Bland klipphällarna
Då maj kändes nästan som sommar var det många gånger svårt att stanna hemma. Lusten att ge sig ut var stor. Frågan som alltid var vart vi skulle åka någonstans. Många gånger styr vad vi har lust att fotografera vart vi åker. Oftast är det dock tämligen vagt vad jag känner att jag vill fotografera. Det ger sig kanske inte förrän vi kommit till en plats och jag vandrat runt en stund och tittat på omgivningarna. För att på något sätt underlätta beslutsvåndan vart vi ska åka har vi ofta låtit vädret bestämma färdriktning. T ex - "Det ser fint norröver så vi kör dit." Den här gången blev till Stensjöstrand.
#2
Jag såg tidigt de här klipporna med sina ljusfärgade skålar. Någon form av utfällning skulle jag tro. Jag tyckte att de skapade intressanta former som jag på något sätt ville komma åt med kameran.
#3
Stativet placerade ömsom lågt..
#4
... och ömsom halvhögt.
#5
Sedan uppmärksammade jag att solen var på väg ner och att det på en utskjutande klipphäll en bit bort stod två killar och fiskade.
#6
#7
#8
När solen gått ner
#9
Jag bytte kamera och objektiv och fotograferade månen som blivit alltmer synlig.
#10
När solen gått ner packade vi ihop och körde hem igen. Imorgon var det vardag med jobb igen.
TheInvisibleJackal
Kan utfällningarna helt enkelt vara salt? Jag skulle genast ha smakat... :-)
Misstänker också salt med tanke på omgivningen. Dock drog jag mig för att slicka på det hela.
Hälsningar Jörgen
Ja, det är fint område.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Absolut något man leva ett tag på och dessutom ligger det i så långt hemifrån om lusten att återvända skulle falla på.
Hälsningar Jörgen
HaD/Gunte..
De stod väl placerade på klippan.
Hälsningar Jörgen