Om stora kopior och utskrifter

På den analoga tiden var storformatskopiering ett äventyr.

Jag minns när jag riktade förstoringsapparaten (En Leitz Valoy) mot väggen i mörkrummet och nålade upp dyrt kopieringspapper i jätteformat, gjorde provremsor och försökte ställa kornskärpan, höll andan i ett par minuter för att inte orsaka skakningsoskärpa, tog fram jätteskålar och med korslagda fingrar framkallade jättebilderna. Ibland blev resultatet bra, men oftast blev det dåligt. För att inte tala om eländet att försöka få kopian plan och limmad på masonit… Det var alltid en övning i den högre skolan kan man säga. Det tog kvällar, nätter och svordomar.

Numera skriver jag ut bilderna på en Epson R3000. Det är en utmärkt skrivare. När den inte trilskas. och det gör den ibland. Men den skriver ut i storlek upp till A3+, vilket skulle motsvara en kopiestorlek   nästan som 40x50 cm på den analoga tiden. Stora bilder alltså. Papper finns i en uppsjö att välja på och med en kalibrerad skärm och rätt utskriftsprofil anpassad för rätt bläck och rätt papper blir resultatet oftast minst lika bra som på "den analoga tiden". Inramad och bakom glas ska det till ett mycket tränat öga för att avgöra vad som är en analog kopia och vad som är en bläckstråleutskrift.

De fotografiska giganters verk som visas på t ex Fotografiska är också oftast bläckstråleutskrifter. Antagligen av bl a försäkringsskäl. Analoga kopior av mästarna, numrerade och signerade, tar som bekant vägen över auktionshusen numera och säljs till orimliga priser. Att köpa en analog kopia av t ex Sally Mann är en affär i nivån med att handla en ny Volvo XC90. Otänkbart helt enkelt.

Jag arbetar för tillfället med ett större utställningsprojekt för 2015 där jag räknar med att visa ett 70-tal bilder. Några bilder vill jag ha i stort format. Riktigt stort, s k Poster-format, 70x100 cm. Då räcker inte min Epson långt ifrån. Inte en A2 eller A1-skrivare heller.

Jag tog därför en chansning, finjusterade bilderna i Lightroom så noga jag kan (en svag sepiaton) och skickade dem online till ett labb som heter Crimson på Södermalm i Stockholm. Ett labb som dessutom är bekvämt beläget runt hörnet från där jag bor. Filerna blev stora, ca 700 meg i upplösning 240 dpi i tif-format. Jag valde matt papper. Filerna skickades i söndags kväll och på måndag em fick jag ett mail om att de var klara för avhämtning. Mycket bekvämt alltså.

Resultatet blev rent lysande. I stort sett exakt som på min skärm, bara i ett mycket större format. Varje 70x100-kopia kostade 225:-. En del pengar, men fullt rimligt med tanke på vad en välgjord A3+ kostar med bra papper och bläck i min egen skrivare.

Det tiotal bildet jag tänker mig i detta format till utställningen kommer alltså att kosta lite drygt två tusen kronor. Till detta kommer att de ska monteras på en självhäftande kapa-skrivor som kostar ytterligare en tusenlapp. Så även om jag själv gör monteringsjobbet hemma på köksbordet så är det sammantaget inte helt gratis  - Men vilken känsla det är med STORLEK!

2014-03-19 10:30   Johan Pihl

Nu när jag var och såg Chr utställning Post Scriptum på DK här i Helsingborg, så var det analoga kopior. Chr gjorde ju aldrig några kopior själv, utan det var hans elever/kopister som gjorde dem. Vem som gjort dessa, vet jag inte (men de var helt ok). Det fanns även kontaktkartor, vilket jag tyckte var häftigt. Lycka till med din utställning!

Svar från per-erik åström 2014-03-19 10:46

Jag var en av Chr:s kopister 1972/73. Och hans utställning är unik i den meningen att det faktiskt till största delen är analoga printar. Han hade dessutom en otrolig ordning på sitt material genom åren.
/per-erik

2014-03-19 10:49   poncar

Härligt! Var någonstans ska du ha din utställning?
Förra året var jag koordinator för en större naturfotoutställning i Fähuset (ett renoverat 1700-tals stall) vid Nynäs slott. Åtta naturfotografer (blandat proffs o amatörer) ställde ut ett fyrtiotal bilder. Bildfilerna fick jag på CD:s och USB-stickor från fotograferna, samlade alla filer på en sticka och åkte upp till Crimson som jag hade kontaktat i förväg pga att det ju var ett ganska stort jobb. De printade (huvudsakligen i 50 X 70 format), monterade på 5 mm kapa och dessutom en lättmetallprofil på baksidan av varje bild, så att bilderna kunde hängas från en list vid taket eftersom man inte kan spika krok e dyl i de murade väggarna. Suverän service och fantastiskt resultat. Trots att en del bildfiler kanske inte var optimerade för utskrifter i den storleken, så hjälpte de till och trixade lite så att allas bilder blev hur bra som helst. Allt blev klart på ca en vecka! Dyrt? Nja, inte egentligen jämfört med andra printstudios jag kollat med, men visst drar det iväg när man ska ha 40 bilder monterade o klara (gick på drygt 500:-/bild med montering o aluprofiler på baksida).
Lycka till med din utställning!
Med vänlig hälsning Pontus

Svar från per-erik åström 2014-03-20 06:19

Tack Pontus. Jag har sett de där alu-profilerna. Ser bra ut, men jag kommer att använda limmad träribb istället av ekonomiska skäl.

Med vänlig hälsning,/per-erik

2014-03-19 11:18   Benganbus

Jag hade förstoringsapparaten stående på arbetsbänken i köket,
och hade fotopapperet liggande på golvet i nå'n slags ram......
Lika lätt eller svårt även det!
Numera heter min kopist också Crimson! :)
/B

2014-03-19 17:23   alf109

Visst blir det bra med utskrifter, och just matta material i kombination med bläckstråle är suveränt. Sedan beror det också på vilken typ av bilder man kollar på. Jag skulle nog inte uppskatta Imogen Cunningham på samma sätt om det inte var "riktiga" printar, men hon körde ju en hel del i olika tekniker där teknikerna i sig blir en del av uttrycket.

Det finns ju även de som blandar bägge teknikerna, och skriver ut kontaktkopieringsnegativ i storformat och sedan kontaktkopierar på vanligt sett. Pentti Sammallahti och Salgado vet jag använder tekniken, liksom Erwitt, jag tror att alla de signerade Erwitt-printarna på utställningen var silvergelatin?

Svar från per-erik åström 2014-03-20 06:47

I fallet med Imogen håller jag verkligen med dig. Men i just det här fallet ville jag prova att variera bildformatet p g a utställningslokalens storlek, takhöjd och ljus. . Det 60-tal bilder det handlar om totalt kommer att hängas i två rum och storformatsbilderna tänker jag skall "introducera" varje mer eller mindre tematiska grupp. Jag tänkte försöka bryta den raka linjen helt enkelt. Det ska vara möjligt att gå nära vissa bilder liksväl som att kunna få en överblick på lite längre betraktningsavstånd. Så är tanken i alla fall. Jag jobbar med att layouta bilderna på de sex utställningsväggarna just nu. Varje utställningsyta (vägg) är avfotograferad och printad i A-3+ och sen är varje bild nedskalad och utskrivern hyfsat skalenligt i förhållande till väggen. På det sättet kan jag testa mig fram och visualisera hur bilderna slutligen ska hamna på väggarna. Det är som att skissa i ett skissblock, fast med pyttekopior som pusselbitar.
Vad gäller kontaktkopieringsnegativ så är det en intressant metod som jag tänkt prova länge. En kompis har ett suveränt analogt labb som jag tänkte gästa framöver med lite bläckstrålenegativ och en kartong äkta fotopapper. Har läst lite artiklar om detta och med rätt utskrifter bör det bli bra.
Ytterligare en metod är att behandla eget papper (t ex akvarellpapper eller koppartryckspapper) med en yta som hanterar bläckstråleprintning. Skickade efter sådana vätskor från USA för en tid sedan från ett företag som heter Ink Aid men har inte hunnit prova ännu. Vätskan ser ut som ett tunt transparent lim ungefär. Det rekommenderas att man också gör en särskild utskriftsprofil för detta. Jag har bara inte hunnit prova ännu, men det kommer framöver.

Hörs/per-erik

2014-03-19 19:31   Nils Bergqvist

Beträffande dom svartvita kopior på matt papper som du beställt från Crimson så är de troligen gjorda på traditionellt färgpapper i plast med kemiframkallning? De har i så fall inte alls samma hållbarhet som en mörkrumskopia på fiberpapper, eller för den skull en utskrift du gör själv på din skrivare på arkivbeständigt material. Dock håller de betydligt bättre än de färgkopior som kom fram maskinellt på 1970-, och 80-talen. Har själv gjort en ev mina svartvita utställningar de senaste åren på sånt matt Crimson-papper, i storlekar mellan 40x50 och 50x70. Visst duger det men i jämförelse med mina fiberkopior frän mörkrummet av samma negativ är valet lätt, i alla fall för mig personligen. I stora storlekar och där man inte är så noga med att få högsta tekniska kvalitét, kan det dock vara att föredra. För rent dokumentära bilder funkar det utmärkt även för mig som jag upplever det. Annars föredrar jag de svartvita bilder jag skrivit ut på min gamla Epson Stylus Photo (A3+) på fiberpapper, före dessa maskinkopierade plastpappersbilder från Crimson. Men ska man låta firmor som Crimson eller någon annan skriva ut bilderna i den kvalitén så kostar det. Att göra det själv på egen skrivare är klart billigare och ungefär jämförbart med kostnaden att ta fram samma bild i mörkrummet på traditionellt sätt på fiberpapper. Men då måste man hålla på mycket, och använda skrivaren regelbundet. Min Epson beckade igen och det krävdes en massa rengöring och det gick åt mycket dyrt bläck för det. Blev också en del bläckkladd på bilderna som en följd av problemen. Skaffade rengöringspatroner men inte heller det hjälpte, den var helt hopplös. Jag använde den helt enkelt inte tillräckligt ofta tror jag. Till sist packade jag ner skrivaren och satte upp den på vinden. Nu har den gått till elektronikåtervinningen. Kanske de nyaste bläckstråleskrivarna är mindre bekymmersfria?

Har även provat den metod Affe beskriver ovan, att göra stora negativ av digitala filer som sedan kontaktkopieras i mörkrummet. Beställde negativen på den speciella transparenta film som Crimson har. Fungerade skapligt, men bör finslipa detta en hel del för att få något som ger tillräckligt bra bilder i slutändan tror jag. Negativen blev också ganska dyra, men kul är det att man på detta sätt ganska enkelt kan kopiera digitalt fotade bilder (eller digitaliserade negativ) i mörkrummet.

Svar från per-erik åström 2014-03-20 06:17

I mitt fall är livslängden på mina storkopior av mindre betydelse. Jag gör dem för att få variation i format specifikt till utställningen. Det beror helt enkelt på det rum där bilderna ska hänga.
De bilder jag säljer levereras däremot alltid i samma format (vanlig A-3) i bästa hållbara kvalitet, dvs fiberpapper (Ilford galerie) och Epsons K3-bläck. Men hur länge hållbarheten kan garanteras är även där skrivet i stjärnorna precis som med analoga kopior eftersom alltifrån sköljvattnets kvalitet till fixets utspädning kan antas variera.
Ja, det är ett plastpapper i Crimsons storformatsbilder. Men just deras matta papper är helt ok för ögat. Framförallt blir bilderna precis som jag tar fram dem på skärmen.
De kommer naturligtvis inte att vara till salu p g a den antaget begränsade livslängden.

Med vänlig hälsning,/per-erik

2014-03-21 11:54   annika.s

Hej! Jag följer din blogg med intresse och bugar för din förmåga att låta människorna träda fram i bilderna.
Mvh Annika

Svar från per-erik åström 2014-03-21 18:58

Tack Annika!
Med vänlig hälsning,/per-erik