Ingen ljung den här gången heller.

Den sista dagen i augusti tog vi och körde till Mästocka ljunghed med förhoppning om att kunna fotografera blommande ljung. Vi packade ihop och körde efter jobbet. Det gick väl så där. Återigen hade vi missat den bästa tiden för blomningen. Jag har inget bra svar på varför egentligen. Slarv? Dåligt pålästa? Troligen lite av varje samt att vi var på semester under kanske den bästa tiden. men så är det. Det får bli nytt försök nästa år. Lite ljung som blommade fortfarande blommande fanns det ändå här och var.

#2

Plötsligt hörde kacklet från en flock grågäss. De kom flygande förhållandevis högt upp. Då jag oftast börjar med min 24-70 på kameran vände jag snabbt till vertikalläge för att få med en del av landskapet som gässen passerade över och följde därför flocken tills ett bra fotoläge dock upp och tog några bilder i snabb följd.

#3

När så solen började sänka sig var det dags att börja tänka på hemfärd. I morgon var det åter en ny vardag.

TheInvisibleJackal

Öland IX - Seby läge

Efter att ha intagit lunch i Södra Lunden vid Ottenby ställde vi färden åter mot norr. Vi stannade till vid Seby läge, som ligger på Ölands västsida. Vi hade varit där ett tidigare år och tyckte att det var en trevlig plats och tänkte att det kunde nog vara trevligt att göra ett återbesök.

Vi märkte nästan omgående att det var fler än vi som hade målet inställt på Seby. Den lilla parkeringen var inte full, men det var inte långt ifrån. Det visade sig att Seby var en fin plats för rastande vadare. Något jag inte alls kände till. Där av kom det sig att det var många skådare, men även en och annan fotograf på plats.

Vid sådana här platser ser man ibland par. Där man oftast ser en manlig part som intensivt utövar sitt skådande medan frun/flickvännen står bredvid och antingen tittar beundrande eller lite mer så där lite lagom uttråkat funderande på när de ska åka till den där lilla mysiga restaurangen de såg tidigare.

"Så många svanar det är Arne."

"Knölsvan."

"De är fina tycker jag"

"Hm."

"Kan jag få titta på dem kikaren?"

"Va!? Nej, det går inte. Inte just nu iallafall. Det är kustsnäppor där ute och..."

Jag märker att jag dras med i de andra fotografernas strävan att försöka fånga de flygande vadarna som drar tätt över vattenytan precis vid strandlinjen. Jag har inte telet med till Öland utan "bara" mitt 70 - 200, men avståndet är för långt för att det ska kunna bli några intressanta bilder. Jag lägger ganska snabbt ner tanken på att kunna ta några intressanta bilder på vadarna, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk utan istället vänder jag objektivet ner mot det närmaste jag har framför framför mina fötter. Hittar mina motiv där.

#2

#3

#4

#5

#6

De riktiga rävarna vet dock hur man skådar behagligt. Det enda jag undrar över är varför han har kameran så långt bort? Vad är det löna med det?

TheInvisibleJackal

Öland IV - Trollskogen

Ölands norra udde är egentligen två. På den ena udden, den västra stoltserar fyren Långe Erik och på den andra finns den s k Trollskogen. En skog bestående av knotiga tallar och andra träd. Det är gott om murgröna som slingrar sig uppför olika träd och sakta kramar musten ur dem. Dessutom vandrar det runt lösa kor i skogen. En riktig utmaning för den med koskräck.

Ett fint Naturum ligger vid ingången till själva skogen. På de bord och bänkar som är utsatta i närheten intog vi vår lunch innan vi begav oss in i trollskogen och vad den hade att erbjuda i fotoväg.

#2

Efter någon kilometer kommer man fram till skeppsvraket Swix. En åländsk skonare som förliste i mitten av 1920-talet. Ett populärt mål för många fotografer och även andra som går runt i trollskogen. Jag har sett en del tidigare bilder på Swix och jämfört med de jag tog nu, ser man hur vraket sakta bryts ner av väder och vind. Om något hundratal år ligger det endast en liten brädlapp kvar kanske.

#3

Rundar man Swix och vänder blicken norrut längs stranden får man den här vyn. Inte kanske direkt någon badstrand, men man får ändå en känsla av söderhav eller något.

