Hur bra är "jpeg direkt ur kameran"?

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av fotografisk teknik, och jag ser ofta "bilden" redan innan jag tar den. Då måste jag veta hur jag ska exponera, välja utsnitt och kanske framförallt måste jag kunna lita på att "negativet", alltså bildfilen, funkar. Resten handlar om att plocka fram den via dator, redigering, photoshop, lightroom, silver efx och allt vad det heter. Därför måste utgångspunkten vara en så redigerar bildfil som möjligt. I alla fall för mig.

Att övergå från analogi fotografi, mörkrum etc till digital fotografi var därför en stor besvikelse till en början; vart tog negativets nyanser vägen?, och vilken kass detaljåtergiving! Så upplevde jag det till en början. Tills jag skaffade vettiga kameror som funkade som "riktiga" kameror men framförallt tills mina begåvade fotokompisar talade om skillnaden mellan "jpeg direkt ur kameran" och att plåta i raw.

Av någon anledning anser vissa dock att jpeg är ett rakare och mer dokumentärt sätt att förhålla sig till fotografisk bild. Det har nästan kommit att bli som ett adelsmärke; - Kolla här, det är jpeg direkt ur kameran....

Min kloke och synnerligen begåvade fotografkompis Alf Johansson har svar på nästan alla fotografi-tekniska frågor. Förutom hans begåvning när det kommer till att ta intressanta och starka BILDER, så är han alltid en källa till kunskap om såväl analog som digital bildteknik. Han kan pedagogiskt och enkelt förklara vad som är skillnaden mellan jpeg och raw, och vilka möjligheter och begränsningar det handlar om. Utan att gå in på de tekniska skillnaderna är det för mig som skillnaden mellan att lyssna till musik uppspelad från ett kasettband och jämfört med en levande konsert där jpeg-bilden tveklöst är kassetten.

Lite triggad av detta tog jag därför tre bilder i morse med avsikten att visa skillnaden. Det är alltså samma bild i jpeg och raw. Jpeg-bilderna är "direkt ur kameran", öppnade i photoshop, auto allting och därefter omvandlade till svartvitt. Färg ger jag mig inte på eftersom jag är en till 99% svartvitt-fotograf. Samma bilder, fast framkallade i raw, inte särskilt noggrant, men med lite fix i högdagrarna och exponeringen och därefter sparade i jpeg-format finns med som jämförelse. Skillnaderna är markanta. Särskilt när det kommer till nyanser, exponeringsomfång och detaljer i mörka och ljusa partier.

Varsågoda, här är resultatet. Som för mig är solklart; raw gäller. "jpeg direkt ur kameran" är inte seriöst helt enkelt. Om man mot förmodan inte vill ha en tekniskt dålig svartvit bild vill säga. Och det kan det naturligtvis finnas skäl till, även om det normalt inte intresserar mig....

jpeg utan bearbetning

Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg

jpeg utan bearbetning

Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg

jpeg utan bearbetning

Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg

Framtiden är här

Äntligen! Efter flera års diskussioner, meningsmotsättningar och tjafsande påbörjades i morse monteringen av solelceller på vårt tak i bostadsrättsföreningen där jag bor. Egenproducerad el till trapphus och allmänbelysning är avsikten. Framtiden är här kan man säga.

Duger mobilen...?

Fotografins teknik förändras ständigt. Så även vår uppfattning om vad som gör en bra bild och vad som är mer "äkta" bild. Hur ofta skrivs det inte "jpeg direkt ur kameran" som nån sorts varudeklaration innebärande att det på något sätt skulle vara ärligare än en mer processad bild?

Mobiltelefonbilder är nästan samma sak. Det finns t o m fotografer som menar att en mobilbild duger gott. Jag fikade idag med den mycket erfarne fotografen Lars Säfström i Stockholm. Vi talade om hur vi för snart 50 år sedan slet i mörkrum, hur vi läste och försökte tillämpa och bemästra olika exponeringssystem, filmer och papper för att nå fram till den perfekta BILDEN. Lars vet det mesta i den vägen. Han läste allt om fotografisk kemi redan på dagis, kopierade sedemera åt Christer Strömholm, äger en massa fina Leica-gluggar, Hasselbladare och Sinarkameror. Vi var båda överens om att allt detta numera är historia. Enbart av nostalgiska skäl kan vi tänka oss att plåta analogt. Möjligen hälla upp ett glas fix för att minnas doften. Det är digital fotografi som gäller.

Alltnog, duger en bild tagen med en bra mobilkamera, givet de begränsningar den har, fast optik osv. Jag är numera inne på ett socialt "känsligt" dokumentärt projekt där jag tänkt att jag möjligen skulle kunna använda mig av en mobilkamera som verktyg, för att inte "vara fotograf" och därmed störande i miljön. Jag tog därför ett porträtt av Lars på fiket idag i befintligt fönsterljus och "framkallade" bilden i svartvitt utan några egentliga justeringar annat än vad som erbjuds i själva telefonen. Jag ville se om mobilkameran duger som porträttkamera helt enkelt. Resultatet är bilden ovan.

Duger det? Vid en första blick verkar ju skärpan sitta där den ska. Faktiskt riktigt ok, tyckte jag först.

Sen gick jag hem, laddade in bilden på skärmen och... nää, det duger faktiskt inte. Som en bild på Instagram eller Facebook kanske, men knappast som bild på papper eller i tryck.

En enkel jämförelse med en annan bild (se nedean), fotad i 1600 iso i en aps-c kamera (X100F), under samma enkla betingelser, naturligt ljus från ett fönster, fri hand osv gör att jag släpper tanken om att använda mobiltelefonen som seriös kamera. Trots att bilden i princip är obearbetad jpeg "direkt ur kameran" håller den utmärkt för att kopieras i 50x70 cm. Det gör inte mobilbilden på Lars.

Men vem vet; runt nästa gathörn kommer säkert nån liten mobil som slår världen, även mig,  med häpnad.

Mina helgon

Vi som blev kvar tänder ett ljus ikväll vid minneslunden invid Maria kyrka på Södermalm i Stockholm.

För dig Ingrid, min älskade dotters mamma. Du som jag en gång älskade men som omkom i en drunkningsolycka 1998.

För dig, min bästa bror Bengt-Olof, som cancern tog ifrån oss när du bara var 51 år gammal.

Och för dig Ulf, som reste över hela världen och som med självklarhet befolkade alla rum du steg in i. Du som var min allra bästa vän.

Och för dig lilla mamma Linda som trots allt fick ett långt och omväxlande liv i med och motgång ända till du blev nästan 90 år.

Ni må vara döda, men ni är ständigt så märkligt närvarande.

Hög klass i all anspråkslöshet

Hornstulls bibliotek på Södermalm i Stockholm har en "allmän" vägg för utställningar och som ofta ställer ut duktiga fotografer. I all anspråkslöshet visar man t ex under hela november månad gatufotografen Krister Klereus fina bilder. 
Tillsammans med Göran Tonström - f ö nyss hemkommen från Iran, och Krister själv blev det dagens höjdare.

Om du vill se gatufotografi med värme,  känsla och av hög klass - missa inte denna utställning!