Från slott till koja

En kväll i mitten av november hade fotoklubben en av sina ytterst få sammankomster detta år. Vi träffades för att några timmar ägna oss åt nattfotografering. Det var mulet, men förhållandevis vindstilla så vi kom att bli några stycken. Efter en liten gemensam samling kom vi att gå åt lite olika håll i små löst sammansatta gruppkonstellationer. Jag hade min plan för nattfotograferingen utstakad. Jag ville fotografera bebyggelsen som ligger ut med Nissan. Utifrån det hade jag inga andra tankar utan lätt det komma som det kom under min promenad med stativ och trådutlösare längs med vattnet.

Jag jobbar rätt långsamt när jag nattfotograferar. Gör allting manuellt. Jag har märkt att det är det som funkar för mig. Detta gör att varje foto tar lite tid. Jag hade först sällskap med några andra i klubben, men när jag tagit en bild och sedan ett ytterligare motiv alldeles i närheten av det första gick jag dit och började undersöka kompositionen jag tyckte mig se innan jag tog och ställde upp stativet. När jag var nöjd och bilden tagen var alla de andra i mitt lilla sällskap väck. Lite lustigt kanske, men jag tänkte som så att det ingen idé att börja försöka leta och hinna ikapp. Det skulle bara resultera i att jag avvek från min lilla plan att fota bebyggelsen längs Nissan. Jag fortsatte således som planerat och kom rätt snart in i min lilla nattfotobubbla igen.

Efter att ha tagit några bilder dök en tanke upp i mitt huvudet om att jag skulle kunna nattfota utifrån ett tema. Jag behövde dock komplettera temat med en inledande bild. Eftersom klockan började bli en del valde jag att ta den inledande bilden i temat och sedan återvända några dagar senare och ta de avslutande bilderna.

Jag läste nyligen en artikel här på Fotosidan om man oftast gör sina nattfoton för mörka eller för ljusa. Jag får nog säga att mina nattbilder har en tendens att vara lite för mörka, men efter att att ha läst den artikeln och sett på mina nattfoton med nya ögon har jag försökt göra dem ljusare. Jag är väl inte helt framme vid hur jag vill ha mina nattbilder. Tyvärr har jag inte p g alltför otjänligt väder inte haft möjlighet att ge mig ut att testa olika exponeringsalternativ på samma motiv för att se jag  vad tycker om. Förhoppningsvis kommer det kvällar med kallare och klarare väder framöver. Då ska jag vara där med stativ och trådutlösare.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal

November

Första veckan i november hade jag några dagar ledig. Att vara ledig i november är trevligt, men det är inte alltid som vädrets makter samverkar. Under dessa dagar var det nog bara en dag som det inte regnade. Jag tog således kameraryggsäcken och stativet och begav mig Hallandsåsen, närmare bestämt till Osbecks bokskogar. Det brukar vara ett säkert kort.

Trots att det var en vanlig vardag stod det ändå en del bilar på parkeringen. Säkert svältfyllda på frisk luft och naturupplevelser som jag själv. Jag hade bestämt mig för att inte ge mig ut och gå någon speciell runda utan istället sakta gå åt det håll som jag tyckte såg intressantast ut och se om det kunde finnas några tänkbara motiv. Ofta när jag är på Hallandsåsen är det träden och bokskogen där som på något sätt hamnar i mitt fokus. Den här gången skulle försöka leta efter andra motiv och inte låtsas om träden. Jag vet inte om det är en dum och begränsande metod, men jag tänkte att jag prövar så får jag se vad jag kommer hem med i bildväg.

Nu blev det ett träd i alla fall, ja eller det som återstod av det.

#2

#3

Jag hittade också en liten trevlig bäck som jag följde och hittade några platser att fotografera den på. När gjorde det kom jag på att fanns en lite större bäck lägre in i området. Den skulle kunna var något att fotografera. Tyvärr var det på väg att börja skymma och jag visste inte exakt hur långt in området den låg. Pannlampan låg dessutom fint där hemma istället för kameraryggsäcken. Det får bli en annan gång tänkte jag och styrde stegen mot parkeringen och bilen istället.

TheInvisibleJackal

Näsbokrok

I slutet av augusti for jag och min fru upp till Näsbokrok utanför Kungsbacka för första gången. Vi tänkte delta i en fotovandring med naturfotografen Anette Seldén. Länsstyrelsen i Halland anordnar varje vår, sommar och höst s k fotovandringar med erkänt duktiga fotografer. Vi har varit på en del av dessa vandringar, som brukar var mycket trevliga med många fotointresserande människor i olika åldrar. Det har var första gången vi som följde med Anette Seldén på en fotovandring i hennes hemmamarker Näsbokrok.

Efter en kortare genomgång om hur man kan ta bilder med längre slutartid spreds deltagarna för vinden för att upptäcka området på egen hand. Ett fantastiskt område som jag framöver troligen kommer att besöka igen. Området är stort och det är lätt hänt att man i pur upptäckarglädje rusar iväg för långt för att se än det ena, än det andra som kan bli tänkbara motiv. Det svårt att lägga band på sig själv vid sådana tillfällen, men man måste annars blir det inget alls. Nu så här första gången var det bara att försöka hålla huvudet kallt och inte gå iväg för långt på egen hand.

