En tokig häst

Cirkus Brazil Jack. En sen sommarkväll utanför Kalmar.

Hästen var helt tokig, sparkade så fort någon kom i närheten. Hovslagaren vägrade verka hovarna men hästskötaren från Marocko bara log, tog ett stadigt ett stadigt tag i grimman och ledde hästen bakom en husvagn. Efter bara någon minut återvände han med hästen. Nu var kusen lugn som en filbunke. Den stod bara och vred långsamt på huvudet helt innesluten i sig själv.

Hovslagaren kunde göra sitt jobb. 

Jag frågade hästskötaren vilken drog att petat i den tidigare så skogstokiga hästen. Ingen drog alls, förklarade han. Bara det här...

Ur fickan tog han fram några gula ärtor. En sådan räckte för att lugna hästen menade han.

Nej, inte i munnen.

I örat.... så att hästkraken vänder energin inåt och har fullt upp med den lilla ärtans rullande mot trumhinnan, dunk, dunk...

Jo, det är alldeles sant. Jag såg det själv.....

Flickan i fönstret

Flyktingarna från Bosnien hade samlats i ett nödtorftigt kägerr i södra Kroatien. Några familjer bodde i en sliten skola där klassrummen gjorts om till sovsalar. Andra var tillfälligt inhysta i husvagnar.

Alltmedan jag gick omkring såg jag hur flickan med sin lillebror följde mig med blicken bakom fönstret i husvagnen.

Bilden gav sig själv.

Jag har ibland funderat vad hon hade varit med om. Fasorna i krigets Bosnien på 90-talet är väl dokumenterade och varje flykting bar på sitt trauma.

Hon borde vara vuxen idag, Om hon lever.

Kanske är hon lärare och tvåbarnsmamma i Sarajevo?

Eller sitter hon i kassan på ICA i Borlänge?

Måhända blev hon ett avgörande vittnesmål vid den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag?

Jag tittar ibland på bilden och hoppas att hon fick ett bra liv och att mardrömmarna inte plågar henne längre...

En annan tid... En annan anda

Gräver i gammalt negativmaterial från 70-talets början och hittar ett oavslutat projekt.

Ett 40-tal rullar som - nu när tiden fått verka, skulle kunna tjäna som en påminnelse om stadens obevekliga förändring.

Det är ett material från Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm, från det ölschapp som en gång låg i samma lokaler där en av områdets hippaste krogar nu huserar.

Bilder från en annan tid. Då det var en annan anda. Söderandan.

Innan de gamla ungkarlskvartarna blev bostadsrätter för 70 papp kvadraten.

I lugn och ro scannar jag igenom materialet och ber att få återkomma...

Min dotters mamma...

Den här bilden fotograferade jag på våren 1989 då min dotter bara var någon månad gammal.

Det var en varm tid, en förtröstansfull tid.

Jag visste inte då hur viktig bilden skulle komma bli för mig och min dotter

Det gick nämligen bara några år innan min dotters mamma flög till himlen efter en drunkningsolycka.

Flyktens vardag

Jag skrev för ett par dagar sedan om "Flyktens pris" här på bloggen med anledning av att den internationella fredskonferensen om Syrien startat. 

Någon liknade konferensen i Montreux i Schweiz vid diplomatins makabra dödsdans eftersom ingen tror på en fredlig lösning av konflikten, inte ens en antydan till en lösning. Samtidigt som hundratusentals syrier befinner sig på flykt i grannländerna.

De två bilder jag tidigare publicerade på bloggen tog jag i ett flyktingläger på gränsen mellan Turkiet och Irak på 90-talet. I den region som brukar kallas Kurdistan. En halv miljon människor hade flytt upp i bergen drivna av skräcken för Saddam Husseins vedergällningar.

Jag fick ett mail i morse med anledning av de två bilderna. Avsändaren undrade om jag hade fler bilder....  och jo, det har jag.... här är några...