Svart i skogen

Även med bilderna från mitt besök vid naturreservatet i Skipås har jag valt att konvertera en del av dem till svartvitt.  Ligger som sagt lite efter med bildbehandlandet och befinner mig därför alltjämt i början på våren d v s i april även om det utomhus och i kalendern är juli. Och som vädret är för tillfället med regnskurar och vinande vindar är det trevligare att mentalt befinna sig i april

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Till skogs

Vägen upp till parkeringen i Skipås Naturreservat är tämligen brant sista biten. Har en gång cyklat uppför eller försökt är kanske riktigare. Sista branten uppför blev lite för tuff och jag steg av cykeln och lede den uppför i stället. Den här gången tog vi bilen min fru och jag och en fotoklubbskompis. Frun och klubbkompisen hade siktet inställt på blåsippor och makrofotografering. 

#2

För egen del hade jag inte aning om vad jag ville fota. Jag närde mer en längtan efter att fotografera utan att ha någon riktig egentlig aning om vad. Ungefär som att vilja lyssna på något med gott klös i och man funderar på  "Jumpin at Shadows" med Fleetwood Mac eller Mountain's "Nantucket Sleighride (Liveversionen från Albumet Twin Peaks) eller varför inte trippelalbumet "How The West Was Won". Led Zeppelin live från L. A. Forum 1972. 

#3

#4

Anledning till min osäkerhet på vad ville fotografera i området var jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig och vad jag kände för att fotografera. Jag gick därför till en början mest omkring till en början och lyfte sökaren till ögat, men nej det var inte vad jag sökte. Någonstans i mig fanns en bild som låg och väntade. Det gällde bara att hitta den. 

#5

Efter ett tag fann jag ett litet område med stenar och träd som för mitt öga tedde sig intressant. Jag stannade till där en stund innan min nyfikenhet drev mig vidare in i reservatet. Faktum är jag vid de tidigare två besöken inte gått speciellt lång in i reservatet. Förra gången för ungefär ett år sedan hade jag väldiga problem men en hälsporre och rörde mig därför inte långt ifrån parkeringen. Den här gången var hälsporren i det närmaste helt läkt och kändes inte längre utgöra något större hinder. Mackor och vatten hade jag med mig och min trefotspall. 

#6

#7

#8

Sakta men säkert arbetade mig fram till platsen där min frun uppehöll sig tillsammans med fotokompisen. Här fanns det blåsippor lite varstans.  

#9

Det var svårt att inte låta bli fotografera dem. Jag äger inget makro, men min telezoom har en närgräns under metern och fungerar därför som ett utmärkt alternativ.

#10

Omkullfallna träd med avskalad eller nästanavskalad bark lockar mig lite extra när jag ägnar mig skogsfotografering eller Woodland Photography som engelsmännen säger. Jag vet inte om det finns någon adekvat svensk term. "Skogsfotografering" känns lite som man är ute och dokumenterar en rikets virkesplantager. 

#11

#12

Under min fortsatta promenad stöter jag åter på några blåsippor. Vackert placerade vid några horisontella björkstammar.

#13

Jag hade på en slags informationsskylt lyckats tyda mig fram till att det var möjlig att gå en runda som innebar att man kom tillbaka till parkeringen en annan väg. Det lät lockade och jag fortsatte därför på en slag stig som ledde nedför berget och nya motiv.

#14

#15

Likt flugor dras till en sockerbit dras jag till rinnande vatten.

#16

#17

#18

Till sist kom jag fram till ett litet träskområde. Klockans visare hade dock hunnit röra sig på pass mycket att tiden för hemfärd raskt närmade sig. Jag kände att jag skulle behöva mer tid för att kunna ta mig an det här träsket. Så är det ibland. Tiden räcker inte till. Det får bli en annan gång. 

#19

TheInvisibleJackal

Bosgårdsfallet i svartvitt

Många gånger när jag sitter och arbetar med bildbehandling funderar jag på hur ena eller andra bilden skulle se ut konverterad till svartvitt. En fundering jag hade även denna gång då jag suttit och arbetat med bilderna från Bosgårdsfallet. Skillnaden den här gången är att jag gått från steget att fundera till att göra slag i saken. Således går jag över de bilder jag redan redan har bildbehandlat en gång och testar att konvertera dem till svartvitt. Jag är långt ifrån någon expert på området utan drar i spakar och reglage tills jag tycker att jag får fram en bild som tilltalar mig. En del fungerar i svartvitt, andra åter inte alls. Åter andra bättre än färgversionen av bilden. 

#2

#3

#4

#5

För mig handlar det svartvita uttrycket om att skapa stämningar samtidigt som det ger mig möjlighet att ta ut svängarna mer än normalt. Jag kan inte säga att jag har hittat mitt sätt att uttrycka mig i svartvitt. Ibland känns den svartvita bilden mer som en humörsgrej. Eller sinnesstämning. Den svartvita bilden som en själens spegel. 

#6

#7

#8

#9

Om det nu skulle vara på det viset, varför då? Är det för att den svartvita uttrycket gör det lättare att skala bort oväsentligheter och istället lyfta fram och blottlägga det som är betydelsefullt? Frågan är då vad som är betydelsefullt? Jag vet inte. Jag bara dras till vissa motiv utan att jag i egentligen mening vet varför. Jag kan resonera mig fram till ett möjligt varför, men ändå inte fullt ut förstå varför jag valde just det utsnittet för min bild eller varför jag bildbehandlar bilden sedan på det ena eller andra viset. Det närmaste jag kan komma en förklaring är -  att det kändes bara bra på något sätt. 

