Öland XX - Ferdinand och Rosinante

Vi fick för oss att ta en sista titt på Ferdinand om han nu låg kvar. Det gjorde han. Jag skulle nästan kunna svära på att han låg på exakt samma plats som för någon kväll sedan. Hade jag inte sett honom stå upp och röra på sig hade jag trott att han var en uppstoppad attrapp gjord för att hålla turister och annat löst folk borta. Det gör han ändå skulle jag tro.

För tredje gången har vi alltså återvänt till alvarmarkerna kring Möckelmossen. Inte för att beundra ovan nämnda tjurs spänstiga förehavanden utan för att försöka få några fler bilder på purpurkniproten. När vi återigen har lokaliserat denna lilla orkidé, såg vi att det har börjat titta fram fler av dem och de som var där förra gången såg ut ha vuxit till sig lite. 

Det blåste dock mer den här gången vilket gjorde det lite mer svårfotograferat. Räddning var att höja ISO:t för att därmed även kunna köra med betydligare snabbare tid för minimera den kombinerade effekten av blåst och darrig fotograf.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Putpurkniprot.

#5

Purpurkniprot med pollinerare.

#6

Purpurkniprot.

#7

Den sista bilden från Öland får bli på Rosinante. Don Quijote föreföll att återigen ha trillar av Rosinante. Kanske låg vår riddare i gräset och slumrade en stund medan den trogna Rosinante vakade över honom. 

Tio dagar på Öland var till ända. Tio dagar som gått fort även om tiden ibland tyckts att stått stilla ibland bland alla orkidéer. Precis som de föregående åren har ön gett mycket och mycket finns kvar att se och uppleva. Vi kommer att återvända en helg framåt vårkanten för att bekanta oss mer med de vårblommande orkidéerna. Troligen blir det därför heller inget nytt sommarbesök nästa år utan då lockar fjällvärlden istället som det ser ut nu i varje fall. I nästa inlägg återkommer jag med andra äventyr.

TheInvisibleJackal

Öland XIX - Karum

Sista dagen på Öland. Imorgon bär av hemåt igen. Utcheckning är kl. 10, vilket innebär att kvällen är räddat i och med packningen skall återbördas till diverse väskor. Nu är det dock morgon och vi befinner oss på Karums alvar. Det lär finnas orkidéer även här, men gräsets gyllengula nyans sporde oss att chanserna att få se någon nog var försvinnande små. 

Omdömena om Karum var skiftande. Från väldig begeistring till "...en j-la massa sten...". Personligen får nog jag säga att jag tilltalas av det här lite karga landskapet med dess skeppssättning och resta flisor. 

#2

#3

#4

#5

#6

Det fanns några vildapelträd. Deras form och utseende förde mina tankar till busksavannen i Kenya. Hade det inte varit för enbuskarna hade jag  inte blivit förvånat om det stått giraffer och betat av trädens lövverk.

#7

#8

Puktörneblåvinge.

Jag har den senaste tiden allt oftare börjat använda mig av två kamerahus när jag är ute och fotar. Ett med en normalzoom och ett med en telezoom. Detta gör att jag relativt enkelt kan skifta från att fotografera de stora scenerna till att fota de mindre. När min fru arbetade med någon liten blomma med sin makroutrustning märkte jag att det fanns lite fjärilar här och var att försöka fotografera och det är alltid trevligt.

#9

Puktörneblåvinge.

Samma bild som ovan fast delförstörad. Jag fascinerades av blåvinges svartvitrandiga antenner och benslut.

#10

Hona, puktörneblåvinge.

#11

Puktörneblåvinge.

#12

Puktörneblåvinge.

TheInvisibleJackal

Öland XVII - återbesök

Tvåblad.

Dagen efter vår trevliga guidetur vid Borgs ängar återvände vi på morgonkvisten med laddade kameror. Nu skulle vi se om de mentala noteringarna om orkidéernas växtplatser fanns kvar i det egna internminnet eller om de hade sipprat under natten ihop med snarkningarna. En av de orkidéer som vi kom i kontakt med under guideturen var tvåblad. En orkidé som vi på egen hand helt hade gått förbi. Nu gällde det att hitta tillbaka där vi såg dem bäst. Det var som tur var i början vad jag kom ihåg. Efter lite letade hittade vi också dem. Något tiotal meter ifrån där jag trodde att de skulle vara, men det gjorde inget. Vi hittade dem i alla fall. Nu kunde vi slappna av och i sakta mak tas oss fram samma väg som vi gick under guidningen. Jag har fördelen att jag kommer ihåg ganska väl hur vi gått, kört eller cyklat vid tidigare tillfällen.

#2

Korskovall.

#3

Blodnycklar.

#4

Tvåblad.

#5

Blodnycklar.

#6

Praktsporre.

#7

Höskallra. Vår guide berättade att bönderna förr gick ut i ängen och lyssnade när det var dags att skörda. Det de lyssnade efter var höskallran. När den vissnar ligger det frön i de vissnade blomdelarna. När det blåser skallrar det om dessa frön. Ett annat sätt var givetvis att studera växten slåttergubbe. När det vuxit ut två stänglar från huvudstängeln var det också dags eftersom då hade bonden fått sällskap av drängarna.

#8

I en intilliggande hage gick den här fina nordsvensken.

#9

#10

Krutbrännare.

Vi lyckades också finna fina exemplar av krutbrännare. Något vi inte hade gjort vid Station Linné.

#11

Grönvit nattviol.

#12

Hustrun i makrofotartagen.

#13

Skogspärlemorfjäril.

#14

Jungfru Marie Nycklar.

#15

#16

Stor blåklocka.

#17

En larv av okänd art. Tyvärr har jag ingen bild på ryggsidan. Det hade kunnat hjälpa till att identifiera arten.

TheInvisibleJackal

Öland XVI - beauty and the beast

Efter att ha sett tullkvarnen i Näsby kände vi att kvällen ännu var ung och ljuset alltjämt behagligt. Jag brukade under många rapportera de fåglar jag såg på Artportalen.se. Jag fick en ingivelse att se efter om det var möjligt att se rapporter om växter också. Det gick det. Där hittade jag en rapport om purpurkniprot. Den växte på alvaret nära en plats där vi varit tidigare i veckan och dessutom inte speciellt långt ifrån där vi just då befann oss. Jag satte igång vägbeskrivningen och så körde vi iväg. 

Vi hittade en plats att parkera bilen utan att den skulle vara i vägen. Med telefonens gps letade vi oss fram till växtplatsen. De sista 50-tal metrarna tog vi oss fram ganska så försiktigt, för vi ville inte av misstag råka trampa ner någon av växterna. Det var tur att vi närmade oss sakta. För när vi väl lokaliserat dem visade det sig att det inte var speciellt stora och det fanns blad här och var som skvallrade om att fler var på gång. En del hade börjat slå ut, men det var mycket knopp. 

Det var en mycket speciell känsla att kunna hitta den här lilla fina orkidéen ute på alvaret.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Purpurkniprot.

Här kan man se se fler bestånd är på gång att växa upp. Jämför man med grästuvorna i bakgrunden förstår man de är ganska små och lätta att missa.

#5

En snäcka höll till också där ute. 

#6

Som tur var fanns det inga kor ute bland purpurkniproten. Troligen för att det är en känd växtplats och man vill inte riskera att de blir uppätna av de här krabaterna.

Dessa hittade vi däremot vid parkering invid Möckelmossen. Vi hade stannat till där för att ta lite kvällsfika.

#7

Plötsligt kom det kor från alla håll och kanter.

#8

Det visade sig att de var ute efter att släcka törsten. Öland och alvaret är tämligen torrt. De få vattenpölarna som finns är eftertraktade. Precis invid parkeringen fanns det en liten vattenansamling. Det var den korna var ute efter. Att ha dem så här med ett stängsel emellan tycker till och med jag kan vara trivsamt.

#9

#10

#11

"Jag har hört att du är lite rädd för kor."

#12

"BUU!"

