Gråsiska

Tidigare i vår var jag och besökte ett av de ställen, som gemene man kanske inte första hand förknippar med fåglar. Hamnutfyllnaden i Halmstad. Bortom de stora lagerlokalerna för diverse företag m m finns ett stort vassområde. Vassområdet delas mitt itu av en väg, som jag skulle tro mest frekventeras av tyngre trafik al a lastbilar. I det här vassområdet kan man få se en hel del fåglar. Skäggmesen är väl lite av en karaktärsfågel i området. Det är hit man beger sig för t ex årskryssa skäggmes eller för att försöka fotografera den.

Jag var här en för jag tänkte att jag skulle kanske lyckas fotografera just dessa skäggmesar. Jag ville helst få bilder av dem i flykten, men som ni vet så är det inte direkt lätt. De dyker plötsligt upp ur vassen. Flyger tätt över den och landar kort därefter. Tittar man fel håll eller något så är det kört. Således blev det inga skäggmesar den här gången heller, men det rörde sig en hel gråsiskor i området och några gick ner och satte sig på de torra röna, som fanns vid kanten av vassområdet och letade något att äta. Jag kröp ihop och satte mig på huk ute på vägen och hoppades att det just då inte skulle komma något lastbil.

Spanande gråsiska.

Gråsiskan klamrar sig fast med akrobatisk skicklighet.

Här finns det något.

Ibland så måste man anstränga sig lite för att få tag på något.

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal

I Backsippornas tidervarv

I maj var jag med på en s k fotovandring eller exkursion med naturfotografen L. Solen sken och det var varmt och behagligt. Syftet med vandringen var att vi skulle gå till ett bra ställe där det växer  mycket backsippor och sedan fotografera dem. P g a det rådande väderhållandet var vi säkert bortåt 70 personer som var ute och för att fotografera backsippor. Väl framme vid nämnda ställe växte det mycket riktigt mycket backsippor. Jag måste tillstå att jag förvisso fotat lite närbilder på lite fjärilar och någon vackert blommande äppelträdsgren, men inte så mycket den mer lågväxande floran i vår hage.

Det var därför en speciell upplevelse att se hur folk la sig raklånga både till höger och vänster i backen med kameralinserna tätt, tätt inpå sipporna. Väldigt surrealistiskt. Det var som en slags vågrörelse. De mer luttrade fotograferna började lägga sig ner och sedan tog andra efter deras exempel.

Det var nästan som när vi lekte flygöverfall i lumpen. "Flygplan" ropade löjtnanten och vi slängde oss i buskar och snår. "Backsippor ropade exkursionsledare L." och vi kastade oss raklånga bland backsipporna med kamerorna i högsta hugg. Nu anfäkta och anamma skulle det plåtas!

"Ligg ner och fokusera manuellt"!

Ja och där låg vi någon timme eller så innan det var dags sätta sig upp och se vad fikakorgen hade att erbjuda.

Allt mycket trevligt får sägas. Många glada skratt och intressanta utbyten.

Backsippor i motljus.

Jag missade skärpan något i den här bilden, men jag tycker att färgerna tillsammans med bakgrundsblurret ger en slag impressionistisk känsla.

TheInvisibleJackal

Trönninge ängar

På bekvämt cykelavstånd från mitt hem ligger våtmarken Trönninge ängar. Jag cyklar också oftast dit. Det är en härlig cykelväg med goda chanser att få se en hel del längs vägen. Vid våtmarken finns ett torn, som jag alltmer sällan utnyttjar utan målet är oftast det färdiga gömslet som ligger bättre till för fotografering. Gömslet har öppningar åt syd och åt norr, vilket innebär att ljuset under dygnets bästa tid - gryning och kväll - kommer ifrån sidan. Jag brukarna besöka ängarna mycket. Alltid är det något som fångar ens intresse. Ibland blir det lite bilder också.

På ängarna finns det framförallt olika änder och vadare som rödbena, gluttsnäppa, skärfläcka, strandskata, mindre- och större strandpipare, kärrsnäppa, svartsnäppa, enkelbeckasin, drillsnäppa och brushane. Grå häger och smådopping. Det händer lite då och då att ägretthäger besöker ängarna någon dag eller två. Bästa tiden torde vara april-maj och augusti-september. Sommartid brukar det var lite stiltje.

Förra året upplevde ängarna en mindre invasion av dvärgmås. Uppemot 70 stycken fångande insekter över ängarna. Mestadels ungfåglar.

Tyvärr får det väl sägas så har den tidigare rätt stora skrattmåskolonin kraftigt minskat p g a brandskattning bland dess ungar av räv. Andra arter som dragit nytta av kolonin har därför också minskat och rent av försvunnit. Räven har jagats, men det har inte varit tillräckligt verkar det som. Andra skyddsåtgärder skulle säkert också behövas för att få tillbaka en del av fågellivet.

De här bilderna ifrån Valborg är tagna i hagen bakom gömslet. På våren brukar jag gå en liten promenad i den och se vad som kan finnas där. Den här gången var det

Gransångare

Sädesärla

Ladusvala.

TheInvisibleJackal a k a Jörgen Holst

Larssons

Ett av de fågellokaler i min närhet som jag gärna besöker är Larssons våtmark intill Påarp strax söder Halmstad. Det är en tämligen nygjord våtmark och har bara par några år på nacken. Det finns ett slags gömsle också, men luckornas konstruktion är av den arten att man aktar sig noga för att sticka ut dyrbara objektiv och tubkikare genom dem. Istället står man vid sidan om gömslet. Lite märkligt kan tänkas. Gömslet ligger på en lite kulle, så bildvinkeln blir för det mesta lite snett uppifrån. Vinkeln märks förstås mer ju närmare fågeln är vid fotograferingstillfället. Vid fotografering av BIF ( Bird In Flight) får man däremot ibland  ganska så tacksamma vinklar. Förutom en hel del olika änder uppehåller sig en del vadare vid Larssons. Det bästa med Larssons är läget ändå. Tidig morgon fram till 10-tiden har man ett fint solljus i ryggen som lyser upp fåglarna. Nu blåser det för mesta från väster, men dagar med östlig vind och sol går inte av för hackor.

Här är några bilder från ett besök i april 2017. Jag har varit ute för att testa och börja lära mig hantera mitt nya tele. Vilket stabilisatorläge funkar bäst? Hur håller man det lämpligast? Hur funkar det med konverter? Frågor, frågor som poppar upp i huvudet på en fågelfotograf.

Strandskatan flyger över våtmarken.

Krickorna kör några snabba varv runt Larssons.

Rödbenan ligger på lur på bakom stenen.

Ett litet rop över vattnet efter någon att hålla kär.

Nä, här händer inte mycket idag.

Rödbenan kastar sig ut i våtmarksvärlden...

...och flyger bort...

...över vattenspegeln i hopp om att där borta finns det någon, kanske.