Morgon i Kenya

Detta är det tredje inlägget om vår resa till Kenya, september 2017.

Att vara på Safari är inget latmansjobb. Det är tidig morgon som gäller för man vill ta vara på ljuset och hinna vara ute en del innan det blir för varmt ute. Dessutom är det större chans att se djur och fåglar under morgontimmarna än mitt på dagen. Under vår safaritur med Anneli Utters Naturresor gjorde vi två safariturer om dagen. Morgonturen innebar att vi satt i jeeparna runt kl. 06, vilket innebär att vi ofta gick upp runt en timme tidigare, men när man är ute sådär och får se, fotografera och uppleva djur och fåglar så bryr man sig inte längre utan man snarare längtar efter det första ljuset. Man kan inte få nog av det. Den afrikanska morgonen är något alldeles extra.Jag kan lova att efter en sådan morgon smakar frukosten extra bra.

Den här morgonen hade solen precis gått upp och bland de första djuren vid såg den här dagen var den här Spotted Hyaena. Det stod först lite längre bort på vägen, men började sedan röra sig så att vi fick solen i vår rygg när vi skulle fotografera den. För det är så jag vill ha den. Sol och vind i ryggen.

TheInvisibleJackal

El Karama Eco Lodge, Kenya

I september åkte jag och min fru vår livs första safari med Anneli Utter Naturresor. Efter att ha landat i Nairobi tidigt på morgonen den 15:e september packade vi och resten av vårt ressällskap in oss i tre jeepar och for norrut mot den första lodgen - El Karama Eco Lodge. På vägen dit skulle vi stanna någonstans för att köpa bönor till våra bean bags.

Vi kom fram till El Karama på eftermiddagen och efter att ha fått våra bandas m m, var det dags för den första game driven. Vi kom att stanna i El Karama i fyra nätter. Den tiden vi var i El Karama kan bara beskrivas som magisk.  Jag skulle lätt kunna tillbringa ett par år där och fotografera fåglar och djur.

Jag tänkte att jag skulle publicera lite av de bilder jag tog under den här fantastiska resan under tio dagar i september. Här är den första:

Hyaena Brothers

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal

Larssons

Ett av de fågellokaler i min närhet som jag gärna besöker är Larssons våtmark intill Påarp strax söder Halmstad. Det är en tämligen nygjord våtmark och har bara par några år på nacken. Det finns ett slags gömsle också, men luckornas konstruktion är av den arten att man aktar sig noga för att sticka ut dyrbara objektiv och tubkikare genom dem. Istället står man vid sidan om gömslet. Lite märkligt kan tänkas. Gömslet ligger på en lite kulle, så bildvinkeln blir för det mesta lite snett uppifrån. Vinkeln märks förstås mer ju närmare fågeln är vid fotograferingstillfället. Vid fotografering av BIF ( Bird In Flight) får man däremot ibland  ganska så tacksamma vinklar. Förutom en hel del olika änder uppehåller sig en del vadare vid Larssons. Det bästa med Larssons är läget ändå. Tidig morgon fram till 10-tiden har man ett fint solljus i ryggen som lyser upp fåglarna. Nu blåser det för mesta från väster, men dagar med östlig vind och sol går inte av för hackor.

Här är några bilder från ett besök i april 2017. Jag har varit ute för att testa och börja lära mig hantera mitt nya tele. Vilket stabilisatorläge funkar bäst? Hur håller man det lämpligast? Hur funkar det med konverter? Frågor, frågor som poppar upp i huvudet på en fågelfotograf.

Strandskatan flyger över våtmarken.

Krickorna kör några snabba varv runt Larssons.

Rödbenan ligger på lur på bakom stenen.

Ett litet rop över vattnet efter någon att hålla kär.

Nä, här händer inte mycket idag.

Rödbenan kastar sig ut i våtmarksvärlden...

...och flyger bort...

...över vattenspegeln i hopp om att där borta finns det någon, kanske.

Första inlägget

Jag har hitintills prioriterat lite andra saker sedan jag blev medlem av Fotosidan, men så jag såg att man kunde bli Plusmedlem till en bra pris med tillgång till en egen fotoblogg bl a och då tänkte jag att jag skulle försöka aktivera mig mer och visa mina bilder. Jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera min blogg. Grundtanken är dock att jag tänker lägga ut bilder på den efter jag har varit ute och fotat. Till en börja kan det bli lite arkivbilder från våren 2017.  Jag fotar endast och alltid RAW och efterbehandlar min bilder i Lightroom CC. Jag har även Photoshop CC, men har inte börjat jobba med det ännu.

Mina motivval i mitt fotade är främst fåglar och landskap. Jag började skåda fågel som 14-åring i slutet av 70-talet och drömde redan då om att kunna fotografera fåglar, men de möjligheter till utrustning som jag kunde skaffa medgav icke till några större möjligheter att kunna ta de fågelbilder som jag ville. Fågelfotointresset slumrade således tämligen raskt in och så småningom även fågelskådarintresset.

Efter avslutade studier, familjebildande och större och mer självgående barn väcktes fågelskådarintresset till liv så smått igen 2007 -2008. Jag blev en s k "återfallsknutte", fast inom fågelskådargebitet. Året därpå gick jag således med i både BirdLife Sverige och den lokala fågelskådarklubben. Nu började jag även med något som kallas microbirding  d v s man kryssar fåglar inom den egna kommungränsen. Kanonbra! Och därtill väldigt trevligt att träffa andra skådare, som var mer än välvilliga att berätta om vad de såg. Något som jag inte alls var van ifrån mitt tidiga  70- och 80-talsskådande. Då folk stod och molteg i fågeltornen. Jag märkte att en del skådare även fotograferade. En liten tanke vaknade till liv om att kanske också försöka göra det så småningom. Jag ägde en Panasonic Lumix ZXX-något. En s k bridgekamera med 18x zoom. Den fungerade hygglig att fotografera med på resor etc, men till fågelfoto skulle den inte duga märkte jag efter ett tag.

För att göra en lång berättelse kort, blev jag med digital systemkamera hösten 2014 i och med att jag köpte den då nyutkomna Canon 7D2 samt ett allroundobjektiv Sigma 18-300mm. Våren 2015 skaffade jag mitt första riktiga tele. Valet föll på Canon 400mm f5.6. Ingen stabilisator, men med ett överkomligt pris. Nu började mitt fågelfotointresse på allvar. Jag började regelbundet lägga ut mina bilder på Instagram.

Mitt intresse för fåglar har därför i mångt och mycket skiftat ifrån rent fågelskådande till fågelfotograferande. Jag lämnar därför alltsomoftast tuben hemma och har bara med handkikare och kamera. Jag märker mig finna större glädje att fotografera en fågel än att se den numera.

Mitt andra motivval - landskap är rätt så nytt. Jag återkommer med mina tankar om det längre fram.

Nu ska jag se om jag kan bestämma mig för vilka bilder jag vill lägga ut.

Vi ses bakom linserna!

TheInvisibleJackal a k a Jörgen Holst