200 blogginlägg, ett häftigt jubileum.

I februari 2010 gjorde jag mitt första blogginlägg på Fotosidan. Jag hade länge ruvat på att börja blogga men inte riktigt kommit till skott. Men så fick jag en utmaning av en god vän i Varbergs Fotoklubb, Leif Eliasson, om att publicera min bästa bild från 2009. Efter flitigt letande, ni vet hur svårt det kan vara att välja bilder, så fastnade jag för en bild på en blåmes och gjorde mitt första blogginlägg.

Nu, fem och ett halv år senare, har hårddiskarna fyllts på med runt 50 000 bilder. Hur många bilder som slängts vet jag inte men sannolikt är det ett par hundra tusen. I takt med att kraven har ökat är det fler och fler bilder som åker ned i det runda arkivet.

Jag fick smak på bloggandet, tycker om att publicera mina bilder och skriva en liten text till upplevelserna jag har i naturen. Jag tycker också om den respons bloggandet har, att får både ris och ros för det jag publicerar. Det är utvecklande och enligt min egen bedömning, har det gjort mig till en bättre fotograf. Det är på sin plats så här i jubuleumstider att rikta ett tack för all inspiration som jag fått av vänner på Fotosidan, Facebook och inte minst av vänner i Varbergs Fotoklubb. Ingen nämnd, ingen glömd.

Nu är det jubileum. 200 blogginlägg har det hunnit bli under de här åren och jag har ju förstås en förhoppning om att det ska bli minst lika många till om bara hälsan står mig bi. Jag älskar att fottografera, jag älskar att vara ute i naturen. Numera har jag ständigt sällskap av vår springer spaniel Prillan som också gillar naturen. Det händer att jag smiter iväg nån gång ensam men det känns tomt och jag saknar henne. När hon står där vid ytterdörrem med ledsna ögon och vädjar om att få följa med så veknar jag för det mesta. Ja, vi är ett sammansvetsat team Prillan och jag och numera har hon någorlunda lärt sig att vara stilla när jag smyger på en fjäril eller vad det nu kan vara.

Med det sagt så raskt över till några bilder från den senaste veckan.

Ålands hav. Hållnäshalvön.

Ålands hav, Hållnäshalvön.

Ålands hav, Hållnäshalvön.

Silverstreckad pärlemorfjäril.

Pärlemorfjäril.

Pärlemorfjäril.

Trollslända.

Trollslända.

Puktörneblåvinge.

Puktörneblåvinge.

Mindre guldvinge.

Luktgräsfjäril.

Påfågelöga.

Och till sist Prillan i tålmodig väntan på att husse ska bli klar med fotograferandet.

Värmeälskarna vaknar till liv

Med sensommaren vaknade fjärilar, insekter och andra värmeälskare till liv. Det har jag väntat på länge och nu är det underbart att strosa omkring med makrogluggen monterad. Jag har också försökt mig på några landskapsbilder vilket inte är helt enkelt. Väderprognosen för kommande veckan ser lovande ut för fortsatt fina möjligheter till bland annat fjärilsfotografering. Här så några bilder från de senaste dagarna.

En rödlistad raritet och Sundborn

Semester. Ja, det har hustrun (jag har tyvärr ingen semester utan är ledig för jämnan) så vår vana trogen har vi kopplat på husvagnen och gett oss norrut. Målet är Kvissle i Jämtland för fiske och träffa goda vänner. Vi har gjort ett länge stopp på Smednäsets camping strax utanför Svärdsjö i Dalarna. Så här långt riktigt fint väder, så fint att hustrun badar, själv tar jag då chansen att försöka fotografera lite. Men fjärilsåret är så här långt magert men hade den stora turen att träffa på en raritet i insektsvärlden, en svävfluglik dagsvärmare. Det hade jag inte en susning om när jag fotograferade den men skicklige David Andersson i Varberg kunde snabbt artbestämma den samt upplysa om att den är rödlistad och ovanlig. Jag hade lite tur då den snällt satt kvar när jag fipplade med den manuella skärpeinställningen.

Vi har också hunnit med ett besök i Carl Larssons Sundborn. Ett fantastiskt vackert och idylliskt samhälle med mycket att titta på och njuta av. Här kommer lite blandade semesterbilder.

Svävfluglik dagsvärmare.

Gräsgrön, möjligen olivgrön, guldbagge.

Gräsfjäril - det kryllar det av.

Storklocka/stor blåklocka.

Det här gillar jag att se.

Hustrun och Prillan fikar.

Hos keramikern Monika Roboz som tillsammans med Björn Eriksson driver Karlsbyhedens krukmakeri.

Hantverk av högsta klass.

Sundborn visar upp sin bästa sida.

Mängder av underbara trädgårdar i Sundborn.

Det är i soluppgången det händer

Hur många timmar jag tillbringat i skogarna i trakterna av Dagsås och Åkulla bokskogar vet jag inte. Men många är det och jag har fått frågan "Har du flyttat till bokskogen, Bengt?. Nej, jag har inte flyttat men trivs så otroligt bra i skogen, att bara få strosa runt och njuta av naturen och tystnaden i min ensamhet. Jag har ett passionerat fårhållande till bokskogen som bara tycks öka. Några som också trivs i bokskogen är vildsvinen som ökat kraftigt. Varje dag ser jag nya spår efter deras härjningar och bökande efter bokollon som tillhör favoritfödan. Trots att jag många gånger varit ute precis i gryningen har jag aldrig lyckats få syn på ett vildsvin, de är fenomenala på att gömma sig och trycker oftast stenhårt i det tätaste av snår och granbestånd som finns.

Men jag har många gånger tänkt att nån gång så ska jag ju få syn på något i vart fall. Och så i ottan, före klockan sex denna underbara morgon, hände det som kan beskrivas som den berömda ketchupeffekten. Jag kom fram till en liten plöjd åker högst upp i skogen när jag plötsligt får syn på en mörk skugga längst bort i hörnet. Jag håll på att tappa kameran i pur förvåning, ett vildsvin. Pulsen steg. Vildsvinet vinklade något lite och fortsatte snett mot mig följt av ytterligare ett. Så kom de ut i solen på vägen framför mig och då blev fotomöjligheten plötsligt mycket bättre. Men de var inte alls enbart två utan följdes av en hel drös kultingar.Jag stod blick stilla, andades knappt, och fick utan att störa de små svinen vara med om en upplevelse som jag bara drömt om. Det hela var över på max ett par minuter om ens det men det blir ett minne för livet.

Här så några bilder från mitt morgonpass.

Säsongens sista blåsippor

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Alltså, jag hade bestämt att säsongens blåsippefotografering var slut och nu var det vitsippor som skulle stå i fokus. Men så av en tillfällighet hittade jag en kulle med massor av vitsippor - men också blåsippor. Jag har sett fräschare och vackrare blåsippor än dessa men kunde inte motstå dem och här är de - säsongens sista.