Öland I - ankomsten

Det var en varm dag i juni då solen lyste och tornseglarna svirrade över våra huvuden som vi styrde bilen in i Vickleby och med hjälp av GPS:ens mekaniska röst hittade till vårt boende för den här gången på Öland. Bilen var välpackad med allt vi trodde oss behöva och lite till. Vi är duktiga på att ta med oss lite för mycket ibland. Eller kanske oftast. Speciellt är jag bra på det. Utöver kamerautrustningen, som jag visserligen begränsat till en mindre ryggsäck innehållandes två kamerahus och tre objektiv samt några filter, hade jag med mig kläder för en belägring samt en 7 - 8 böcker utifall vädret inte skulle visa sig på sin bästa sida någon dag.

Vickleby är en liten by belägen i södra Öland. Förra året bodde vi i norra delen. Vi valde Vickleby för att i år tänkte vi  se mer av den södra delen av Öland och byn låg liksom lite lagom långt ifrån den ställen vi planerade att besöka. Även om det skulle bli några avstickare norröver.

#2

Efter att ha installerat oss i vårt boende bestämde vi oss för att ta en promenad i omgivningarna och se var det var för en plats. Alltså tog jag med kameror, stativ, trådutlösare och filter med ut för att inget ska lämnas åt slumpen.  Nja kanske inte riktigt. Det blev en stillsam promenad med en kamera med vidvinkel.

#3

Vi gick från en ände från till en annan. Frågor uppstod om vad som kunde fotograferas, vad som borde fotograferas. Vad som inte ska fotograferas. Vi hade längtat att återvända till Öland ända sedan vi körde därifrån förra sommarens semester. Det kliade lite i avtryckarfingret och samtidigt hade vi precis bara kommit fram. Solen sken och det var rätt varmt. Det var först i morgon det egentliga fotograferande skulle börja. Det var i varje fall planerat så. Samtidigt kände jag en vilja och lust att fotografera något mer än bara de tänkta huvudmotiven för resan - orkidéerna. 

#4

Jag såg en grind och tänkte - ska jag återuppta mitt fotograferande av grindar och staket?

Kanske. Jag tog en bild och gjorde en kort minnesanteckning om det hela. Funderar också på om jag ska konvertera bilden till svartvitt. Kanske. Får se.

#5

Vi fortsatte vår promenad. Det var trevligt att vara ledig och fågelfri. Det verkade som om inga andra turister mer än vi hade kommit, men det var väl bara en tidsfråga. Vi passerade STF:s vandrarhem i Vickleby. Det var helt tyst omkring. 

#6

Cikoria.

Denna vackert lysande blomma som kan ses utmed många av de öländska vägarna. Den började blomma alltmer under vår tid på ön. Lustigt nog blev detta den enda bilden under hela tiden. 

#7

Något hade gått snett och inte blivit som det var tänkt, även om intentionen var god. Eller kanske vi bara var tidiga. Säsongen kanske inte riktigt hade kommit gång trots att det faktiskt var midsommarveckan. Eller var det någon slags installation - "Beauty is in the eye of the beholder".

#8

På flera ställen såg vi dessa spindelnätslika draperingar över buskar och träd. De sågs även från bilden när vi körde lite här och var. Om jag har förstått det hela rätt så är det björkspinnarens larver som spunnit de här nätliknade företeelserna.

#9

I Vickleby ligger också Capellagården. En trädgård och en hantverksskola. Vi har gångavstånd dit. Första gången vi besökte Öland för snart 30 år sedan, besökte vi också Capellagården. Miljön väcker svaga minnen, men inget mer. Kanske är det ett försök till rekonstruera på ett förmodat minne av en händelse. Vi går och tittar i omgivningen utan någon större brådska. Letar i minnena utan större framgång. Det är blankt samtidigt inte. Det är något som skaver i minnet. Köper glass. Minnesansträngningarna försvinner tillsammans med glassen i värmen.

#10

#11

#12

#13

Det märks att den riktiga turisttillströmningen inte har satt igång än. Det är gott om lediga sittplatser. Vi är i princip själva på Capellagården.

#14

Fotografen sätter sig en stund i skuggan. På kartan har en badplats lokaliserats. Det är inte mer än 5-6 km att cykla. Vi har som de tidigare gånger cyklarna med oss. Ett trivsamt sätt att utforska ön på. 

Hem till boendet för att packa ihop badkläderna.

TheInvisibleJackal

Öland XI - En sista cykeltur

Näst sista dagen på vår Ölandstur. Dagen därpå kör vi hemåt för att återvända till rutin och vardag. Frågan var vi skulle göra denna sista semesterdag. Vi hade båda känt oss lite fototrötta, men att sitta inne och häcka och vänta på att morgondagen och hemfärden skulle komma fanns inte på kartan. Därför bestämde vi att vi ger oss ut och cyklar även om det inte blir en enda bild. Vi beslutade oss för att vi skulle köra upp till Byxelkrok och ställa bilen där och sedan cykla till Trollskogen och tillbaka igen och bara ta dagen som den kom och inte ha någon brådska. Det blev en trevlig avslutning på vår Ölandsvecka. Vi kommer att återvända nästa sommar med siktet på att fotografera en del av den blomprakt som ön hyser.

#2

#3

Denna sista dag ute i fält så att säga kom vi att spendera en del vid denna eldhärjade skog. Det fanns gott om trollsländor som vi försökte oss på att fotografera.

