Norröver VII - Sista kvällen

När smålommarna givit sig av för att inte återkomma,  stannande vi kvar vid mossen ett tag till. Inget smakar heller så bra som fika ute i naturen. Kvällen var stilla och rofylld. Det kändes lite vemodigt att detta skulle bli den sista kvällen. Ja, den sista gången på mossen. Färdavståndet till den gör att återbesök får planeras noga. Spontanbesök är inte möjliga. 

#2

#3

#4

Den här sista kvällen rör vi oss runt mossen på de utlagda spängerna i sakta mak för att insupa så mycket som möjligt av miljön. Pränta in den inte bara på minneskorten utan även i det egna minnet.

#5

#6

Det är egentligen dags att far tillbaka till boende och förbereda morgondagens avfärd. Utcheckning är klockan elva senast. 

#7

Tänkte om vi skulle ta och...började tankarna formuleras till ord. 

TheInvisibleJackal

Norröver II - Dimma över mossen

Klockan har ringt tidigt och med morgongruset gnuggat ur ögonen befinner vi oss redan ute på Knuthöjdsmossen. Frågan är om det ändå var tidigt nog. Visst är där dimma, men det ljusnar snabbt och dimman drar sig tillbaka fortare än väntat.

Och mitt allt vaknar kroppen till liv och påkallar sin uppmärksamhet. Tur att det finns en bekvämlighetsinrättning vid mossen och därtill utan den bedrövliga muzaken som annorstädes inte är alltför ovanlig. Ack, det ska fan till att vara naturfotograf emellanåt.

#2

Nåväl, under denna lilla naturliga frånvaro hinner dimman lätta alltmer och snart kan en solupplyst morgon skönjas. 

#3

Det är som det är. Inget att gråta över. Jag försöker ta de bilder kan jag innan dimman är helt väck.

#4

#5

#6

#7

Solen skingrar effektiv de sista resterna dimma.

#8

#9

Det har blivit morgon.

#10

#11

#12

Man kan aldrig vara ute tidigt nog är väl den lärdom jag kunde dra av det här besöket. Vi har dock en chans till att få dimbilder. Om vi väljer att gå upp ännu tidigare sista dagen innan vi måste checka ut från boendet. Vilket är helt möjligt om vi har allt färdigt inför vår vidare färd norröver. Allt handlar om hur pass sugna vi var på att fota riktigt dimmiga bilder. Det kliade i avtryckarfingret kan jag tillägga. 

TheInvisibleJackal

Vilken vinter...

Den här vintern har verkligen fått mig att ge mig ut på olika fototurer mer än någon annan vinter sedan jag började fotografera. All snö på marken och på träden och sol på det. Det har liksom inte bara funnits på kartan att stanna inne när det har varit så här.

För två veckor sedan körde jag och sonen till Virsehatts naturreservat några mil inåt landet.

#2

Virsehatt är en stor friliggande höjd i landskapet. Via en rad olika trappor kan man ta sig upp på toppen relativt smärtfritt. Väl där upp hade man förr en fin utsikt, men träden uppe på toppen har vuxit upp så pass att det mesta man ser ifrån toppen är träden som växer där. Med lite tur kan man skymta en del av den forna utsikten mellan träden. Vi hade dock inte för avsikt att ta oss uppför trapporna till toppen den här gången.

#3

Vi skulle gå in i hagen

#4

och ner till Sennanån som finns en bit ner i själva hagen. Jag har sett strömstare vid ån vid ett par tidigare tillfällen och hoppades på att kanske kunna göra det den här gången också. I kameraryggsäcken låg telezoomen nerpackad utifall att.

#5

Det finns ett parti med strömmande öppet vatten i ån. Det är här jag har sett strömstare vid de tidigare tillfällena, men den här gången syntes ingen till. Det gjorde inget. Det fanns annat att fotografera. En an orsakerna till att jag började fotografera landskap för några år sedan är dels att jag tilltalas av den typen av fotografi och dels för att jag ville få ut något om mina fågelfototurer inte skulle bli vad jag egentligen tänkt mig p g a den/de förväntade fåglarna inte skulle visa sig att vara på plats. Efterhand har jag dragits även till s k "woodland photography" (jag vet ingen svensk term för denna typ av fotografering. Skogsfoto?). Mycket tack vare mitt långa intresse för karaktärstarka solitära träd och Simon Baxter's Youtubekanal.

#6

#7

#8

#9

#10

Visst jag fotograferat fortfarande fåglar, men inte lika stor omfattning som förr. Jag kan gå igång på ett träd, en bit skog numera ungefär i samma grad som jag för en del år sedan försökte fota fisktärnor i flykten. Båda är skönhetsupplevelser som väcker något inom mig. Det är väl därför jag också till mycket stor del finner mina motiv i naturen. För det är i naturen jag trivs bäst. Här är jag hemma.

#11

#12

#13

#14

#15

De här fina vinterveckorna har varit till stor glädje för mig och många andra det här året. Nu har det vänt och istället för minusgrader har det blivit flera plusgrader som fått snön att smälta i en rasande fart. Det är inte mycket kvar. Fortsätter det så här någon dag till kommer jag att i slutet av veckan att kunna börja cykla igen, vilket jag faktiskt uppskattar.

TheInvisibleJackal