Hembygd?

Hur mår hembygden?

Som om den skulle behöva klippa sig.

I september hade fotoklubben årets första sammankomst sedan årsmötet i februari. Det har funnits ett uppdämt behov att återigen kunna träffas. Nu kunde vi göra det under förhållanden som underlättade möjligheten att hålla avstånd.  

Många programpunkter har fått ställas in under året som gått.

Vi var några som träffades uppe vid Hallandsgården för att ta lite bilder som vi sedan skulle visa digitalt och diskutera framför varsin skärm. Det funkar det med. Inte lika roligt fika efteråt är väl en av de stora skillnaderna med att träffas live och via skärm. Temat för dagen var att ge sin bild av Hallandsgården.

Är det dåtiden eller framtiden som stirrar hålögt på din uppenbarelse?

Jag har nyligen läst Marit Kaplas bok Osebol. Osebol är en liten by i Värmland. Kapla har intervjuat alla som bor i Osebol och i diktens form har hon låtit alla dessa röster bli ett reportage över en glesbygd. Det suveränt bra gjort och är en av de bästa böcker jag läst på länge. Kapla kommer själv ifrån Osebol.

Ofta sätter man "metropol" i motsatsförhållande till "håla" ut i från förväntningar på antalet möjliga aktiviteter och hur många av dessa aktiviteter som kan locka till deltagande av en själv. Det är säkert en del i det hela, men jag tror att en annan motsats kan "hembygd" utgöra. Osebol, men även många andra småställen, småsamhällen och landsortstäder blir ofta benämda "hålor", men kan det vara så att det i under en viss tid i en betraktares ögon är de "hålor", men i kombination av kanske avstånd och stigande ålder hos betraktaren sker en metamorfos till "hembygd".

Jag är inflyttad till Halmstad och betraktar därför inte det som min hembygd, men inte heller som en håla utan mer bara som staden där jag för närvarande bor. Hembygden för mig ligger i ett litet samhälle i Småland. Jag har inte bott där på snart 35 år när studier drog mig ut i världen, men det är där mina morföräldrar bodde. Det där mina föräldrar bor och det där jag har många av mina barndomsminnen. Det är väl det som gör en plats till hembygd. Ens minnen, även om de under tidens gång har förvanskats till något annat än det verkliga förhållandet en gång i tiden. Minnen filtreras igenom glömska och nostalgi och en håla blir till hembygd.

TheInvisibleJackal

2020-11-11 15:31   niniz

Intressant.
Länge kände jag mig lite vilse det fanns och finns lite nya skott omkring men senare kommit tbx till rötterna. Bor inte där men hjärtat gör det

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-14 14:57

Det där med att känna sig hemma någonstans är nog olika viktigt för olika individer. En del känner sig hemma där de lägger sin hatt. Medan andra känner sig olustiga bar de har lämnat sockengränsen. Skulle tro att de flesta ligger någonstans mitt emellan. Även om jag betraktar en del som min hembygd, skulle jag ändå inte vilja bo där. Det där med hembygd kan vara lite ambivalent. Tror att det har mycket med känslor eller snarare reminiscenser av vissa känslor som minnen väcker. Sen kan det vara platser som väcker ens känslor, inte enbart för att de är vackra platser utan det är något mer, något som sätter igång en särskild klang i ens själ. Det blir platser som känns som hembygder fast det kan vara första gången man är där.

niniz 2020-11-14 15:37

Precis..... Så kan det vara.
Hemma är där jag bor och trivs
:)