En kväll i juni

Hemma igen efter Ölandsäventyret kommer tankar på vad som skulle vara intressant att fotografera. Året hitintills har mitt fotograferande varit starkt begränsat p g a en segdragen axelskada, som nu på det stora hela är läkt. Hälsporreproblemet är drygare och för ett par veckor sedan gjorde jag min sjätte och sista stötvågsbehandling på ett tag. Jag får inte genomgå ytterligare behandlingar på minst ett halvår. Jag har fått ett antal övningar och fått lära mig att tejpa min fot. Detta tillsammans med ett par nya väldämpade skor har gjort att det även hälsporren går åt rätt håll. Gör jag bara mina övningar och tejpar så ska den ge med sig. Det kan ta lite tid bara. Det är även viktigt att jag inte anstränger foten mer än nödvändigt, vilket ibland inte alltid är det lättaste att hörsamma även om jag försöker fundera ut fotoutflykter som är relativt fotsnälla.

#2

Den här gången har jag tagit mig till Gårdhults naturreservat. Har varit här ett antal gånger. Det är ett litet trevligt reservat. Jag brukar oftast hålla mig ner vid ån Assman som rinner igenom reservatet, men den här gången kände jag att det var lite för långt att gå ner till den delen där det även finns lite fall och mer klippor. Jag höll mig istället på ett begränsat område ett bra stycke före dessa fall och klippor. Kände att foten nog hade fått lite för mycket stryk under Ölandsvistelsen. 

#3

Istället för forsande vatten blev framförallt träd jag kom att fotografera. Ja, lite vattenbilder blev det också från det övre stället vid Assman. Där är det dock svårt att få bilder. Mycket beroende på att det är svårt, för att inte säga rent omöjligt att komma till där det kompositionsmässigt skulle vara fördelaktigare. Fast ibland är det bara skönt att få komma ut i naturen en sväng.

#4

Sådana här tillfällen där det inte hänger på kniven att man få till en bild eller inte är också möjligheter att testa lite olika saker. Vid den första bilden i det här inlägget testade jag olika slutartider för att se vilken jag tyckte passade den här biten med forsande vatten. Vad som funkar bra vid ett tillfälle funkar kanske inte vid ett annat. Nu kommer jag inte exakt vilken tid var för just denna bild, men jag testade tider mellan ett par sekunder till ca 1/20 - 1/60. Skulle tippa på att tiden här rör sig om 0,5 s, möjligen 0,4 s. Genom att mer aktivt välja en tid jag vill ha kan jag styra det uttryck jag vill att den framforsande vattnet ska ha. Jag skapar därigenom bilden så som jag vill att den ska gestalta det jag upplever. 

#5

På tillbakavägen går vi in på en gammal fägata. Här finns en del träd och grupper av träd som jag fotograferar om och om igen. Kan inte riktigt bestämma mig för när jag klar med dem. Jag letar efter något som jag inte helt fullt kan sätta fingret på. Det är något som ligger där och maler lite vagt i bakhuvudet. Kanske är det tankar på det fotoprojekt som jag hade tänkt inleda under det här året som kommer upp till ytan emellanåt. Ett projekt som än så länge mer är på ett känslostadium än ett klart definierat. 

#6

Tankarna finns där men inte orden att knyta samman och strukturera dem till något konstruktivt. Jag tror dock är när jag återfått min fulla rörlighet k0mmer också tankarna att formeras till ord, som sätter samman projektets mening. Projektet måste han en mening om så bara för mig själv. Det är det som kommer att ge mig drivkraft att gå in i projektet med de ögon som jag behöver för att kunna skapa de bilder jag vet finns där men ännu inte är medveten om.

Lite tankar om framtiden en kväll i juni.

TheInvisibleJackal

Öland i maj VI - sista dagen

Att se Ölandsbron sträcka ut sig mot fastlandet fyller mig många gånger med en smula vemod då det betyder att Ölandsvistelsen den här gången är över. När man kommer och kör upp på bron och passerat puckeln och man ser Öland breda ut sig framför en väcks känslor som ibland kanske kan liknas vid de man hade som barn och fick lov att gå in i den stora leksaksaffären som syntes ha allt mellan himmel och jord. 

Ölandsäventyret är över för den här gången. Medan jag packar bilen tar frun hand om den sista biten städning innan vi checkar ut ur den lilla fina stuga vi hyrt några dagar.