#10

#11

#12

#13

Synnerligen vagt eller hur? Det är troligen mycket av mitt fotograferande i ett nötskal - "Det kändes bra".  Jag har lärt mig att jag inte är typen av fotograf som ger mig ut att fånga en i förväg visualiserad bild. Jag vet aldrig på förhand vilka bilder jag  kommer hem med. Jag kan åka till en bestämd plats för ett specifikt motiv, men väl på plats tar improvisationen överhand. Det är så jag gillar att fotografera. Det är så jag trivs att fotografera. Det är så fotografi blir lustfyllt för mig. Det är den okända utkomsten som driver mitt fotograferande. 

#14

TheInvisibleJackal

Bosgårdsfallet III

Bilderna i det här inlägget är tagna vid samma tillfälle som det förra för ett litet tag sedan.  Samtidigt som jag var intresserad av ta upp mig till en särskild del av fallet började jag även att intressera mig för separata delar av fallet. Plocka ut vissa delar som drog min blick till sig. Jag har oftast två objektiv med mig ut. Jag faktiskt två kamerahus. Det ena med en telezoom, som vid som sådana här tillfällen kommer väl till pass. 

Jag började med en brännvidd som är något vidare; om man nu kan kalla 100mm för en vidare brännvidd, och arbetar mig fram till 400mm. Därmed inte sagt att 400 mm är den ultimata brännvidden. Det kanske är 240 mm, 300 mm eller varför inte 180mm. Lika lite som att sätta på ett 10-stops ND filter innebär att nu blir det bra, innebär det samma sak att direkt ställa in brännvidden på 400mm. Motivet och vad man vill göra med det motiv man har framför sig spelar en avgörande roll för vilken brännvidd man väljer och slutartid. Personligen gillar jag att använda slutartider mellan o,3 - 0,8 sekunder när jag fotograferar vattenfall. Jag gör det eftersom det som fascinerar mig är hur vattnet formar sig. Samtidigt vill jag också få fram texturen i de draperier som de längre tiderna ger upphov till. Det är inte kraften i ett vattenfall jag vill skildra utan det är den bildmässiga musik som skapas i storleken och intensiteten i de olika vattendraperierna. Vattnets melodi. En mental inspirationskälla för mig härvid är Ernst Josephsson målning - "Strömkarlen". En målning jag ofta återkommer till i tankarna. Det vatten som faller i den här målningen finns där, men det dominerar inte. Det är en del av den större kompositionen. Strömkarlens fela sänder spröda toner ut över omgivningen. Det är inte trummornas dån vi hör vid betraktande av "Strömkarlen".  Den musik som Strömkarlen skapar är det stilla vemodets musik.

Det fallande vattnet i mina bilder intar dock oftare en mer dominerade roll, även om jag strävar efter att försöka få fram samspelet mellan det fallande vattnet och dess miljö i form av klippor, hällar och block. Inte heller jag söker trummornas dån. Snarare en stilla melodi som manar till en långsam dans mellan hårt och mjukt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Åter till fallet

En av de punkter som fanns med på Fotoklubbens vårprogram var en tur till just Bosgårdsfallet. En lördagsförmiddag i april. Då jag i mitt yrke regelbundet jobbar lördagar inföll givetvis denna programpunkt just en sådan här jobblördag.  Jag kände ändå god lust att köra upp till fallet och fotografera det jag inte riktigt hann med förra gången. 

Jag hörde därför av mig till en fotokompis i klubben helgen före Fotoklubbens utflykt, och undrade om han var intresserad av hänga med. Det var han såklart. Ett vattenfall är ett vattenfall. Ett par timmar var vi där och njöt med fotografens bästa vänner - stativ, ND-filter och trådutlösare. 

#2

Även den här gången klättrade jag upp vid sidan av fallet. Jag ville undersöka om det var möjligt att ta sig fram till det där stället där jag förra gången hade sett ett fritt fall på cirka två meter.

#3

Det var det. Det precis med lite trixade att få rum med stativet på en liten avsats lite nedanför det fria fallet. Kompositionerna var dock begränsade. Idealet hade kanske varit att ta sig över till motsatta sidan, men det såg ut att var lite väl riskabelt och sedan vet man ändå inte om gräset är så grönt som det verkar på andra sidan när man väl tagit sig dit.

#4

#5

#6

Efter att tagit en del foton på det fria fallet tog jag vidare upp och gick så småningom över en bro och ner på andra sida och slutligen tillbaka till bilparkeringen. Funderar ibland på om ett skulle vara idé och besöka fallet så här års i juni-juli. Det har inte regnat något nämnvärt, men det skulle vara intressant hur fallet ter sig lite mer avskalat. Ofta fotograferat man fall in anslutning till vårfloden, vilket många gånger är en upplevelse, men kanske är det intressantare att leta efter olika detaljer i fallet när det är lite lugnare. Detaljer som faller liksom utanför radarn när man är ställd inför den brusande kraften i ett vårflodsfyllt vattenfall. Jag letade förvisso redan den här gången efter olika detaljer. Mer om det i kommande inlägg.

TheInvisilbeJackal