Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Öland X - Kapelludden

Kapelludden

Det här var tredje gången gillt som vi var vid Kapelludden och för första gången regnade det inte. Är man bara tillräckligt envis så. Varför detta envisa försök att komma till Kapelludden? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har sett en del rätt läckra atrofotobilder härifrån och var lite nyfiken miljön. Förresten...lite och lite, ganska mycket eftersom jag envisats med ta mig dit tre gånger. När jag nu då äntligen lyckats ta mig och gå ut och fota, gav det då någon mersmak? Nja, inte direkt, men ibland är det bara så att en plats som man tror ska vara lite extra visar sig egentligen att inte vara något speciellt märkvärdigt alls just när man äntligen kommer dit. Är det för högt ställda förväntningar eller är det så att när man varit ute och fotat från morgon till kväll i en vecka blir lite "fototrött".

"Orkar du ta fram kameran?"

"Nej."

"Inte jag heller."

Trött på att fotografera. Kan man bli det? Ja, absolut. I slutet av perioder av intensivt fotade har jag märkt att det händer mig. I början när det hände blev jag väldigt frustrerad och försökte och försökte att ta bilder ändå, men det blev inget jag gillade. Numera lägger jag bara undan kameran och låter den ligga. Det ingen idé att försöka forcera fram en bild. Den kommer när den kommer. Hakuna matata!

Jag tror att det är ens hjärna som säger stopp och belägg. Den behöver vila sig från de intryck och tankar om komposition och annat som en plats kan ge upphov till. Stämmer allt kan minsta pinne förvandlas till ett fantastiskt motiv. Stämmer det inte blir allt en stort "jaså" även om det rör sig om en aldrig så anslående vy.

#2

Kapelludden

#3

Kapelludden

#4

Kapelludden

TheInvisibleJackal

Inlagt 2020-11-05 16:18 | Läst 1676 ggr. | Permalink
Det där kändes igen. Tror ibland det är en kombination, både höga förväntningar från det man sett och läst och kanske lite många kameradagar
Bilder är dock toppen