Gå runt bäcken.

Jag jobbar hemifrån sedan mitten av december. På lunchen brukar jag gå en promenad runt bäcken. Min frun tycker att jag tokigt som pratar om att jag runt bäcken. Det går inte att gå runt en bäck menar hon. Visst, det stämmer, men bara till en viss del. Att gå runt bäcken i bokstavlig mening skulle säkert ta någon dag eller två i anspråk. Vad jag menar med att gå runt bäcken är att jag går över bäcken vid två olika ställen och därigenom går jag båda sidor bäcken. Eftersom detta bilder en litet promenadstråk - kallar jag det för att "gå runt bäcken". Det tar kanske 15-20 minuter att gå den här promenaden. Jag brukar på olika sätt gå så att jag åtminstone under någon del av promenaden följer bäcken. Det är en rätt liten bäck, som ibland är nästan helt uttorkad och ibland svämmar den nästan över sina bräddar. Jag har sett en hel del fåglar längs med bäcken - nötväcka, sidensvans, domherre, stenknäck och större hackspett för att nämna några, men även strömstare och forsärla.

Under den senaste tidens minusgrader har jag sett hur bäcken frusit till alltmer för var dag. Inspirerad av flera här på FS har jag därför gett mig ut för att även jag fånga de isformationer som har kommit att uppstå. Väldigt fascinerande att se vad naturen skapar. Nu är alla de här formationerna jag valt att fotografera borta. En del av dem fryst igen ytterligare. Andra har förstörts av barn som roat sig med att krossa dem på olika sätt. Ett snöfall häromdagen täckte igen formationerna helt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Ön som egentligen inte är en ö utan något annat

Jag kan inte säga när jag var ute och fotograferade så mycket som jag gjort den här perioden på året sedan jag började fota för sex år sedan. Det är nästan svårt att låta blir att inte ge sig ut dagligen med kameran och leta nya motiv som bara dyker upp detta fantastiska snölandskap vi har begåvats med denna vinter. Senaste gången vi hade något liknande måste ha varit vintern 2009-10. 

Den här gången har jag och min son gett oss ut till Ön. Det är ett rekreationsområde strax öster om Halmstad, längs med väg 25. Under den senaste tiden har det varit ett ovanligt populärt utflyktsmål. Orsaken till detta är att det finns ett antal bord med bänkar uppställda här och var på en stor gräsmatta. De här borden har dessutom tak över sig. Inte alla, men många av dem. Ön har därigenom blivit en plats dit folk tar sig för att träffas utomhus och grilla, ha picknick o s v. 

Vi togs oss dit en tidig lördagseftermiddag och blev nästan lite chockade över hur mycket folk det var där. Det brukar vara en del, men nu var det helt otroligt. Vi fick en parkeringsplats tack vare att en annan bil var på väg därifrån. Av de tre-fyra bilar som låg efter oss tror jag inte en enda av dem fick kunde någon plats och de var tvungna att vända.

Ön? Vad är det om det inte är en ö. Ön är namnet på den gård som ligger där. En gård som används av kommunen till lägerskola för elever. 

Vid Ön finns det flera vandringsleder. En av de populäraste är den som sträcker sig runt Torvsjön. En fin led på ca 5 km. I familjen har vi gått här ett otal gånger under princip varje årstid. Även om besöken under våren och tidig höst när träden fått färg och svamparna har kommit upp är överrepresenterade i statistiken.

#2

Första biten på den här promenaden går man en bit på en grusväg. Något som jag börjat göra sedan jag började fotografera är att emellanåt vända mig och titta bakåt på den väg som vi precis gått. Det är så lätt ha blicken framåt och vara koncentrerad på det som komma skall att man glömmer bort att se hur vägen som man kom på. Jag tycker att det är bra sätt att få fram fler motiv. Motiv som inte hade tänkt på fanns om man inte vänt sig om.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Åter vid parkeringen. Till höger i bild syns gårdhuset vid Ön.

TheInvisibleJackal

Ytor

Inte alltid, men tämligen ofta konverterar jag en del bilder, inte alla, men en del till svartvitt. Mestadels för att jag tror att de kan funka i svartvitt. Ibland gör de det och andra gånger är det färgvarianten som funkar bäst. Ytterligare andra gånger är det nästan hugget som stucket. Färg eller svartvitt spelar ingen roll ibland.  Några av de här bilderna har jag visat i färg i ett tidigare inlägg.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

I det lilla

För någon helg sedan var jag och min fru ute för att pröva lite ICM. Det här var en helg mellan snöfallen som varit den sista tiden, vilket innebar att det var barmark. Efter att ha skakat på kameran framför lite träd och annat, märkte jag att jag inte var riktigt hågad för att fota överhuvudtaget egentligen den här gången. Min frun gick med liv och lust upp i ICM-fotograferandet och kom hem med några riktigt bra bilder. Under tiden började jag gå runt lite på måfå på en del andra ställen där vi var och upptäckte efter en stund en del intressanta stenhällar. Jag blev riktigt fascinerad över deras färger och de mönster  samt de strukturer som fanns inte bara i den rena stenhällarna utan även i det mer sönderbrutna berget och dess sällskap av både små stora stenar. Jag har gått förbi dem. Ja, till och med klivit på dem, men har liksom inte vare sig sett eller tänkt närmare på dem förut.

Det här blev ett planerat fotograferande som övergick i något helt spontant. Jag tror att det är viktigt att lyssna på sin kreativa sida. Det är inte säkert att den är i samklang med vad man egentligen har för avsikt att fotografera. Då är bäst att inte streta emot utan följa med det kreativa flödet som uppstått och se vart det bär hän. Kanske blir det ingenting. Kanske ger det en ingång till något som man kommer att fotografera längre fram. Själv kom jag genom att fotografera detta inpå två andra teman som jag tänkte utforska lite mer längre fram i vår och sommar. Jag skrev ner mina tankar om dessa två teman på en lapp och la i kalendern (en tryckt sådan - är lite gubbe på den fronten). Kanske jag skulle skaffa en liten anteckningsbok och skriva ner såna här fotoidéer. Är det något som ni gör?

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Och så kom då snön tillbaka

I den delen av södra Sverige där jag bor är vintern något nyckfullt. Det är sällan snö, snarare är det gråväder med regn och blåst den största delen av den här årstiden. Jag har ofta funderat över om det egentligen bara är tre årstider. Vår, sommar och en lång höst. Men så kommer det någon gång emellanåt lite snö, som blir liggande ett par tre dagar eller så innan den regnar bort. Vilket hände alldeles härförleden, men så kom det ett nytt snöväder. Med mycket snö för våra förhållanden. Och den snön la sig inte bara på marken och täckte den. Den la sig på trädens och buskarnas grenar. Dessutom sken solen. Vad gör man då? 

Jag tog kameran och gick över vägen till motionsslingan som går alldeles intill i området. Här gäller det att passa på helt enkelt. De här förhållanden kan vara borta imorgon och kanske inte kommer igen förrän nästa vinter om man har tur. 

Det blev ingen lång sträcka jag gick eftersom jag stannade ofta. De jag mötte under min promenad log stort. Det är som om alla blivit barn på nytt. Tänk vad snö, sol och himmel kan göra.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal