Plötsligt händer det

Jag är ute och kör för att se om jag kan få syn på lite djur att fotografera. Jag krypkör i ca 25- 30 km/h och spanar på de ställen längs vägen där jag misstänker att där kan det kanske stå en älg, ett rådjur. I knät ligger kameran med stora telet, kikaren och en annan kamera med en telezoom ligger i den öppna kameraryggsäcken placerad i passagersätet.  Jag är redo för action.

Ändå ser jag inget. Jag kör min vanliga runda, som  brukar var säker när det gäller att få syn på både ena och det andra, men den här gången vill det sig inte. Jodå, jag ser ett och annat rådjur, ett 70-tal tranor och dussinet sångsvanar, men allt är aningens för långt bort för att det ska vara mödan värt. Tidpunkten är av vikt det vet jag och kanske har jag varit ute någon halvtimme för tidigt.

Två varv kör jag min runda och sen tänker jag att det här går inte. Antingen kör jag ut till stora vägen igen och kör hemåt eller också kör jag sakta på lite andra småvägar hemåt. 

Jag valde det senare alternativet. Krypkörandes med rutan nervevad hör jag ljudet från gruset när bildäcken rullar över det. Ett hemtrevligt ljud. Jag kör så pass sakta att jag kan höra koltrastarnas sång. En morkulla flyger förbi. Plötsligt händer det. En Råbock kliver upp på vägen och stannar där. Tittar och mitt håll. Försiktigt stänger jag av motorn och lägger tyst, tyst i handbromsen. Jag lutar mig sakta ut genom fönstret med telet. Lyckas undvika backspegeln. Väljer ett stående format för att försöka få fram hur ett rådjur både syns och inte syns. 

När bocken gått över vägen kör jag sakta vidare. Det kan kanske bli något ändå den här turen.

#2

Inte långt efter bockens övergång ser jag en råget ligga stilla vid kanten av skogen. I det höga gräset är det inte mycket av henne som syns. Hade jag kört tiotalet kilometer fortare hade jag kanske inte upptäckt henne där hon ligger. Hon känner sig säker där hon ligger med den skyddande skogen strax inpå. 

#3

Jag sitter stilla i bilen och väntar på att rågeten kanske ska resa på sig. Under tiden har en hare kommit fram och sitter nästan bredvid bilen. Jag vinklar sakta och försiktigt telet mot haren. Jag får inte med hela. Då får jag troligen ändra sittställning och vinkla objektivet än mer med risk att den löper iväg. Den lyssnar men sitter alltjämt kvar. Jag har satt kameran i tyst seriebildsläge. Det låter fortfarande, men det är ändå betydande skillnad mot om jag inte skulle använda det tysta läget. Då låter mer som från ett maskingevär om kameran då den rasslar iväg sina 14 bilder/s. 

#4

På en liten upphöjning står en annan råget. Pälsen är ännu vintergrå. Det är som denna långa kalla vår som dragit ut på blomningstider för vitsippor och annat även fått rådjurets grå päls att sitta kvar längre fastan det snart är juni.

#5

Mittemot rågeten på upphöjningen sticker huvudet från en råbock upp. 

#6

Plötsligt reser sig bocken upp gräset och väl hemma vid datorn igen ser jag att jag fångat mer än bara råbocken på bild.

#7

En ung slank råget stiger försiktigt genom gräset. Kanske det är ett fjolårskid som står på egna ben nu. 

#8

På ett nytt ställe kom jag att ha tre råbockar på samma ställe. Ett av dem vände sig om och spanade åt mitt håll.

#9

Ett annat letade efter något ätbart. En råbock som med sin grå vinterpäls kunde tas för en gråsten tänkte jag när jag såg hur han gick där nära en stor gråsten.

#10

Som om bocken kunnat läsa mina tankar reste han huvudet såg nästan överseende åt mitt håll. 

"Om du inte kan skilja på rådjur och gråsten kanske du borde skaffa starkare glasögon." syntes den vilja förmedla en fotograf.

#11

Jag kunde inte få till det att alla tre råbockarna höll sig intill varandra, men två av dem ställde i varje fall upp på en gruppbild. Impalor uppträder i flockar med enbart hannar, s k bachelor heards. Gör rådjur likadant tro eller var det en tillfällighet det här med tre hannar på samma ställe.

#12

Den tredje råbocken höll sig vid sin gran. Avvaktade. Lite osäker på varför jag var där och gick så småningom bortåt skogen.

#13

De andra två var kvar. Jag beslöt mig för att försiktig smyga ur bilen och hukande tog jag fram till bilens bakände. Kikade fram med kameran så stilla och tyst jag kunde. Råbocken slickade sig om munnen. Var det så att skillnaden mellan rådjur och rovdjur inte stort sett var men än fonetisk. Jag drog mig tillbaka in i bilen.

