Minnet ur en Kodak Brownie

Kodak Brownie var en liten billig lådkamera, gjord i bakelit, som  gjorde fotografin till allmän egendom på 1930-talet.

Det är en riktigt dålig kamera rent tekniskt, skärpan finns liksom inte.

Men hon på bilden är lika fin nu som då vi träffades för mycket länge sedan.

Då när jag hade Brownien i högsta hugg, och kände att skärpa betydde ingenting i jämförelse med att den himlastormande insikten att jag precis fotograferat den människa som skulle komma att betyda allt i mitt fortsatta liv.

Då för sisådär en halv livstid sedan…

Oron fredag den 13:e

Fredagen den 13:e

Abrahams barn

Vardagens strof

Ådalens pris

Ikväll den 10 augusti 2023 delades Birger Norman-priset ut i Folkets Hus på den lilla ön Svanö i Ångermanälven. Det tillfaller i år idéhistorikern och författaren Sverker Sörlin.

Svanö är själva hjärtat i Ådalen, en ö i skuggan av den gamla Sandöbron. Nära platsen för morden i Ådalen 1931 då fem oskyldiga människor sköts ihjäl av militär och alldeles nära där Sandöbron rasade den 31 augusti 1939, den värsta byggolyckan i svensk historia.

Det är länge sedan Ådalen utgjorde ett industriellt centrum men för inte alltför länge sedan låg här ”såg vid såg” och fartygen kom från när och fjärran och förde ut massa och virke ut i vida världen.

I den miljön växte författaren och journalisten Birger Norman upp. I sina böcker och reportage skildrade han ådalarnas folk och även den fackliga och politiska kamp som präglat det ”Röda Ådalen” alltsedan industrialiseringens början.

Även jag är präglad av Ådalen, det var här jag växte upp och det var i de här fabrikerna mina mor - och farföräldrar arbetade och slet ut sig. Men Ådalen var och är också en plats för dragspel och glädje. ”Månsken över Ångermanälven” är en låt som alltid är ympad i mitt DNA.

Det sällsamma ljuset i Ådalen har också inspirerat många konstnärer genom åren. Helmer Osslund, Bengt Lindström och Anders Åberg för att nämna några.

Författaren Birger Norman var nog den som bäst fäste ”Ådalens själ” på pränt när han skrev på den speciella och kärva dialekt som fortfarande talas här uppe. Hans diktsamling ”Utanikring” är en av mina favoriter.

Bilden ovan tog jag av en grupp arbetare som precis gått av det sista skiftet på massafabriken i Köpmanholmen 1982 då fabriken slutligen lades ner efter nära hundra års drift. Det var en mycket speciell stund när en grupp jobbare satt i den tidiga gryningen och lyssnade till hur ljudet från fabriken sakta klingade ut i den tidiga morgonen. Olönsamhetens obevekliga stillhet.

 Birger Norman skrev om den återhållna känslan av besvikelse på Ådalens dialekt så här:

Bolaga å koncärna

ha kalasa

på Ådalen.

Äte å kaste ätte sä.

Som äggskala

på en kas.

Slockneskorstena

å tomfabrika.

Färe å söderut.

Enen före

å ’n annren ätte.

Dä ä ådalsbona

som ha bjudd.

Ingen bju ijänn.