intressant men långt borta lever ännu ljuset som en visuell efterklang i moln och regnskyar. Neist Point har förvandlats från grandios oljemålning till akvarellens drömska karaktär.

Tidigare inlägg från Skottlandsresan: Elgol, Loch Coruisk, Sligachan, Fairy Pools, Talisker Bay, Old Man of Storr och Quiraing.

Elgol

Höstens fotoresa gick till västra Skottland, närmare bestämt Isle of Skye och Glencoe. I en serie kronologiskt ordnade inlägg kommer jag visa ett urval bilder från resan. Från plats till plats som vårt sällskap stannade vid för att i bild fånga landskapen, ljuset och stämningarna.

Elgol är en liten ansamling hus som väl nätt och jämnt summerar till en by. Namnet är välkänt bland brittiska naturfotografer. Anledningen uppenbarar sig direkt vid första åsynen. Om sikten är klar vill säga, vilket man inte kan räkna med då vädret på skotska västkusten är notoriskt lynnigt.

Bortom havsviken Loch Scavaig breder Cuillin-bergen ut sig som en mörk fond och i förgrunden finns stenar av olika storlek samt fårade klipphällar. Ett fotografiskt gourmetbord. När vi var där – det blev ett par återbesök i Elgol under vistelsen på Isle of Skye – var dessutom bergstopparna pudrade med snö.

Söndag 30 oktober

Inte så mycket att orda om. En alldeles vanlig fototur längs stigar jag trampat många, många gånger tidigare. Hur det nu kom sig så tog jag nästan alla bilder denna morgon innan solen stigit högt nog för att stråla genom grenverket. Tyckte att det direkta ljuset med ens blev för hårt. I sådana lägen är det bäst att stänga av kameran och istället bra njuta av termoskaffet och titta på rimfrost som försvinner och guldmynt som faller från träden till den höstdoftande marken.

Nedan några bilder i den ordning jag tog dem, en virtuell promenad sedd genom min kameralins. Klicka gärna och bläddra i förstoringsläge, då kommer bilderna bäst till sin rätt.