Innan vi styr bilen över bron och vidare färd mot hem och jobb kör vi den knappa milen till Borgs ängar för ett sista besök. Vi har valt att gå upp tidigt den där resdagen för att hinna med ett morgonbesök vid Borg innan hemfärd. 

Frukosten intar vi i det gröna. Det är trevligast så.

#2

Humleblomster

#3

Teveronika

#4

Gullviva och Sankt Pers Nycklar

#5

Johannesnycklar

#6

Sankt Pers nycklar med blomkrabbspindel

#7

Ängsnycklar

#8

Johannesnycklar

TheInvisibleJackal

Öland i Maj V - på jakt

Göknycklar

Det är inte i svinottan, men solen har inte varit alltför länge över horisonten. Vi har kommit överens med våra vänner att träffas på Station Linné. Ett bra ställe eftersom även de fotograferar. Vi hittar en del orkidéer vi känner för att fotografera. 

#2

Adam & Eva. Här en Adam.

Vi fotar och pratar om än det ena, än det andra och på något sätt kommer vi in på växtskydd och hur begärliga en del växter är. Särskild då just orkidéer. Det har hänt mer än en gång att några rejäla stolpskott grävt upp orkidéer för att försöka plantera dem i sina trädgårdar. Något som är dömt att misslyckas. 

"En del orkidéers växtplats hålls därför hemliga."

"Jag känner till en sådan, men det är trettio år sedan jag var där. Jag tror att jag kan hitta dit igen.  Är ni sugna på att se om det går att hitta den på nytt?"

Absolut tyckte vi. 

#3

Guckusko

Vännens minne visade sig vara gott.

Och där var den skogens drottning. Det kändes nästintill overkligt att se den. Norröver växer den ymnigt på sina ställen, men på Öland är den en stor sällsynthet som få vet om var den växer. Just för att förhindra att den grävs upp av "trädgårdsintresserade". Eftersom växtplatsen är hemlig. Tänker jag inte heller avslöja den.

#4

Guckusko

#5

Guckusko

Det var på något märkligt sätt svårt och nästan lite motigt att packa ihop kamerautrustningen och lämna guckuskon. Det var dags ändå. Det var hög tid att hitta någonstans att äta.

#6

Ängsnätfjäril

Efter en mycket behövlig och trevlig lunchpaus bestämde vi oss för att köra till Södra Greda för att se vad det kunde ge. Vårt fotosällskap hade inte varit där förut.

#7

Backsippa

#8

Krutbrännare

#9

Humleblomster

#10

Även den här dagen syntes himlen dra ihop sig. Det fanns både ena och andra att fotografera, men regnet var inte långt bort kändes det som. Det var tid att återvända till parkeringen.

#11

Det var inte direkt döden på larvfötter jag lämnade på tryggt avstånd bakom mig utan mer döden med juver. Mitt i den fina blomprakten gick dessa bestar omkring. Jag försökte gå därifrån så normalt som möjligt för att i görligaste mån dölja min hälsporre. Minsta tecken på svaghet och de skulle kasta sig över mig.

TheInvisibleJackal

Öland i maj IV - En ny chans

Skam den ger sig. Fast ibland har man bara inget val.

Den här morgonen har vi kört till Ismantorp då det enligt guideboken lär finns vit skogslilja, vilket det säkert också gör. Det är bara det att den blommar i juni som först. En detalj som vi hade förbisett. Samtidigt var det ändå intressant att göra ett återbesök till Ismantorp. Särskilt som det första inte hade bjudit på någon mersmak.

#2

Och visst fanns här en del orkidéer, men också moln av icke vänligt sinnad karaktär, om nu moln alls har någon karaktär mer än den vi människor subjektivt tillskriver dem. Nåväl, molnen borta vid horisonten närmade sig snabbt och skiftande till en mörkare ton. 

"Det ser ut att bli regn" sa jag till hustrun. "Vi packar ihop oss och stället oss borta under några tätare träd vid stigen."

På vägen tillbaka mot stigen, behöver man, precis innan stigen börjar, kliva över en stätta. Där mötte vi ett sällskap klädda i ljusa, lediga och lätta kläder, någon finstickad tröja över axlarna, promenadskor. Sällskapet bar på vackert mönstrade filtar och picknickkorgar. Hela scenen andas en lätt air av sekelskifte. Det förra då. Carl Larssons - "Frukost i det gröna" kommer upp i minnet.