#14

Efter att kört en bit vände jag sedan tillbaka. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara rätt att göra det. På ett fält där det tidigare inte synts till något liv. Stod nu en råget med nästan generation. Vi tittade på varandra en stund innan jag så omärkligt som möjligt rullade vidare. Man vill ju inte störa allt för mycket i maten.

#15

Den sista råbocken jag såg var den här stiliga herrn ute i ett fält. 

The InvisibleJackal

Nybesök vid ängarna

För första gången sedan februari förra året har jag tagit mig till Trönninge ängar. Det är en vanlig måndag morgon och jag är kompledig efter att jobbat på lördagen. En måndag kan det nog inte vara speciellt många som sitter i gömslet tänkte jag innan jag bestämde mig. Det var det inte heller. Jag satt där mol allena långa stunder. Kände mig dock lite ringrostig vad gäller att fotografera med långa telen och korta exponeringstider. Det senaste året har det mest blivit kortare brännvidder, stativ och längre tider. Det kommer nog tillbaka. Mycket av det här sitter i muskelminnet. I vilket fall som helst var det trevligt att sitta några timmar i gömslet, äta mina smörgåsar, titta och vänta.

I bilden ovan är det ett par snatteränder som roar sig i vattnet.

#2

En tofsvipa rör sig försiktigt precis utanför gömslet. Byter till tyst enbildstagning för att inte skrämma iväg den alltför snart.

#3

En av alla de rödbenor som man brukar kunna träffa på vid ängarna.

#4

De vitkindade gässen väljer att hålla ihop och inte beblanda sig med de grågäss som också besöker ängarna den här morgonen.

#5

Jag satt länge och hoppades på att den här svartsnäppan skulle komma ännu närmare, men tyvärr valde den att vända utåt igen. Har inga riktigt bra bilder på svartsnäppa än.

#6

Grönbenan däremot var mer koncentrerad på sitt födosök för bry sig om fotografen som riktade sitt tele mot den.

#7

Inte från ängarna utan ute vid klipporna i Påarp satt denna stenskvätta. Det är bara några kilometer mellan platserna. Brukar många gånger bli så att jag tar en sväng förbi Påarp och havet på hemvägen.

TheInvisibleJackal

Skärfläcka

Vill man fotografera skärfläcka är Trönninge ängar en säker plats. Det är alltid runt ett tiotal skärfläckor på ängarna under häckningstid. Även en morgon i maj 2019 är inget undantag. Jag sitter helt själv i gömslet. Strax utanför gömslet går det en skärfläcka och födosöker så där elegant som bara skärfläckor kan.

#2 

Den gör svepande rörelser med den uppåtböjda långa smala näbben. Ungefär som att slå med en lie.

#3

#4

En gravand studerar skärfläckans födosökande. Det ser ju så lekande lätt ut.

#5

Fast så lätt är det inte.

#6

Skärfläckan fortsätter sin eleganta gång,

#7

ritar likt en kalligrafimästare i vattnet under sitt sökande efter föda.

#8

Fast ibland behövs det grövre och mer direkta metoder om man ska få något till livs.

#9

En stare tassar förbi.

#10

En annan skärfläcka sluter upp till den första.

#11

Än så länge kan de samsas om livsutrymmet.

#12

TheInvisibleJackal

Nedfall

Plötsligt fick jag i telefonen en majdag 2018 se ett meddelande om att det i Påarp, strax söder om Halmstad, hade skett ett s k nedfall av vadare. Vädret hade tvingat ner flera tusen vadare. Som mest var det drygt 6000 kärrsnäppor, större strandpipare, ljungpipare, kustpipare och en del andra som hade tvingats ner till det lilla skäret vid Påarp.  Tyvärr hade dagen ägnats åt trädgårdsskötsel och annat. Således hade jag inte haft telefonen nära till hands. Jag plockade snabbt ihop kameragrejerna och stack iväg till Påarp. Många av vadarna hade dragit vidare, men det var alltjämt gott och väl drygt 2000 vadare kvar på plats denna eftermiddag i maj 2018.

De rastade en stund. Hittade något att förtära. Flög runt några varv. Gick ner och rastade på nytt. Ett otroligt skådespel, som egentligen kanske hade gjort sig bäst på film. 

#2

Födosökande kärrsnäppor.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Morgon vid havet

Den fina majmorgonen 2018 gav mersmak till ytterligare ett besök kort därpå. Det kan bli så ibland att ett bra besök lockar fram fler besök på kort tid. Eftersom det inte mer än 7-8 kilometer att cykla är ännu ett besök inget att tveka om. Det är lite mer rörelse på havet idag. Vinden märks mer den här gången. 

På väg till min sittplats stöter jag på ett par strandskator på klipporna.

#2

En stenskvätta har anlänt till platsen sen senast.

#3

Några ejderhannar gungar lojt på havet. 

#4

En ensam sjöorrehane är riktigt nära.

#5

Ejdrarna är inte många den här gången heller, men det är något som jag tyvärr fått vänja mig vid. 

#6

#7

Stenskvättan undrar om det blir bra så här eller.

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal