Plötsligt händer det

Jag är ute och kör för att se om jag kan få syn på lite djur att fotografera. Jag krypkör i ca 25- 30 km/h och spanar på de ställen längs vägen där jag misstänker att där kan det kanske stå en älg, ett rådjur. I knät ligger kameran med stora telet, kikaren och en annan kamera med en telezoom ligger i den öppna kameraryggsäcken placerad i passagersätet.  Jag är redo för action.

Ändå ser jag inget. Jag kör min vanliga runda, som  brukar var säker när det gäller att få syn på både ena och det andra, men den här gången vill det sig inte. Jodå, jag ser ett och annat rådjur, ett 70-tal tranor och dussinet sångsvanar, men allt är aningens för långt bort för att det ska vara mödan värt. Tidpunkten är av vikt det vet jag och kanske har jag varit ute någon halvtimme för tidigt.

Två varv kör jag min runda och sen tänker jag att det här går inte. Antingen kör jag ut till stora vägen igen och kör hemåt eller också kör jag sakta på lite andra småvägar hemåt. 

Jag valde det senare alternativet. Krypkörandes med rutan nervevad hör jag ljudet från gruset när bildäcken rullar över det. Ett hemtrevligt ljud. Jag kör så pass sakta att jag kan höra koltrastarnas sång. En morkulla flyger förbi. Plötsligt händer det. En Råbock kliver upp på vägen och stannar där. Tittar och mitt håll. Försiktigt stänger jag av motorn och lägger tyst, tyst i handbromsen. Jag lutar mig sakta ut genom fönstret med telet. Lyckas undvika backspegeln. Väljer ett stående format för att försöka få fram hur ett rådjur både syns och inte syns. 

När bocken gått över vägen kör jag sakta vidare. Det kan kanske bli något ändå den här turen.

#2

Inte långt efter bockens övergång ser jag en råget ligga stilla vid kanten av skogen. I det höga gräset är det inte mycket av henne som syns. Hade jag kört tiotalet kilometer fortare hade jag kanske inte upptäckt henne där hon ligger. Hon känner sig säker där hon ligger med den skyddande skogen strax inpå. 

#3

Jag sitter stilla i bilen och väntar på att rågeten kanske ska resa på sig. Under tiden har en hare kommit fram och sitter nästan bredvid bilen. Jag vinklar sakta och försiktigt telet mot haren. Jag får inte med hela. Då får jag troligen ändra sittställning och vinkla objektivet än mer med risk att den löper iväg. Den lyssnar men sitter alltjämt kvar. Jag har satt kameran i tyst seriebildsläge. Det låter fortfarande, men det är ändå betydande skillnad mot om jag inte skulle använda det tysta läget. Då låter mer som från ett maskingevär om kameran då den rasslar iväg sina 14 bilder/s. 

#4

På en liten upphöjning står en annan råget. Pälsen är ännu vintergrå. Det är som denna långa kalla vår som dragit ut på blomningstider för vitsippor och annat även fått rådjurets grå päls att sitta kvar längre fastan det snart är juni.

#5

Mittemot rågeten på upphöjningen sticker huvudet från en råbock upp. 

#6

Plötsligt reser sig bocken upp gräset och väl hemma vid datorn igen ser jag att jag fångat mer än bara råbocken på bild.

#7

En ung slank råget stiger försiktigt genom gräset. Kanske det är ett fjolårskid som står på egna ben nu. 

#8

På ett nytt ställe kom jag att ha tre råbockar på samma ställe. Ett av dem vände sig om och spanade åt mitt håll.

#9

Ett annat letade efter något ätbart. En råbock som med sin grå vinterpäls kunde tas för en gråsten tänkte jag när jag såg hur han gick där nära en stor gråsten.

#10

Som om bocken kunnat läsa mina tankar reste han huvudet såg nästan överseende åt mitt håll. 

"Om du inte kan skilja på rådjur och gråsten kanske du borde skaffa starkare glasögon." syntes den vilja förmedla en fotograf.

#11

Jag kunde inte få till det att alla tre råbockarna höll sig intill varandra, men två av dem ställde i varje fall upp på en gruppbild. Impalor uppträder i flockar med enbart hannar, s k bachelor heards. Gör rådjur likadant tro eller var det en tillfällighet det här med tre hannar på samma ställe.

#12

Den tredje råbocken höll sig vid sin gran. Avvaktade. Lite osäker på varför jag var där och gick så småningom bortåt skogen.

#13

De andra två var kvar. Jag beslöt mig för att försiktig smyga ur bilen och hukande tog jag fram till bilens bakände. Kikade fram med kameran så stilla och tyst jag kunde. Råbocken slickade sig om munnen. Var det så att skillnaden mellan rådjur och rovdjur inte stort sett var men än fonetisk. Jag drog mig tillbaka in i bilen.

#14

Efter att kört en bit vände jag sedan tillbaka. Vet inte riktigt varför. Det kändes bara rätt att göra det. På ett fält där det tidigare inte synts till något liv. Stod nu en råget med nästan generation. Vi tittade på varandra en stund innan jag så omärkligt som möjligt rullade vidare. Man vill ju inte störa allt för mycket i maten.

#15

Den sista råbocken jag såg var den här stiliga herrn ute i ett fält. 

The InvisibleJackal

2021-06-03 16:33   niniz

Vilken härligt fin serie.
Känner dock igen klutten läs avfall. Hände mig när jag fotade renar. Då såg jag inte. Trodde bara en reste sig från vilan men nix

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-04 10:55

Tack så mycket Nini!

Ja, här kan man verkligen tala om ögonblicksbild.

Hälsningar Jörgen

2021-06-03 17:14   Halina Strandskatan

Vilken lycka! Och vilken härlig berättelse i ord och bild.
Magnifika bilder fick du från din tur, så är det kanske, plötsligt händer det... och det är värt att tro på ;-)
Hälsningar Halina

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-04 10:56

Tack så mycket Halina!

Det gäller att vara lite envis ibland helt klart. Och ha tur förstås.

Hälsningar Jörgen

2021-06-03 21:27   Joakim88

Fin läsning och mycket trevliga bilder, att sitta i bilen lönar sig bra, det ser jag :)
Den näst sista med kiddet och mamman blir favorit :)
Även om bocken som har exakt samma färg som stenen också är bra hehe

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-04 10:59

Tack så mycket Joakim!

Bilen är många gånger bättre än komma cyklandes. Det verkar som om att cykel skrämmer dem mera än bilen.

Hälsningar Jörgen