Andra gången
Kvällen efter står jag än en gång vid fältet med förhoppning att jag ska få se vildsvin. Jag har även denna gång tur med vinden. I ena kanten av fältet finns det några träd. Jag ställer mig i skydd av dem. Jag har valt att ha samma kläder som igår. Dels för att de är praktiska och dels för att om vildsvinen eller andra djur skulle få syn på mig där jag står ska de känna igen mig både till utseende och lukt. Med andra ord har jag inte heller tvättat kläderna sedan sist.
#2
Det är del rådjur på fältet den här kvällen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt tecken. De verkar i varje inte bry sig om mig.
#3
Lite harar är där också, men ännu inga vildsvin. I och för sig kan man aldrig vara garanterad av få se vilda djur. Det är väl det som är lite av spänningen. Att man aldrig vet i förväg. Att man bara kan hoppas. Sedan finns det betingelser som kan öka ens chanser att få se något i och för sig.
#4
Rådjuren beter på av majgräset.
#5
Rådjuret anar mig. Även om jag kanske inte fullt synlig avslöjar kamerans slutare mig. Jag har valt att att inte använda mig av seriebildstagning utan istället till att ta en bild i taget för att därigenom minimera slutaroväsendet. Jag vet inte om det gör någon skillnad. Vi får se.
#6
Rådjuren ser ut att fundera vad de ska ta sig för. Det där ljudet är banne mig inte naturligt. Fast å ena sidan vrålar det förbi en och annan bil på vägen bortom cykelvägen. Motorburen ungdom prövar här sina fötters styrka mot gaspedaler i till utseendet anonyma svarta BMW:s. Fartglädjen lyser i deras ögon eller skulle ha gjort om inte ögonen var dolda bakom svarta solglasögon. Sportigt, hemligt och så tufft att ingenting annat än ett stort Jag och min snabba bil existerar. Nåja, tids nog står även de upp till armbågarna i spädbarnsdiarrér, huslån och en aldrig sinande förekomst av ogräs.
#7
Hararna har öronen på skaft.
#8
"Äh, det är säkert inget att oroa sig för. Hugg in boys!"
#9
Och så kommer de. Vildsvinen. Rultande som storväxta taxar tar de sig fram genom gräset. Hade de varit långsammare hade man kunna ta dem för stora mörka stenblock.
#10
#11
#12
Vildsvin och rådjur sida vid sida. Det tycks inte bry sig nämnvärt om varandra. Icke så konstigt, ty ingen av dem står på den andres meny.
#13
#14
Från mitt lilla naturliga gömsle ser jag ett rådjur som nyfiket undersöker ett buskage. Mer vildsvin? Troligen inte. De som är här idag är desamma som jag tidigare har sett här. Skulle tro att det rör sig om en liten flock som håller till just på det här fältet.
#15
En brunkärrhök sveper förbi. Fasan som härrör från kärrhökens spanande blick bekommer icke dock fasanen.
#16
Jag skiftar till den andra kameran med telezoom och telekonverter och som grädde på moset Aps-c sensor. Med andra ord - jag kommer ohyggligt nära de såta grisarna. Ja, sen har jag också då lämnat den lilla trädridån och står på ett nytt ställe. Ganska så öppet rakt framför svinen. Jag håller mig i en skugga som bildats av några granar.
#17
Grisarna tittar åt mitt håll emellanåt. Jag tror inte de kan se mig. Vinden har jag fortfarande emot mig, även om den kantrat lite.
#18
De bökar runt utan större brådska och lommar så sakteliga in i bland skyddande vass och buskage.
#19
Uppenbarligen nöjda med kvällsmaten.
TheInvisibleJackal
Hade en stor gris som sprang över vägen precis framför bilen häromdagen. Den skulle jag inte vilja möte på en skogsstig om jag fick välja.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kultingvarning.htm
Det är möjligt att de stannade kvar eftersom de inte såg mig utgöra något hot. Jag stod stilla. Tog några foton, men tittade mest på dem. Allt för att inte framstå som något oroväckande.
Väldigt bra bilder du fick vid matningen. Skulle tro att det skulle behövas ett regelrätt gömsle och hel del tur för att kunna komma "mina" vildsvin så pass nära. Äger inget gömsle, men det finns hyggliga tältgömslet har jag förstått. Fast jag vet inte om det är värt den investeringen. Jag är ju bara en glad amatör.
Hälsningar Jörgen
jag är också en glad amatör men passade på att fota vildsvin då jag träffade en kvinna som matat dem länge och lät mej komma på besök. "Hennes" vildsvin gillade inte män och kom inte fram när TV4 var där för att filma dem. Det tog två kvällar innan de accepterade att jag var där, men när de bestämt sej fick jag sitta väldigt nära.
Hälsningar Lena