I tallskogen II

Jag valde att konvertera en del av ICM-bilderna, som jag tog i tallskogen jag nämnde i mitt förra inlägg, till svartvitt. En del bilder får därigenom ibland ett lyft tycker jag när de konverteras till svartvitt. De blir något annat än färgbilderna.  Jag brukar många gånger göra det för att på de sättet se bilderna på ett nytt sätt. Det händer att jag tar med mig det här sättet att se en bild med mig när jag fotar något helt annat. Det är ett sätt för mig att för mig själv försöka skapa ytterligare en dimension av ett motiv.

Dessutom är det en kreativ process som jag uppskattar mycket.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

I tallskogen I

Vid ett ställe inte alltför långt hemifrån finns en strandskog med fina raka tallar. Jag tog mig för att göra en några försök med ICM-bilder på de här tallarna. Jag prövade ICM första gången förra hösten och tyckte att det var ett intressant sätt fotografera.

Jag hade sett någonstans eller hört. Kommer inte ihåg vilket, men om man tar och rör kameran nerifrån och upp och försöker få med markvegetationen samtidigt som man tar bilden kan det bli rätt effektfullt. Detta var något jag ville pröva bland dessa tallar. Jag hann med att några bilder innan skogen formligen invaderades av en massa människor och deras fyrfota vänner i koppel.

Ibland vill man ha skogen för sig själv. En sådan där skylt som används vi vägarbeten eller jakt, fast med lydelsen - "Varning fotografering pågår!" istället, vore inte dumt ibland att kunna sätta upp. Jag har inget emot skötsamma hundägare, men ibland önskar jag att kunde gå någon annanstans.  Några bilder blev det i alla fall. Det är bättre än inget.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

November

Första veckan i november hade jag några dagar ledig. Att vara ledig i november är trevligt, men det är inte alltid som vädrets makter samverkar. Under dessa dagar var det nog bara en dag som det inte regnade. Jag tog således kameraryggsäcken och stativet och begav mig Hallandsåsen, närmare bestämt till Osbecks bokskogar. Det brukar vara ett säkert kort.

Trots att det var en vanlig vardag stod det ändå en del bilar på parkeringen. Säkert svältfyllda på frisk luft och naturupplevelser som jag själv. Jag hade bestämt mig för att inte ge mig ut och gå någon speciell runda utan istället sakta gå åt det håll som jag tyckte såg intressantast ut och se om det kunde finnas några tänkbara motiv. Ofta när jag är på Hallandsåsen är det träden och bokskogen där som på något sätt hamnar i mitt fokus. Den här gången skulle försöka leta efter andra motiv och inte låtsas om träden. Jag vet inte om det är en dum och begränsande metod, men jag tänkte att jag prövar så får jag se vad jag kommer hem med i bildväg.

Nu blev det ett träd i alla fall, ja eller det som återstod av det.

#2

#3

Jag hittade också en liten trevlig bäck som jag följde och hittade några platser att fotografera den på. När gjorde det kom jag på att fanns en lite större bäck lägre in i området. Den skulle kunna var något att fotografera. Tyvärr var det på väg att börja skymma och jag visste inte exakt hur långt in området den låg. Pannlampan låg dessutom fint där hemma istället för kameraryggsäcken. Det får bli en annan gång tänkte jag och styrde stegen mot parkeringen och bilen istället.

TheInvisibleJackal

Nästan höstfärger

I oktober körde jag och hustrun till Skäralid för att träffa två fotokompisar  för att tillsammans fotografera naturen vid Skäralid i höstskrud. Troligen var vi en aningens för tidigt ute. De höstfärger som jag sett framför mig i mitt inre var inte riktig därstädes.

Vad göra? Slänga kameran i backen och rulla runt på marken i vredesutbrott? Nja, det är föga fruktsamt. Vädret var fint och sällskapet trevligt. Således gick vi den gamla bekanta rundan. Tror att den heter Kopparhattsslingan eller något sådant. Alltid dyker det upp något motiv längs vägen. Det brukar göra det om man håller ögonen öppna.

Det enda som kan störa lite i motivsökande är den inre frågan - har jag fotograferat det här förr någon gång? Varför kan det vara störande? Det gör väl inget om man redan har tagit en bild på exakt samma motiv tidigare? Ljuset är aldrig detsamma. Det störande är att tanken sår ett tvivel, som får mig att undra om motivet verkligen är värt att fotografera fast det egentligen är det. Det är tvivlet sänker koncentrationen kring kompositionstänkandet. Jag vill inte kalla det för höftskott, men det kan kännas som om jag inte lägger ner tillräckligt med tid för att hitta den komposition som jag vet finns om jag bara tar mig tid och rör mig runt mitt motiv och tittar på det ur olika vinklar. Jag har hitintills under det gångna året arbetat mer och mer med stativ och trådutlösare, vilket gör att handhållet känns nästan lite slarvigt fastän det egentligen inte är det utan bara ett annat sätt att gripa sig an arbetet med kompositionen kring ett motiv.

Att arbeta mer med stativ har fått mig att sakta ner mitt fotograferande och tänka efter mer på hur det är jag vill komponera en bild. Jag är väldigt fascinerad av samspelet mellan ljus och skugga i mina val av motiv. Det är det som många gånger drar mig till ett visst motiv framför ett annat. Det och de linjer och de rytmer jag tycker mig finna i ett motiv. Det här lite långsammare sättet att fotografera med stativ och trådlösare samt för all del filter tilltalar mig en hel del känner jag.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Ringduveungar

Jag satt och gick igenom bildmapparna i datorn för att se vad nästa blogginlägg skulle kunna handla om. Av någon outgrundlig anledning kom jag att börja titta i fågelbildsmappen. Jag vet inte varför. Jag har knappt tagit en enda fågelbild i år. Då fick jag syn på bilder med på ringduveungar. I augusti hade vi ett par dagar sällskap av två ringduveungar som höll till i äppelträden. Eftersom vi har bord och stolar i äppelträdens skugga blir det att flera av dagens mål äts utomhus på sommaren. Ungarna tycktes därför inte bryr sig speciellt mycket om att vi satt där emellanåt. Det klev omkring bland äppelgrenarna och flög kortare sträckor. De var inga mästerflygare än och under ett par dagars tid återvände de därför till äppelträden efter kortare flygturer. En av de här dagarna plockade jag fram kameran med ett 70-200 och började försiktigt fotografera dem. Tyckte de att jag var för närgången hoppade de till en annan gren bara. Det blev så att jag mest stod på samma ställe och fotograferade medan de dök upp lite här och var bland grenarna. Ett par dagar senare lämnade de äppelträden och begav sig ut för att upptäcka världen.

#2

#3

#4

#5

TheInvisiblejackal