#4

Ytterligare en bit in i trollskogen stöter man på Trolleken. Det är Ölands äldsta ek och har en uppskattad ålder på mellan 800 - 900 år. Att åldersbestämma gamla ekar är vanskligt eftersom deras innandöme oftast är ihåligt och därmed finns det inga årsringar kvar från trädets begynnelse. Är man intresserad gamla träd kan jag varmt rekommendera Gert Olssons bok - Möten med jättar.

TheInvisibleJackal

Öland III - Långe Erik

Då vi befann oss på norra delen av ön var ett besök vid Långe Erik bara ett måste. Något som vi inte var ensamma om att tänka. Jag skulle tro att man åker till Öland så blir det med stor säkerhet att man väljer att besöka antingen Långe Erik i norr eller Långe Jan i Söder. Vi kom att besöka båda. Mer om det i ett inlägg framöver.

Det fanns möjligt att gå upp i fyren och få en storslagen utsikt över området. Allt corona-anpassat såklart. Jag avstod p g a en viss höjdskräck som jag behäftats med på äldre dar. Annat var det i ungdomens flydda dar då jag och några kamrater kilade likt ekorrar uppför utsidan på det gamla fågeltornet i Store Mosse till exkursionsledaren i fältbiologernas stora förskräckelse.

Eftersom inte fyren i sig själv inte lockade till ett besök gick vi istället runt i omgivningarna. Rätt trevligt.

#2

Då träds former och struktur tilltalar mig mycket kan jag självklart inte låta bli att fotografera dem när tillfälle bjuds.

#3

#4

#5

#6

#7

Det är sällan jag har med människor i mina bilder, men ibland händer det. De här tre nästan "uniformsmässigt" klädda personerna fångade mitt intresse. Jag fick lite vibbar av "Mästarnas mästare" och liknande TV-program. Förmodligen var de egentligen fyra i sin lilla grupp. Den fjärde personen hade säkert precis kilat illa kvickt uppför trapporna upp i fyren. väl däruppe ska han eller hon bara ihop rätt sång med Lux Interior med rätt album.

TheInvisibleJackal

Återbesök

En morgon i juni återvände jag och min fru till Gårdshults Naturreservat. Det första besöket hade gett mersmak. Då hade det mest rört sig om försöka fotografera ett litet vattenfall med långa slutartider. Sedan det tillfället hade flödet till ån Assman tilltaget så pass mycket att de stenar som jag använde sist för att kunna ta mig över Assman, nu inte längre var synliga. Den fanns en tredje sten, som var lite längre bort. Med lite sats och god vilja hade jag nog kunnat hoppa ut till den, men jag litade inte helt på att den var tillräckligt torr för att kunna landa på tillfredställande efter ett hopp. Dessutom litade jag inte helt på min idrottsliga förmåga i fråga om längdhopp. Jag närde ingen större längtan att trilla i Assman med kamerautrustning och allt. Nej, det fick bli andra motiv den här gången.

Det var bara att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen. Jag började därför traska runt lite planlöst till en början på jakt efter något som kunde tilltala mig att fotografera. Jag försökte hålla sinnet öppet för möjligheter. Ibland kan det dyka upp motiv som inte ens la märke till från början. Det är lite spännande på något sätt. 

#2

#3

#4

#5

Min fru som jag ofta är ute och fotar tillsammans med är inne på makro. Hon blir ofta liggandes i en dikesren, på en äng etc medan jag rör mig runt i omgivningarna. Ibland kan hennes makrointresse smitta av sig på mig och jag börjar fota, kanske inte direkt makro i egentlig mening utan mer närbildsfoto. Jag har haft ett makroobjektiv, men jag sålde det efter att konstaterat att makro inte är något för mig. När det händer att min frus makroentusiasm smittar av sig brukar jag istället för ett renodlat makroobjektiv använda mig av antingen mitt 24 - 70 som har ett s k makroläge eller 70 - 200 som har en bra närgräns. Båda duger gott för mig när det kommer till närbildsfotografering. Det är också  de två objektiv som jag oftast brukar ha med mig ut för lite all möjlig typ av fotografering. Med dem klarar jag mig långt.

#6

#7

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal