Fördelen med att fota träd...

Fördelen med att fota träd är de inte är så lättskrämda och springer iväg. I förra inlägget skrev jag om ån Assman i Gårdshults naturreservat. På vägen tillbaka till bilen ifrån det lilla vattenfallet fotograferade jag en del träd. Det har blivit en del trädfoton under de senaste åren. Jag gillar träd. Har alltid gjort. Det är lätt att bli överväldigad av en stor gammal ek.

Hur ska man fotografera ett träd brukar jag fundera på. En del ger sig självt att det där solitära trädet gör sig bäst i helbild med krona och allt. Hos andra träd är det stammen eller grenverket som drar till sig min blick. Ibland är det trädets växtplats. Jag har redan i en del andra inlägg lagt ut bilder på träd och det kommer garanterar mer bilder på träd vad det lider framöver.

Det är lite lustigt hur ens fotografiska resa ser ut. Jag började fotografera för fem år sedan för att jag vill dokumentera de fåglar jag såg som fågelskådare. Särskilt då med flyktbilder på fåglar. Då rörde det sig ofta om slutartider mellan 1/800 s upptill 1/4000 s beroende på vilken art. Snabba beslut hela tiden, men nu har fotograferandet växlat ned betydligt i tempo. Visst, jag fotar alltjämt fåglar emellanåt, men inga flyktbilder. Om det inte händer något spännande och det finns en intressant bakgrund. Tiden med rena flyktbilder är förbi. De är tämligen intetsägande faktiskt. Jag tror att alla dessa bilder på flygande fåglar som jag tog i början av mitt fotograferande mer har varit ett slags bevis, ett kvitto för mig själv att "yes", jag kan fotografera snabbt flygande fåglar, men nu efteråt säger bilder mig inget mer än det var den eller den arten, men inget mer. 

När jag fotograferar träd är det mer känslor inblandade. Ofta också något som närmast skulle kunna beskrivas som vördnad. Minnet är också inblandat när det gäller t ex hur löven prasslar i vinden, om det är någon vind att tala om. Jag har lagt märke till att olika träds löv prasslar olika i vinden beroende var trädet växer, hur formen på dess löv är beskaffade. Träden böljar av spröda toner. Det är som en finstämd musik som man måste var helt stilla med sitt väsen för att höra och beröras av. Den kräver hängivenhet och koncentration. Att blunda hjälper mycket. Då kommer även lukterna fram.

Det är lätt att fotografera den stora, det egenartade trädet, men hur är det med "genomsnittsträdet"? Finns det ens ett sådant? Är inte alla träd unika på sitt sätt? 

Här är bilder på några olika träd i Gårdshult naturreservat.

#2

Bild 3 - 5 är på samma träd fast ur olika vinklar. Om jag kan och har möjlighet försöker jag se och fotografera ett träd ur olika vinklar för att ibland är inte den första vinkeln den mest talande. Ibland är det summan av vinklarna som är det väsentliga, som säger något trädet.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

2020-09-23 19:34   Bjarne

Förutom sten, så gillar jag träd också, så jag förstår helt hur du tänker kring dem som motiv. Jag tycker att träd ofta har någon typ av "själ". I första bilden har du dessutom fått med några mossiga stenar, så den gillar jag lite extra förstås. Även bild två har något extra med de närmare träden till höger och den lite knotigare gruppen längre bort. Toppen med tre helt olika bilder av samma träd också!
Hälsningar, Bjarne

Svar från TheInvisibleJackal 2020-09-24 13:08

Tack för trevliga ord Bjarne. Misstänkte att du skulle uppskatta bilden med de mossbelupna stenarna. Kul att du också gillar bildtrion på samma träd.

Mvh Jörgen

2020-09-23 19:52   Khalad

Håller helt med, träd är individer och värda många bilder. Här visar du en vacker serie på ek. För 10-12 år sen hade jag en ide´om att göra en fotobok bara om dom vanliga trädarterna men insåg snabbt att att det finns massor av bilder och att det finns många som kan mycket mer om träd än jag.Men precis som du tycker jag om att fota träd, hälsningar/ Björn

Svar från TheInvisibleJackal 2020-09-24 13:12

Tack så mycket för de orden Björn.
Jag har precis läst boken Gamla ekar av Åke Carlsson och Tore Hagman. En väldigt trevlig bok om gamla ekar i Västra Götaland.
Jag håller nu på med Möten med jättar av Gert Olsson. Kan också rekommenderas om du inte redan har läst den.

Mvh Jörgen