Österlen II - Ale stenar

Då det inte precis var beckmörkt när vi kände oss färdiga med Hallamölla samt att det inte kändes riktigt läge att åka tillbaka till boendet, bestämde vi oss efter en kort, men intensiv brainstorming att köra söderut mot Ale Stenar. Jag såg framför mig hur stensättningen steg fram i majestätisk ensamhet d v s inte en människa var i närheten.

Väl uppe vid Ale stenar  såg vi att det var en del människor på plats. Något annat var väl inte att förvänta sig. Det var trots allt turisttider. Nu var det dock inte människorna som i första hand kanske beundrande stensättningen utan en stor mängd kor. Jag tror att det var bortåt 30-40 stycken. Kossorna eller snarare kvigorna beundrande stenarna på ett mer direkt och handfast vis. De begagnade sig av stenarna att klia sig emot.

#2

De kliade sig än på ena stenen.

#3

Än på den andra.

#4

De strök sig emot stenarna

#5

och njöt

#6

på allehanda vis.

#7

Tack och lov för telezoom. Med dess hjälp kunde jag fotograferade kossorna utan att utsätta mig för någon fara. Skulle kossorna få för sig att sätta tänderna i någon blev det istället något som befann sig närmare än mig, vilket hade en lugnade inverkan emedan jag inte är den som glatt hoppar in i kohagar för bekanta med dessa hornbeprydda mejeriproducenter.

#8

Plöstligt uppstod möjligheten att fotografera stensättningen utan både kor och människor. I varje fall ett utsnitt av den.

#9

Korna var dock icke långt borta.

#10

#11

#12

Nästan, nästan hela sättningen på bild utan människor. Eller kor.

#13

#14

Trägen vinner och till sist fick jag några bilder utan vare sig människor eller kor.

#15

#16

Fast tusan vet inte om bilderna med korna var roligare att fotografera ändå. 

TheInvisibleJackal

Hallamölla BW

Vanan trogen konverterade jag en del av de bilder jag tog vid Hallamölla vattenfall till svartvitt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Österlen - Hallamölla

Årets semester blev av den uppstyckade sorten. Mycket beroende på att jag trodde att jag skulle göra en ljumskbråckoperation någon gång under juni. Så blev nu inte fallet. Den operationen kom jag istället att göra i början av oktober. Av den anledningen valde vi, istället för att åka iväg en längre tid någonstans, att göra lite kortare turer över ett par tre dagar. Den första av dessa turen valde vi att förlägga till Österlen. Vi hade hittat en boende strax utanför Brösarp. 

Efter att ha installerat oss i boendet. Tittade vi på vad som kunde finns vår närhet. Vi har varit i Österlen ett antal gånger genom åren, även om det nu var ett tag sedan. Därför tänkte vi att det kunde vara intressant att se något  vi inte tidigare sett eller som kunde var trevligt att återse. Vi såg då att Hallamölla vattenfall  låg nära. Det blir ett bra första utflyktsmål tyckte vi och gjorde oss i ordning.

#2

Sommartid är kanske inte den ultimata tiden att fota vattenfall. I varje fall inte om man är ute efter kraftiga flöden och rikliga fall. Då är våren bättre. För min egen del kan jag många tycka att vårflödet i många vattenfall kan väl kraftigt och det blir svårt att få fram vattnets struktur i bilderna. 

#3

#4

Jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i rinnande vatten och kan uppehålla mig långa stunder i dess närhet. Det är också en av anledning till att jag alltid har med mig stativ när jag är ute för man vet aldrig vad som kan dyka upp.

#5

#6

#7

#8

För mig handlar vattenfall om att hitta en slutartid som jag tycker får fram det jag ser i vattenfallet.

#9

#1o

#11

#12

Det här är en panoramabild. Jag har sista tiden börjat intressera mig mer och mer för panoraman. En ny värld för mig. Med begrepp som nodalpunkt och parallaxfel. 

#13

TheInvisibleJackal

Björkelund

Strimlus

Det händer till och från att jag besöker Björkelund, en liten gård, dryga milen öster om Halmstad. Ibland tar vi bilen dit och andra gånger cyklar vi den s k banvallsleden dit. Björkelund förvaltas av Naturskyddsföreningen sedan tidigt 50-tal. Det som drar mig att besöka Björkelund gång på gång är att det är relativt gott om olika insekter. Det finns en hel del växter som insekterna trivs med. 

#2

Mindre tåtelsmygare

#3

Mindre tåtelsmygare

#4

Mindre tåtelsmygare

#5

Mindre tåtelsmygare

#6

Mindre tåtelsmygare

#7

Mindre tåtelsmygare

#8

Nässelfjäril

#9

Mindre tåtelsmygare

#10

Strimlus

#11

Strimlus

#12

Rödmyra och bladlöss

#13

Okänd spindel

#14

Forsärla

Vägen hem valde jag en annan väg och stannade till vid en bro över Fylleån. Här brukar det finnas goda chanser att se strömstare och ibland även forsärla. Den här gången var det dock inga strömstarar i ån, men däremot en forsärla som visade sig kort innan den flög uppströms.

TheInvisibleJackal

Kaniner och annat

Ejder

I juni åkte vi upp till Morups tånge. Det brukar bli åtminstone ett besök varje sommar. De öppna ytorna och havet utanför är hänförande. En del kan tycka att det är väl monotont, men för mig är en tilltalade stillhet. Fast den här gången var det inte själva landskapet i sig som stod i fokus för den här turen. Utan dess innevånare - kaninerna. Det finns gott om kaniner vid Morups tånge. Det gör det hemma med. Här i det lätt böljande hedlandskapet blir de inte bara lättare att se och få på bild utan de känns som mer hemmahörande här än vad de gör på en gräsfläck mellan några hyreshus i stan.

#2

Skrattmås

Vi hade parkerat uppe vid fyren och gick sedan sakta söderut. Tills vi kom fram till en slags udde. Där stannade vi en stund. Jag fotade de enstaka fåglar som höll sig inom räckhåll för min telezoom. Tidpunkten och platsen var inte kanske den ultimata för fågelfotografering. Kom på mig med att det sällan jag fotar fåglar nu för tiden trots att det så jag började fota för nära tio år sedan. 

#3

Storskarv

#4

Ejder

Slog de ihop sina kloka huvuden eller var det en ren självbevarelsedrift som fick dem att sätta panna mot panna mot panna? Allt för att kunna stå och sova utan att trilla över ända.

#5

Storskarv och gravand

En gravandsunge med lite större ambitioner prövar lite poser ur Svansjön.

#6

På behörig avstånd - en drös med kossor. 

#7

Och några dito hästar. Fast vart tusan är kossorna på väg?

#8

Hit, för att sätta tänderna i några stackars fågelskådare. 

#9

Och där syntes viltet jag kommit till Morups tånge för att fotografera.

#10

Graciöst smög jag fram i skydd av en liten vall för att fota. Min fru som inte delade min uppfattning om graciöst smygande vred sig av skratt.

#11

Kaniner i alla de åldrar fanns snart inom räckhåll.

#12

#13

#14

#15

#16

Plötsligt utan att jag märkt det hade korna smygit sig närmare. Förmodligen hade de ålat fram i sänkorna mellan de små kullarna. Stealth mode som det heter på fackspråk.

#17

En väldig matriark höll koll på hjorden med ystra kvigor. Att döma av beteckningen innehade hon majors grad. 

#18

Några prövade sina krafter.

#19

#20

Kaninen bekom sig dock icke.

#21

#22

Under tiden hade några kossor gett sig så långt ut det gick på ett litet skär.

#23

Matriarken manade på dem att sluta larva sig, det var hög tid att gå hem till lagården.

#24

#25

Medan korna återvände återgick jag till att fotografera kaninerna. Det kändes tryggare att ligga på backan och fota kaniner när inte kossorna var i närheten.

#26

#27

#28

Martorn

Nere vid vattnet växte det här och var lite martorn.

#29

Självklart måste fyren även denna gång avporträtteras.

#30

I månens sken avslutar jag vistelsen med liten dikt:

Månen går sin tysta ban

endast tomten springer naken

bland isflaken,

ingen kyla känner han.

TheinvisibleJackal