Öland i maj IV - En ny chans

Skam den ger sig. Fast ibland har man bara inget val.

Den här morgonen har vi kört till Ismantorp då det enligt guideboken lär finns vit skogslilja, vilket det säkert också gör. Det är bara det att den blommar i juni som först. En detalj som vi hade förbisett. Samtidigt var det ändå intressant att göra ett återbesök till Ismantorp. Särskilt som det första inte hade bjudit på någon mersmak.

#2

Och visst fanns här en del orkidéer, men också moln av icke vänligt sinnad karaktär, om nu moln alls har någon karaktär mer än den vi människor subjektivt tillskriver dem. Nåväl, molnen borta vid horisonten närmade sig snabbt och skiftande till en mörkare ton. 

"Det ser ut att bli regn" sa jag till hustrun. "Vi packar ihop oss och stället oss borta under några tätare träd vid stigen."

På vägen tillbaka mot stigen, behöver man, precis innan stigen börjar, kliva över en stätta. Där mötte vi ett sällskap klädda i ljusa, lediga och lätta kläder, någon finstickad tröja över axlarna, promenadskor. Sällskapet bar på vackert mönstrade filtar och picknickkorgar. Hela scenen andas en lätt air av sekelskifte. Det förra då. Carl Larssons - "Frukost i det gröna" kommer upp i minnet.

Sällskapet hade dock endast ögon för den blå himlen och inte för dess mer mulna följeslagare. 

Vi har kommit fram och står under våra utvalda trädparaplyer då det brakar loss. Först med regn. Ett regn som tämligen snart övergår i stenkulstora hagel. Vi står dock hyfsat väl skyddande under våra träd även om ett och annat hagel studsar mot våra jackors kapuschonger. 

Sällskapet hade fått uppenbarat för sig att livets stig inte endast av solsken och rosor består. De flyr vädrets makter på nästan samma vis som när man var barn och sparkade boll med någon på landet boende kamrat och bollen for iväg mot hönsen som gick och pickade i godan ro, när plötsligt från ingenstans; ur hönsperspektiv, vår boll kom farande. Kacklande och flaxande spred de sig åt alla håll för att undkomma bollen. På samma sätt tycktes sällskapet bete sig innan de på något fann sig och tog sig flykt mot stigens skydd de också. 

En liten, blött och smågråtande flicka kom och ställde sig hulkande en stund hos oss innan hennes far kom och manade henne vidare mot parkeringen och bilarna. 

#3

Krutbrännare

Haglet upphör så småningom och vi återvänder till platsen vi en stund tidigare lämnade. 

Jag kände mig färdig med Ismantorp en stund före min fru och begav mig sakta av mot parkeringen. Hon hade funnit en del andra motiv som intresserande henne som makrofotograf. Hon kom till bilen i rätt ögonblick. För precis när hon satt sig öppnade sig himlen på nytt. Hon berättade att hon halvvägs tillbaka hade mätt pick-nicksällskapet på väg ut igen. Det såg inte bättre ut än att de än en gång lyckats tajma nederbörden.

Jodå, mycket riktigt. Under tiden vi satt i bilen och kollade på tänkbara utflyktsmål härnäst under dagen kom de springande med tröjor och rutiga filtar flaxande. Bildörrar öppnades och motorer startades. De hade nu definitivt gett upp hoppet om en pick nick i det gröna såsom den kan presenteras i mer glassiga magasin såsom Hus & Hem, Gods & Gårdar, Femina etc.

#4

Bergskrabba

Bergskrabban är en liten spännande ört. Det här var första gången jag sett den blomma. De blå blommorna påminde mycket om de blå geléaktiga karameller som ingår i Bassetts lakrikskonfekt. Jag är inte någon större lakritsälskare, men dessa blå  karameller jag är mycket svag för. Det var kanske därför jag fastande för bergskrabbans utseende.

Vi hade återvänt till Vickleby alvar för att se om vi kunde ha lite bättre tur med vädret den här gången. Och det hade vi. Regnmolnen såg ut att ligga mer norröver den här gången. Har man möjlighet att återvända till en plats brukar det ofta löna sig.

#5

Ölandssolvända

Så små att även om lägger sig platt tornar man sig upp över dem.

#6

Sankt Pers nycklar

Vi hittade även del Sankt Pers Nycklar som vi helt hade missat förra gången

#7

Gullviva

#8

Krutbrännare

Och krutbrännare. Ett tiotal faktiskt. 

Vickleby alvar är ett av de säkrare platserna att finna krutbrännare på. De är dock ganska oansenliga. Det är lätt att missa dem. 

#9

Innan kvällen kom for vi snabbt till Halltorps hage. Det fanns en del orkidéer där. Främst Sankt Pers nycklar men ljuset var inte tillräckligt för att göra dem rättvisa. Istället vände vi åter mot stugan. I morgon hade vi stämt möte med några vänner som också var på Öland.

#10

TheInvisibleJackal

Öland i maj III - Åter till ett favoritställe

Sankt Pers nycklar

En plats som blivit mig mycket kär på Öland är Borgs ängar vid Gråborg. Dessa ängar med sin rika blomsterprakt, vackra oxlar och fågelsång är för mig så nära paradiset man kan komma. Det finns så mycket här. Var gång finner jag något nytt och tiden försvinner när jag här är. Skulle jag blott ha bara några timmar till mitt förfogande vid en Ölandsvistelse skulle jag ställa kosan till Borgs ängar och tillbringa dem där. 

#2

Sankt Pers nycklar

Vi kom att tillbringa den andra dagens eftermiddag vid Borgs ängar. Man får hålla sig på de stigar som finns för att inte av misstag trampa ner känsliga växter. Även om det finns mängder med spännande växter i ängen som man inte kan närma sig annat än med teleobjektivet eller kikaren finns det mycket längs med stigarna bara man går sakta och ger akt på det man har inpå sig.

#3

Sankt Pers nycklar

#4

Johannesnycklar

Den här lilla ännu inte utslagna orkidé fann jag under min långsamma vandring längs en av stigarna. Till en början hade jag ingen aning om vad det kunde röra sig om för art, men så såg jag några andra där en del av den utslagna orkidéns kronblad börjat slå ut och då visste jag. Jag fastnade för den eftersom jag tyckte att det hela liknade ett litet torn där det högst upp stod några små tomtar och spanade ut över världen.

#5

Sankt Pers nycklar

Mängden med orkidéer vid Borgs ängar var osannolik. För att inte tala om mängden med gullvivor. Det var en fest för ögat. Jag använder stativ när jag fotar. Mycket beroende på att den axelskada jag dragits med en tid inte riktigt tillåter fotografering på frihand några längre stunder ännu. Jag har inget emot att använda stativ. Det tar lite längre tid, men jag känner ingen brådska när jag fotograferar. Snarare är det rätt trevligt att det tar lite tid. Det som dock inte var görligt med stativets hjälp var att använda så lågt ISO som möjligt. Det blåste en hel del och för att få växterna att inte se ut att fladdra över hela bilden blev det snarare att skruva upp ISO:t för att få en så pass snabb tid att det gick att frysa vindens effekt. Ibland behövdes det tider uppåt 1/2000 eller mer. Blåsten gjorde att vissa blommor helt inte gick att fotografera. De rörde sig bara för mycket i vinden. Trots det här var det mycket trevligt att vara vid Borgs ängar igen och fotografera orkidéer.

Det händer att jag sitter kvar en stund efter jag har tagit de bilder jag var ute efter och bara tittar. Den här gången la jag mig t o m en stund på rygg. Försiktig vill säga så att jag inte av misstag plattade till något. Jag slöt ögonen och lyssnade på vindens sus i träden, insekternas svaga surrande. Jag kände hur världen levde och andades.

"Det ligger någon där borta!?"

Verkligheten pockade på sin uppmärksamhet.

Ett äldre par kom på stigen. De undrade hur det var fatt.

"Det är bra. Jag låg och lyssnade på markerna."

"Ja, det är en fin tid nu. Du fotograferar också ser jag" sa mannen i sällskapet.

Vi kom att prata en stund om både det ena andra kopplat till naturen. Ett av de här oväntade möten som sker ibland när man är ute. 

#6

Johannesnycklar 

Johannesnycklar - Orchis militaris, som det latinska namnet lyder är en spännande orkidé. Förra året gick vi alldeles ensamma på en guidad tur bland orkidéer och annat på Borgs änger med en mycket intressant och kunnig guide. Han berättade om Johannesnyckelns latinska namn. Blomman liknar en liten man med en stor hjälm som i mångt och mycket liknar de plåthjälmar som soldater förr använde. Därav namnet militaris.

Det här utseendet gör också att det är en av de lättare orkidéerna att känna igen. Och även en av de tacksammare att fotografera.

#7

Johannesnycklar

#8

Johannesnycklar

#9

Vit Sankt Pers nycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Sankt Pers nycklar

#12

Johannesnycklar

Tittar man in under den s k hjälmen på Johannesnycklar kan man faktiskt se ett litet ansikte där.

#13

Sankt Pers nycklar

#14

Tvåblad

Efter förra årets guidning lärde jag mig att känna igen orkidéen - tvåblad. En ganska så oansenlig orkidé som det lätt att passera utan lägga märke till den. Den har så här i slutet av maj ännu inte börjat blomma, men den är ändå fullt igenkännbara med sina två blad placerade någon centimeter upp på stjälken. Jag hittade 12 bestånd med tvåblad på ett litet område intill stigen.

#15

Efter en lyckad eftermiddag på Borgs ängar kände jag för lite rumba med några oxlar.

TheInvisibleJackal

Öland i maj I - ut på alvaret

Vita göknycklar.

Efter förra sommarens vistelse på Öland bestämde vi oss för att boka in  en tur till Öland i maj för få uppleva en del av vårorkidéerna. Vi hittade ett boende i Algutsrum för några dagar i slutet av maj. Ett boende som låg nära flertalet av de destinationer som vi tyckte både var och kunde vara intressanta att besöka.

Dagen för Kristi himmelsfärd satte vi oss i bilen efter jobbdagens slut och körde tvärs över landet mot drömmarnas ö - Öland. Det har blivit årliga besök de senaste åren. Att köra över bron och komma fram till ön är något speciellt. Det känns som om man lämnat Sverige och kommit någon annanstans. Landskapet är annorlunda och ljuset likaså. Naturen väller emot en och det är svårt att inte blir hänförd.

#2

Sankt Pers Nycklar

Vi kom fram sen eftermiddag och kvällen närmade sig snabbt. Vi åt enkelt och begav oss sedan iväg för se våra första orkidéer. Eriksöre alvar låg mindre än en mil bort. Där fann vi framförallt Sankt Pers Nycklar i stora mängder.

#3

Sankt Pers Nycklar.

Medan solen sänkte sig jagade vi dess sista strålar

4

Sankt Pers Nycklar.

Ljuset försvann allt snabbare och det blev till för att försöka utnyttja det lilla som fanns kvar så gott det gick.

5

Adam och Eva. I det här fallet Adam.

Orkidéen av Adam och Eva är först ut att blomma av orkidéerna och det allra flesta hade redan blommat över när vi var på Öland i slutet av maj, men en och annan lyckades vi dock hitta.

TheInvisibleJackal

Öland XX - Ferdinand och Rosinante

Vi fick för oss att ta en sista titt på Ferdinand om han nu låg kvar. Det gjorde han. Jag skulle nästan kunna svära på att han låg på exakt samma plats som för någon kväll sedan. Hade jag inte sett honom stå upp och röra på sig hade jag trott att han var en uppstoppad attrapp gjord för att hålla turister och annat löst folk borta. Det gör han ändå skulle jag tro.

För tredje gången har vi alltså återvänt till alvarmarkerna kring Möckelmossen. Inte för att beundra ovan nämnda tjurs spänstiga förehavanden utan för att försöka få några fler bilder på purpurkniproten. När vi återigen har lokaliserat denna lilla orkidé, såg vi att det har börjat titta fram fler av dem och de som var där förra gången såg ut ha vuxit till sig lite. 

Det blåste dock mer den här gången vilket gjorde det lite mer svårfotograferat. Räddning var att höja ISO:t för att därmed även kunna köra med betydligare snabbare tid för minimera den kombinerade effekten av blåst och darrig fotograf.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Putpurkniprot.

#5

Purpurkniprot med pollinerare.

#6

Purpurkniprot.

#7

Den sista bilden från Öland får bli på Rosinante. Don Quijote föreföll att återigen ha trillar av Rosinante. Kanske låg vår riddare i gräset och slumrade en stund medan den trogna Rosinante vakade över honom. 

Tio dagar på Öland var till ända. Tio dagar som gått fort även om tiden ibland tyckts att stått stilla ibland bland alla orkidéer. Precis som de föregående åren har ön gett mycket och mycket finns kvar att se och uppleva. Vi kommer att återvända en helg framåt vårkanten för att bekanta oss mer med de vårblommande orkidéerna. Troligen blir det därför heller inget nytt sommarbesök nästa år utan då lockar fjällvärlden istället som det ser ut nu i varje fall. I nästa inlägg återkommer jag med andra äventyr.

TheInvisibleJackal

Öland XVII - återbesök

Tvåblad.

Dagen efter vår trevliga guidetur vid Borgs ängar återvände vi på morgonkvisten med laddade kameror. Nu skulle vi se om de mentala noteringarna om orkidéernas växtplatser fanns kvar i det egna internminnet eller om de hade sipprat under natten ihop med snarkningarna. En av de orkidéer som vi kom i kontakt med under guideturen var tvåblad. En orkidé som vi på egen hand helt hade gått förbi. Nu gällde det att hitta tillbaka där vi såg dem bäst. Det var som tur var i början vad jag kom ihåg. Efter lite letade hittade vi också dem. Något tiotal meter ifrån där jag trodde att de skulle vara, men det gjorde inget. Vi hittade dem i alla fall. Nu kunde vi slappna av och i sakta mak tas oss fram samma väg som vi gick under guidningen. Jag har fördelen att jag kommer ihåg ganska väl hur vi gått, kört eller cyklat vid tidigare tillfällen.

#2

Korskovall.

#3

Blodnycklar.

#4

Tvåblad.

#5

Blodnycklar.

#6

Praktsporre.

#7

Höskallra. Vår guide berättade att bönderna förr gick ut i ängen och lyssnade när det var dags att skörda. Det de lyssnade efter var höskallran. När den vissnar ligger det frön i de vissnade blomdelarna. När det blåser skallrar det om dessa frön. Ett annat sätt var givetvis att studera växten slåttergubbe. När det vuxit ut två stänglar från huvudstängeln var det också dags eftersom då hade bonden fått sällskap av drängarna.

#8

I en intilliggande hage gick den här fina nordsvensken.

#9

#10

Krutbrännare.

Vi lyckades också finna fina exemplar av krutbrännare. Något vi inte hade gjort vid Station Linné.

#11

Grönvit nattviol.

#12

Hustrun i makrofotartagen.

#13

Skogspärlemorfjäril.

#14

Jungfru Marie Nycklar.

#15

#16

Stor blåklocka.

#17

En larv av okänd art. Tyvärr har jag ingen bild på ryggsidan. Det hade kunnat hjälpa till att identifiera arten.

TheInvisibleJackal