Dagarna som väntar

Det här är ett fotografi jag tog våren 1989.

Det är en bild av min dotter, bara någon månad gammal, liggandes på sin mammas mage. Bilden, jag kommer inte ihåg med vilken optik,  togs på största bländaröppning för att minimera skärpedjupet till bara min dotter och min dåvarande hustrus ansikte och blick. Lite extrahjälp med oskärpan har jag lagt till via Photoshop också. I övrigt är det en analog bild från en mycket lycklig tid i livet.

Sju år senare drunknade min dotters mamma . Det var en söndag i juli och hon hade envisats att gå en dykkurs, trots min avrådan. Den söndagen det hände var jag och dottern på Gotland och olyckan skedde ute i ett vattenfyllt sandtag på Ekerö, en badplats som kallas för Blå Lagunen. Jag glömmer aldrig telefonsamtalet, och det kaos som pågick innan vi lyckades få biljetter till färjan och slutligen kom fram till Karolinska och en hjärndöd mamma. Hon andades visserligen men var död, fullständigt okontaktbar. 24 timmar senare var det över när även andningen upphörde.

Livet tog därmed en dramatisk vändning och just den här veckan, dagarna innan Allhelgonahelgen, påminns jag alltid om vad som hände. Jag tänker också på hur livet hade blivit om det som hände inte hade hänt. Bilden har därför en hedersplats på min bildvägg sedan många år, den är en del av min och min dotters livshistoria.

F ö dog det sju personer i dykningsolyckor med tuber den sommaren, den fina pianisten Esbjörn Svensson var en av dem, han försvann i djupet utanför Landsort.

Men livet har en särskild förmåga att gå vidare. Idag är min dotter en bra bit över 30, har bra jobb och bostad och hon har dessutom begåvat mig med två underbara barnbarn som har kusiner över hela världen, från Vingåker till San Diego. Deras pappa kom nämligen som flyktingbarn från Iran efter mullornas så kallade "revolution" och hela hans släkt spreds worldwide. Det ena av barnbarnen heter Noor Ingrid. Noor betyder ljus på farsi.

Ingrid var namnet på hennes mormor.... och om några dagar tänder vi ljus på minneslunden.

2024-10-28 18:47   morgondotter

vackert fotografi
av älskad hustru och mor
historen du berättar ger mig tårar
varm kram från Inger

Svar från per-erik åström 2024-10-29 09:49

Tack Inger.
/per-erik

2024-10-28 20:19   Terje71

Vacker bild och gripande berättelse.

Svar från per-erik åström 2024-10-29 09:50

Tack Terje.
/per-erik

2024-10-29 01:18   pisces

vilken fantastisk bild, och vilket enormt värde den måste ha för både dig och din dotter.

Svar från per-erik åström 2024-10-29 09:51

Tack Malinka.
/per-erik

2024-10-29 07:41   pdahlen

Vacker bild, i en drönare vy. En gripande berättelse, som tyvärr slår hårt. Var själv sportdykare i min ungdom och kommer ihåg att det var år där det var många olyckor, tror att en del kunde härledas till fler som tog certifikat i Thailand och inte var vana i vårt vatten.

Svar från per-erik åström 2024-10-29 09:52

Tack. Dykning i våra vatten är inget för amatörer.
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-10-29 09:23   goranton

Så sorgligt, Per-Erik. Och så fint. Något att ta med sig när dörrklockan börjar pingla och skockar av målade skräckungar står ute i farstun. Det är det här det handlar om. Livet. Och döden.
/Bästa

Svar från per-erik åström 2024-10-29 09:54

Så är det Göran. Livet och döden.
Vi kanske ska försöka samla ihop 3+3 i november över en fika?
Ses/per-erik

goranton 2024-10-29 14:49

Tycker jag absolut.

2024-10-29 14:14   Göran Olofsson

En så vacker bild som slutar med ett sådant hemskt öde.
Kan bara ana dina känslor.
Göran

Svar från per-erik åström 2024-10-29 17:52

Tack Göran.
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-11-01 12:04   bassa

Fint Per-Erik!