Sällskapet hade dock endast ögon för den blå himlen och inte för dess mer mulna följeslagare. 

Vi har kommit fram och står under våra utvalda trädparaplyer då det brakar loss. Först med regn. Ett regn som tämligen snart övergår i stenkulstora hagel. Vi står dock hyfsat väl skyddande under våra träd även om ett och annat hagel studsar mot våra jackors kapuschonger. 

Sällskapet hade fått uppenbarat för sig att livets stig inte endast av solsken och rosor består. De flyr vädrets makter på nästan samma vis som när man var barn och sparkade boll med någon på landet boende kamrat och bollen for iväg mot hönsen som gick och pickade i godan ro, när plötsligt från ingenstans; ur hönsperspektiv, vår boll kom farande. Kacklande och flaxande spred de sig åt alla håll för att undkomma bollen. På samma sätt tycktes sällskapet bete sig innan de på något fann sig och tog sig flykt mot stigens skydd de också. 

En liten, blött och smågråtande flicka kom och ställde sig hulkande en stund hos oss innan hennes far kom och manade henne vidare mot parkeringen och bilarna. 

#3

Krutbrännare

Haglet upphör så småningom och vi återvänder till platsen vi en stund tidigare lämnade. 

Jag kände mig färdig med Ismantorp en stund före min fru och begav mig sakta av mot parkeringen. Hon hade funnit en del andra motiv som intresserande henne som makrofotograf. Hon kom till bilen i rätt ögonblick. För precis när hon satt sig öppnade sig himlen på nytt. Hon berättade att hon halvvägs tillbaka hade mätt pick-nicksällskapet på väg ut igen. Det såg inte bättre ut än att de än en gång lyckats tajma nederbörden.

Jodå, mycket riktigt. Under tiden vi satt i bilen och kollade på tänkbara utflyktsmål härnäst under dagen kom de springande med tröjor och rutiga filtar flaxande. Bildörrar öppnades och motorer startades. De hade nu definitivt gett upp hoppet om en pick nick i det gröna såsom den kan presenteras i mer glassiga magasin såsom Hus & Hem, Gods & Gårdar, Femina etc.

#4

Bergskrabba

Bergskrabban är en liten spännande ört. Det här var första gången jag sett den blomma. De blå blommorna påminde mycket om de blå geléaktiga karameller som ingår i Bassetts lakrikskonfekt. Jag är inte någon större lakritsälskare, men dessa blå  karameller jag är mycket svag för. Det var kanske därför jag fastande för bergskrabbans utseende.

Vi hade återvänt till Vickleby alvar för att se om vi kunde ha lite bättre tur med vädret den här gången. Och det hade vi. Regnmolnen såg ut att ligga mer norröver den här gången. Har man möjlighet att återvända till en plats brukar det ofta löna sig.

#5

Ölandssolvända

Så små att även om lägger sig platt tornar man sig upp över dem.

#6

Sankt Pers nycklar

Vi hittade även del Sankt Pers Nycklar som vi helt hade missat förra gången

#7

Gullviva

#8

Krutbrännare

Och krutbrännare. Ett tiotal faktiskt. 

Vickleby alvar är ett av de säkrare platserna att finna krutbrännare på. De är dock ganska oansenliga. Det är lätt att missa dem. 

#9

Innan kvällen kom for vi snabbt till Halltorps hage. Det fanns en del orkidéer där. Främst Sankt Pers nycklar men ljuset var inte tillräckligt för att göra dem rättvisa. Istället vände vi åter mot stugan. I morgon hade vi stämt möte med några vänner som också var på Öland.

#10

TheInvisibleJackal

Öland i maj III - Åter till ett favoritställe

Sankt Pers nycklar

En plats som blivit mig mycket kär på Öland är Borgs ängar vid Gråborg. Dessa ängar med sin rika blomsterprakt, vackra oxlar och fågelsång är för mig så nära paradiset man kan komma. Det finns så mycket här. Var gång finner jag något nytt och tiden försvinner när jag här är. Skulle jag blott ha bara några timmar till mitt förfogande vid en Ölandsvistelse skulle jag ställa kosan till Borgs ängar och tillbringa dem där. 

#2

Sankt Pers nycklar

Vi kom att tillbringa den andra dagens eftermiddag vid Borgs ängar. Man får hålla sig på de stigar som finns för att inte av misstag trampa ner känsliga växter. Även om det finns mängder med spännande växter i ängen som man inte kan närma sig annat än med teleobjektivet eller kikaren finns det mycket längs med stigarna bara man går sakta och ger akt på det man har inpå sig.

#3

Sankt Pers nycklar

#4

Johannesnycklar

Den här lilla ännu inte utslagna orkidé fann jag under min långsamma vandring längs en av stigarna. Till en början hade jag ingen aning om vad det kunde röra sig om för art, men så såg jag några andra där en del av den utslagna orkidéns kronblad börjat slå ut och då visste jag. Jag fastnade för den eftersom jag tyckte att det hela liknade ett litet torn där det högst upp stod några små tomtar och spanade ut över världen.

#5

Sankt Pers nycklar

Mängden med orkidéer vid Borgs ängar var osannolik. För att inte tala om mängden med gullvivor. Det var en fest för ögat. Jag använder stativ när jag fotar. Mycket beroende på att den axelskada jag dragits med en tid inte riktigt tillåter fotografering på frihand några längre stunder ännu. Jag har inget emot att använda stativ. Det tar lite längre tid, men jag känner ingen brådska när jag fotograferar. Snarare är det rätt trevligt att det tar lite tid. Det som dock inte var görligt med stativets hjälp var att använda så lågt ISO som möjligt. Det blåste en hel del och för att få växterna att inte se ut att fladdra över hela bilden blev det snarare att skruva upp ISO:t för att få en så pass snabb tid att det gick att frysa vindens effekt. Ibland behövdes det tider uppåt 1/2000 eller mer. Blåsten gjorde att vissa blommor helt inte gick att fotografera. De rörde sig bara för mycket i vinden. Trots det här var det mycket trevligt att vara vid Borgs ängar igen och fotografera orkidéer.

Det händer att jag sitter kvar en stund efter jag har tagit de bilder jag var ute efter och bara tittar. Den här gången la jag mig t o m en stund på rygg. Försiktig vill säga så att jag inte av misstag plattade till något. Jag slöt ögonen och lyssnade på vindens sus i träden, insekternas svaga surrande. Jag kände hur världen levde och andades.

"Det ligger någon där borta!?"

Verkligheten pockade på sin uppmärksamhet.

Ett äldre par kom på stigen. De undrade hur det var fatt.

"Det är bra. Jag låg och lyssnade på markerna."

"Ja, det är en fin tid nu. Du fotograferar också ser jag" sa mannen i sällskapet.

Vi kom att prata en stund om både det ena andra kopplat till naturen. Ett av de här oväntade möten som sker ibland när man är ute. 

#6

Johannesnycklar 

Johannesnycklar - Orchis militaris, som det latinska namnet lyder är en spännande orkidé. Förra året gick vi alldeles ensamma på en guidad tur bland orkidéer och annat på Borgs änger med en mycket intressant och kunnig guide. Han berättade om Johannesnyckelns latinska namn. Blomman liknar en liten man med en stor hjälm som i mångt och mycket liknar de plåthjälmar som soldater förr använde. Därav namnet militaris.

Det här utseendet gör också att det är en av de lättare orkidéerna att känna igen. Och även en av de tacksammare att fotografera.

#7

Johannesnycklar

#8

Johannesnycklar

#9

Vit Sankt Pers nycklar

#10

Johannesnycklar

#11

Sankt Pers nycklar

#12

Johannesnycklar

Tittar man in under den s k hjälmen på Johannesnycklar kan man faktiskt se ett litet ansikte där.

#13

Sankt Pers nycklar

#14

Tvåblad

Efter förra årets guidning lärde jag mig att känna igen orkidéen - tvåblad. En ganska så oansenlig orkidé som det lätt att passera utan lägga märke till den. Den har så här i slutet av maj ännu inte börjat blomma, men den är ändå fullt igenkännbara med sina två blad placerade någon centimeter upp på stjälken. Jag hittade 12 bestånd med tvåblad på ett litet område intill stigen.

#15

Efter en lyckad eftermiddag på Borgs ängar kände jag för lite rumba med några oxlar.

TheInvisibleJackal