Öland XX - Ferdinand och Rosinante
Vi fick för oss att ta en sista titt på Ferdinand om han nu låg kvar. Det gjorde han. Jag skulle nästan kunna svära på att han låg på exakt samma plats som för någon kväll sedan. Hade jag inte sett honom stå upp och röra på sig hade jag trott att han var en uppstoppad attrapp gjord för att hålla turister och annat löst folk borta. Det gör han ändå skulle jag tro.
För tredje gången har vi alltså återvänt till alvarmarkerna kring Möckelmossen. Inte för att beundra ovan nämnda tjurs spänstiga förehavanden utan för att försöka få några fler bilder på purpurkniproten. När vi återigen har lokaliserat denna lilla orkidé, såg vi att det har börjat titta fram fler av dem och de som var där förra gången såg ut ha vuxit till sig lite.
Det blåste dock mer den här gången vilket gjorde det lite mer svårfotograferat. Räddning var att höja ISO:t för att därmed även kunna köra med betydligare snabbare tid för minimera den kombinerade effekten av blåst och darrig fotograf.
#2
Purpurkniprot.
#3
Purpurkniprot.
#4
Putpurkniprot.
#5
Purpurkniprot med pollinerare.
#6
Purpurkniprot.
#7
Den sista bilden från Öland får bli på Rosinante. Don Quijote föreföll att återigen ha trillar av Rosinante. Kanske låg vår riddare i gräset och slumrade en stund medan den trogna Rosinante vakade över honom.
Tio dagar på Öland var till ända. Tio dagar som gått fort även om tiden ibland tyckts att stått stilla ibland bland alla orkidéer. Precis som de föregående åren har ön gett mycket och mycket finns kvar att se och uppleva. Vi kommer att återvända en helg framåt vårkanten för att bekanta oss mer med de vårblommande orkidéerna. Troligen blir det därför heller inget nytt sommarbesök nästa år utan då lockar fjällvärlden istället som det ser ut nu i varje fall. I nästa inlägg återkommer jag med andra äventyr.
TheInvisibleJackal
Sista bilden blev ju rätt kul..
HaD/Gunte..
Ferdinand är nog inte att leka med trots allt.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Hälsningar Jörgen
Snyggt!
MvH
Johnny
Don Quijote av Cervantes är en av mina favoritböcker och en bok jag definitivt skulle ta med till en öde ö. En häst och en väderkvarn på samma ställe sätter därför genast igång associationerna åt det hållet.
Hälsningar Jörgen
Det biffiga djuret på första bilden har ju ett imponerande utseende, min erfarenhet är att de riktigt storvuxna herrarna i kohagen rör sig ogärna och långsamt.
Hälsningar Jörgen