#13

På andra sidan vägen låg de ett stort svart djur som på håll likande en stor svart klippa. Ett par holländare uppmärksammade oss på dess existens.

"Have you seen the big black cow out there?"

Jag tittade ut mot hållet de pekade. 

"That's a big one. Are sure it's not a bull?"

"Yes, it has no..." gör en gest kring sitt huvudet.

"...no horns"

"Yes, it has no horns. It must be a very large cow."

Holländarna åkte vidare efter ett tag. Vi stod kvar och tittade på det stora djuret, som jag var tämligen övertygad om att det var en tjur som man kapat hornen på. 

#14

Till sist reste det på sig avslöjade sin könstillhörighet.

#15

Tjuren vände sig om och började med kraft skrapa med klövarna i den tunna jorden så det att dammade om det. Nu snart få vi snart se på äkta tjurrusning var jag övertygad om. Jag höll sökaren stadigt fäst på tjuren och tänkte att här gäller det att vara beredd.

#16

#17

#18

När tjuren var nöjd med krafsande i jorden. Stod den stilla en stund och bligade år vårt håll för att strax därpå lägga sig i ungefär samma ställning som tidigare. Dagens motionspass var tydligen över.  Den kände aldrig något behov av att komma närmare.

#19

Inte som den här sädesärlan i alla fall.

TheInvisibleJackal

Öland XIV - Borgs ängar

Kärrkniprot.

Ett av de ställen som vi valde att titta närmare på i den södra delen av Öland var Borgs ängar vid Gråborg. Det var ett ställe som definitivt kom med på listan över favoritställen på Öland. Kanske t o m högst upp. Det var ett fantastiskt ställe som det egentligen inte går att beskriva med ord. En helt sagolik blomprakt. Då Borgs ängar inte låg speciellt långt ifrån vårt boende i Vickleby, kom vi att återvända dit ytterligare två gånger under vår tid på Öland. Man skulle lätt kunna spendera en hel vecka där och ändå inte känna sig klar.

#2

Ängsnycklar.

#3

Ängsnycklar.

#4

Ängsnycklar.

#5

Ängsnyckel. En ljusare variant. Det finns många varianter och underarter av ängsnycklar. Hybrider är också vanligt förekommande.

#6

Brudsporre.

#7

Kärrkniprot.

#8

Kärrkniprot.

#9

Grönvit nattviol.

#10

Vaxnycklar.

#11

Flugblomster.

#12

Ängsnycklar

#13

Getväppling.

#14

Brudsporre.

#15

Flugblomster.

#16

Praktsporre. De hade inte riktigt slagit ut när vi var på Öland.

#17

Praktsporre.

#18

Flugblomster och darrgräs.

#19

Kråkvicker.

#20

Borgs ängar bjuder även på fina träd i sina omgivningar. Som eken, men även ask och oxel.

#22

Det var inte bara den botaniskt intresserade fotografen som uppskattade Borgs ängar. Det gjorde även den miljard flugor som hyste en obesvarad kärlek till undertecknad. De var så pass irriterande när jag skulle försöka fotografera en del orkidéer att jag till slut gav upp ock körde iväg till Naturbokhandeln i Stenåsa och köpte såna här myggnät till oss. Mycket praktiskt. Ligger numera alltid i fotoryggsäcken. Vi hade varit en sväng till Naturbokhandeln någon dag tidigare, när det regnade en skvätt. Då hade vi gått runt och tittat på allehanda ting som fanns att beskåda där. Vi hittade bland annat en mycket trevlig bok om var man kan hitta olika växter på Öland. Den vore toppen tyckte vi och bestämde oss för att köpa den, men min fru tyckte att hon kände igen boken. I kassan kunde de ta fram att min fru hade redan köpt den här boken i våras av dem. En bok som fint låg på nattduksbordet och tittade när vi kom hem.

#21

I slutet av ängen kommer man fram till en stenmur. Går man en liten bit till kommer man fram till en härlig plats att sitta och fika.

#22

Svettiga, varma och smålortiga, men mycket glada gick vi leden tillbaka mot bilen. Det hade varit en mycket givande dag.

TheInvisibleJackal