#4

#5

TheInvisibleJackal

Öland X - Kapelludden

Det här var tredje gången gillt som vi var vid Kapelludden och för första gången regnade det inte. Är man bara tillräckligt envis så. Varför detta envisa försök att komma till Kapelludden? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har sett en del rätt läckra atrofotobilder härifrån och var lite nyfiken miljön. Förresten...lite och lite, ganska mycket eftersom jag envisats med ta mig dit tre gånger. När jag nu då äntligen lyckats ta mig och gå ut och fota, gav det då någon mersmak? Nja, inte direkt, men ibland är det bara så att en plats som man tror ska vara lite extra visar sig egentligen att inte vara något speciellt märkvärdigt alls just när man äntligen kommer dit. Är det för högt ställda förväntningar eller är det så att när man varit ute och fotat från morgon till kväll i en vecka blir lite "fototrött".

"Orkar du ta fram kameran?"

"Nej."

"Inte jag heller."

Trött på att fotografera. Kan man bli det? Ja, absolut. I slutet av perioder av intensivt fotade har jag märkt att det händer mig. I början när det hände blev jag väldigt frustrerad och försökte och försökte att ta bilder ändå, men det blev inget jag gillade. Numera lägger jag bara undan kameran och låter den ligga. Det ingen idé att försöka forcera fram en bild. Den kommer när den kommer. Hakuna matata!

Jag tror att det är ens hjärna som säger stopp och belägg. Den behöver vila sig från de intryck och tankar om komposition och annat som en plats kan ge upphov till. Stämmer allt kan minsta pinne förvandlas till ett fantastiskt motiv. Stämmer det inte blir allt en stort "jaså" även om det rör sig om en aldrig så anslående vy.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Öland IX - Seby läge

Efter att ha intagit lunch i Södra Lunden vid Ottenby ställde vi färden åter mot norr. Vi stannade till vid Seby läge, som ligger på Ölands västsida. Vi hade varit där ett tidigare år och tyckte att det var en trevlig plats och tänkte att det kunde nog vara trevligt att göra ett återbesök.

Vi märkte nästan omgående att det var fler än vi som hade målet inställt på Seby. Den lilla parkeringen var inte full, men det var inte långt ifrån. Det visade sig att Seby var en fin plats för rastande vadare. Något jag inte alls kände till. Där av kom det sig att det var många skådare, men även en och annan fotograf på plats.

Vid sådana här platser ser man ibland par. Där man oftast ser en manlig part som intensivt utövar sitt skådande medan frun/flickvännen står bredvid och antingen tittar beundrande eller lite mer så där lite lagom uttråkat funderande på när de ska åka till den där lilla mysiga restaurangen de såg tidigare.

"Så många svanar det är Arne."

"Knölsvan."

"De är fina tycker jag"

"Hm."

"Kan jag få titta på dem kikaren?"

"Va!? Nej, det går inte. Inte just nu iallafall. Det är kustsnäppor där ute och..."

Jag märker att jag dras med i de andra fotografernas strävan att försöka fånga de flygande vadarna som drar tätt över vattenytan precis vid strandlinjen. Jag har inte telet med till Öland utan "bara" mitt 70 - 200, men avståndet är för långt för att det ska kunna bli några intressanta bilder. Jag lägger ganska snabbt ner tanken på att kunna ta några intressanta bilder på vadarna, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk utan istället vänder jag objektivet ner mot det närmaste jag har framför framför mina fötter. Hittar mina motiv där.

#2

#3

#4

#5

#6

De riktiga rävarna vet dock hur man skådar behagligt. Det enda jag undrar över är varför han har kameran så långt bort? Vad är det löna med det?

TheInvisibleJackal

Öland VIII - Ottenby

Ett besök i Ottenby är väl något som man bara måste göra när man är på Öland. Även om jag inte längre är fågelskådare så är det något speciellt med den här platsen. Det svårt att sätt fingra på det. Historiens vingslag ur ornitologiskt synvinkel kan jag tänka.

Vi steg upp tidigt i akt och mening för att kunna utnyttja det fina morgonljuset. Tyvärr blev vi lite försinkande. Vid Färjestaden brast vår uppmärksamhet när vi satt och pratade om ditt och datt och helt plötsligt var vi i full färd med köra över Ölandsbron mot Kalmar. Det var bara gilla läget och försöka vända när det var möjligt. En handbromsvändning mitt på bron hade nog inte helt uppskattats av medtrafikanterna.

Efter att ha lyckats med att vända på ett lagenligt vis styrde vi åter färden mot Ottenby.

#2

#3

Efter att ha hittat en parkeringsplats tog vi av cyklarna från bilen och började cykla. Det är ingen lång sträcka att cykla ifrån fyren till infarten till området, men det är alltid trevligt att cykla. Det gå ju snabbt att stanna. Som här när de här fåren undrade vad vi var för ena märkliga varelser.

#4

#5

En av de s k "Kungsstenarna". De markerar en gravanläggning från järnåldern.

#6

#7

Enarnas knotiga former tilltalade både mig och fåren. Jag i fotografiskt hänseende och fåren i hänseende av svalka och skydd mot solens hetta.

Efter vår korta cykelfärd vände vi tillbaka mot Ottenby för att ta närmare titt på Långe Jan. I alla fall på utsidan.

#8

#9

TheInvistibleJackal