En bit från där fotovandring tog sin början fanns en intressant klippa som liksom böljade i landskapet. Den blev jag snabbt nyfiken på.

#2

#3

#4

Anette höll sig på ett ställe och vi kunde komma till henne om vi behövde hjälp, hade frågor om något eller ville diskutera foto. Det blev så att efter att man undersökt en liten bit av området på egen hand vände de flesta tillbaka och började jobba med långa slutartider, plocka fram fika och prata. Det var en trevlig och avslappnad fotovandring.

I Näsbokrok finns det en klippa med intressanta mönster och linjer. De tyckte de flesta så det gällde att inmuta en bit av klippan och jobba med utan att vara i vägen för andra. Bilden ovan visar den lilla bit av klippan som jag kunde jobba med. 

TheInvisibleJackal

Danska fall

Enligt sägnen ska de här fallen i ån Assman vid Simlångsdalen i Halland, ha fått sitt namn efter att en trupp danska soldater under 1600-talet ramlat i och drunknat. 

Trots att jag inte har speciellt lång väg att åka för att ta mig till de här vattenfallen har det blivit av förrän i sommar. Varför kan man undra? Ja, jag vet inte, men parkeringen vid naturreservatet har det aldrig känts riktigt inbjudande att ställa bilen en längre tid. Massor av krossat glas har legat på parkeringen. Troligtvis från olika bilinbrott. Inte så trevligt och det har inte lockat precis. 

Jag körde förbi där en eftermiddag på jakt efter lite sädesfält att fota. Då jag så att det var rätt mycket bilar på parkeringen tänkte jag - om det kan funka för dem, kan det funka för mig. Vände bilen och körde in och parkerade.  Gick kollade på informationstavlan över området och fick klart för mig att fallen låg en bit in.

#2

#3

Efter en kortare promenad in på området hörde jag ett rasslande läte. Jag gick åt lätets håll och kom fram till det här lilla fallet. Det var ju i för sig trevligt, men kunde detta vara det beryktade fallet som bragt så mången dansk soldat om livet. Saker kan helt klart ändra sig på några hundra år, men om nu detta skulle vara fallet var är då alla människor som bevisligen står parkerade där uppe? Hade jag snubblat över en gigantisk turistfälla? Jag gick upp till den markerade stigen igen. Tog en titt på satellitbilden i telefonen och såg att jag hade ännu en sträcka kvar att gå. 

#4

Efter någon kilometers vandring hördes ett kraftigt dån. Jag tog mot ljudkällan och kom fram till ett stort och vredgat vattenfall. Jag kände ganska så omgående att här skulle jag då inte vilja trilla i. Nu var det ingen större fara på taket emedan ett räcke fanns utmed stigskanten emot vattenfallet till. Det svåra var att kunna hitta några intressanta kameravinklar. Jag stod liksom ovanför fallen. Det brukar bli bättre bilder om man kan komma lite mer i jämnhöjd, men hur skulle jag kunna göra det. Jag såg inga skyltar eller stigar som på något sätt visade eller indikerade att här kan man gå om man vill få en bättre vy. 

Jag tittade mig omkring för att se om det fanns någon i närheten som skulle kunna besitta mer sakkunskaper, men de enda som fanns där då var en äldre dam som något outgrundligt sätt lyckats släpa sig ut till fallen med en rullator. Utan större svårigheter kunde jag tämligen riskfritt konstatera att hon inte var spekulant på en stig som kunde föra henne till en bättre vy. De andra som stod i närheten tycktes filma fallen med sina surfplattor. Säkerligen turister och därmed lika okunniga som jag på området. Det fick istället bli att gilla läget och gör mitt bästa så länge. Eftersom det rätt nära kan jag alltid återvända när jag fått bättre vetskap från några bekanta i fotoklubben.

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Under lång tid

Jag har under året börjat med att ta bilder med längre exponeringstider. Ett av de motivområden jag då kommit att rikta kameran emot är vatten. Vatten är tacksamt, särskilt när det rinner fram bland lite stenar och annat som formar dess väg genom landskapet. Jag tror inte att jag besökt så mycket olika vattendrag som i år för att försöka hitta bilder jag vill ta. Ett av de ställen jag hittat är Gårdshults naturreservat några mil sydost om Halmstad. Det är ett rätt omväxlande naturreserverat med både hagmarker och myrar, men det som drog sig min blick eller snarare kanske förhoppning när jag studerade en karta över området var ån Assman som rinner genom reservatet. Från parkeringen är det bara en kort bit att gå för att komma fram till Assman. 

Den här gången var det inte så mycket vatten som det förmodligen kan vara, så jag vågade mig på att kliva runt på lite stenar och klättra nerför en lite stenbrant för att ta mig till ett litet vattenfall, som man inte ser direkt utan mer anar att det skulle finnas där det är. Här några bilder jag tog på det här lilla vattenfallet.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal