Om stora kopior och utskrifter
På den analoga tiden var storformatskopiering ett äventyr.
Jag minns när jag riktade förstoringsapparaten (En Leitz Valoy) mot väggen i mörkrummet och nålade upp dyrt kopieringspapper i jätteformat, gjorde provremsor och försökte ställa kornskärpan, höll andan i ett par minuter för att inte orsaka skakningsoskärpa, tog fram jätteskålar och med korslagda fingrar framkallade jättebilderna. Ibland blev resultatet bra, men oftast blev det dåligt. För att inte tala om eländet att försöka få kopian plan och limmad på masonit… Det var alltid en övning i den högre skolan kan man säga. Det tog kvällar, nätter och svordomar.
Numera skriver jag ut bilderna på en Epson R3000. Det är en utmärkt skrivare. När den inte trilskas. och det gör den ibland. Men den skriver ut i storlek upp till A3+, vilket skulle motsvara en kopiestorlek nästan som 40x50 cm på den analoga tiden. Stora bilder alltså. Papper finns i en uppsjö att välja på och med en kalibrerad skärm och rätt utskriftsprofil anpassad för rätt bläck och rätt papper blir resultatet oftast minst lika bra som på "den analoga tiden". Inramad och bakom glas ska det till ett mycket tränat öga för att avgöra vad som är en analog kopia och vad som är en bläckstråleutskrift.
De fotografiska giganters verk som visas på t ex Fotografiska är också oftast bläckstråleutskrifter. Antagligen av bl a försäkringsskäl. Analoga kopior av mästarna, numrerade och signerade, tar som bekant vägen över auktionshusen numera och säljs till orimliga priser. Att köpa en analog kopia av t ex Sally Mann är en affär i nivån med att handla en ny Volvo XC90. Otänkbart helt enkelt.
Jag arbetar för tillfället med ett större utställningsprojekt för 2015 där jag räknar med att visa ett 70-tal bilder. Några bilder vill jag ha i stort format. Riktigt stort, s k Poster-format, 70x100 cm. Då räcker inte min Epson långt ifrån. Inte en A2 eller A1-skrivare heller.
Jag tog därför en chansning, finjusterade bilderna i Lightroom så noga jag kan (en svag sepiaton) och skickade dem online till ett labb som heter Crimson på Södermalm i Stockholm. Ett labb som dessutom är bekvämt beläget runt hörnet från där jag bor. Filerna blev stora, ca 700 meg i upplösning 240 dpi i tif-format. Jag valde matt papper. Filerna skickades i söndags kväll och på måndag em fick jag ett mail om att de var klara för avhämtning. Mycket bekvämt alltså.
Resultatet blev rent lysande. I stort sett exakt som på min skärm, bara i ett mycket större format. Varje 70x100-kopia kostade 225:-. En del pengar, men fullt rimligt med tanke på vad en välgjord A3+ kostar med bra papper och bläck i min egen skrivare.
Det tiotal bildet jag tänker mig i detta format till utställningen kommer alltså att kosta lite drygt två tusen kronor. Till detta kommer att de ska monteras på en självhäftande kapa-skrivor som kostar ytterligare en tusenlapp. Så även om jag själv gör monteringsjobbet hemma på köksbordet så är det sammantaget inte helt gratis - Men vilken känsla det är med STORLEK!
/per-erik
Förra året var jag koordinator för en större naturfotoutställning i Fähuset (ett renoverat 1700-tals stall) vid Nynäs slott. Åtta naturfotografer (blandat proffs o amatörer) ställde ut ett fyrtiotal bilder. Bildfilerna fick jag på CD:s och USB-stickor från fotograferna, samlade alla filer på en sticka och åkte upp till Crimson som jag hade kontaktat i förväg pga att det ju var ett ganska stort jobb. De printade (huvudsakligen i 50 X 70 format), monterade på 5 mm kapa och dessutom en lättmetallprofil på baksidan av varje bild, så att bilderna kunde hängas från en list vid taket eftersom man inte kan spika krok e dyl i de murade väggarna. Suverän service och fantastiskt resultat. Trots att en del bildfiler kanske inte var optimerade för utskrifter i den storleken, så hjälpte de till och trixade lite så att allas bilder blev hur bra som helst. Allt blev klart på ca en vecka! Dyrt? Nja, inte egentligen jämfört med andra printstudios jag kollat med, men visst drar det iväg när man ska ha 40 bilder monterade o klara (gick på drygt 500:-/bild med montering o aluprofiler på baksida).
Lycka till med din utställning!
Med vänlig hälsning Pontus
Med vänlig hälsning,/per-erik
och hade fotopapperet liggande på golvet i nå'n slags ram......
Lika lätt eller svårt även det!
Numera heter min kopist också Crimson! :)
/B
Det finns ju även de som blandar bägge teknikerna, och skriver ut kontaktkopieringsnegativ i storformat och sedan kontaktkopierar på vanligt sett. Pentti Sammallahti och Salgado vet jag använder tekniken, liksom Erwitt, jag tror att alla de signerade Erwitt-printarna på utställningen var silvergelatin?
Vad gäller kontaktkopieringsnegativ så är det en intressant metod som jag tänkt prova länge. En kompis har ett suveränt analogt labb som jag tänkte gästa framöver med lite bläckstrålenegativ och en kartong äkta fotopapper. Har läst lite artiklar om detta och med rätt utskrifter bör det bli bra.
Ytterligare en metod är att behandla eget papper (t ex akvarellpapper eller koppartryckspapper) med en yta som hanterar bläckstråleprintning. Skickade efter sådana vätskor från USA för en tid sedan från ett företag som heter Ink Aid men har inte hunnit prova ännu. Vätskan ser ut som ett tunt transparent lim ungefär. Det rekommenderas att man också gör en särskild utskriftsprofil för detta. Jag har bara inte hunnit prova ännu, men det kommer framöver.
Hörs/per-erik
Har även provat den metod Affe beskriver ovan, att göra stora negativ av digitala filer som sedan kontaktkopieras i mörkrummet. Beställde negativen på den speciella transparenta film som Crimson har. Fungerade skapligt, men bör finslipa detta en hel del för att få något som ger tillräckligt bra bilder i slutändan tror jag. Negativen blev också ganska dyra, men kul är det att man på detta sätt ganska enkelt kan kopiera digitalt fotade bilder (eller digitaliserade negativ) i mörkrummet.
De bilder jag säljer levereras däremot alltid i samma format (vanlig A-3) i bästa hållbara kvalitet, dvs fiberpapper (Ilford galerie) och Epsons K3-bläck. Men hur länge hållbarheten kan garanteras är även där skrivet i stjärnorna precis som med analoga kopior eftersom alltifrån sköljvattnets kvalitet till fixets utspädning kan antas variera.
Ja, det är ett plastpapper i Crimsons storformatsbilder. Men just deras matta papper är helt ok för ögat. Framförallt blir bilderna precis som jag tar fram dem på skärmen.
De kommer naturligtvis inte att vara till salu p g a den antaget begränsade livslängden.
Med vänlig hälsning,/per-erik
Mvh Annika
Med vänlig hälsning,/per-erik