Mina bilder och tankar för dagen

Litet lördagsmanifest

Jag läser tålmodigt alla diskussioner om analog visavi digital fotografi här på Fotosidan.

Tänker att den självklara utgångspunkten inte borde vara vad fotoapparaterna består av, film eller sensor etc.

Det borde handla om BILDEN och vad du och jag som fotografer vill berätta.

Jag går därför alltid till historien och de fotografer vars bilder gjort avtryck och intryck när jag söker inspiration och kunskap.    

Som den här bilden, tagen av den ungerske fotografen Ernö Vadas.

Han levde mellan 1899-1962, överlevare från Auschwitz och är ett aktat namn i sitt hemland.

Jag tror inte Ernö för en sekund reflekterade särskilt mycket över sin kamerateknik när han tog bilden. Det är sånt som kommer av erfarenhet och sätter sig i ryggmärgen. Jag tror han såg något annat och bara sökte det perfekta ljuset och kompositionen.

Och så är det med bra bilder. De talar sig eget språk, väcker känslor och undringar, speglar sig in i det undermedvetna.

Fotografi, för mig,  handlar, alltid om tilltal, som små meddelanden oss människor emellan.

Jag ser länge på bilden, låter den sakta sjunka in tills jag nästan kan ana Ernös andetag bakom sökaren när han exponerade sin fantastiska bild.

Inlagt 2024-10-05 12:20 | Läst 431 ggr. | Permalink
Du har så rätt så, Per-Erik. Och bilden är fantastisk.
/Göran
PS. Tack för en minnesvärd vecka.
Svar från per-erik åström 2024-10-05 14:11
Detsamma Göran, det var en fantastisk vecka.
Allt gott/per-erik
Per-Erik!
Du har sysslat med bild i hela dit liv, och du är bra på det - förbaskat bra.
Då är det lätt, och kanske alltför frestande för dig att säga; "det här, och det här, är det viktiga" - medan " det där, och det där, är mindre viktigt.
Det är dock ett resonemang som har liten bärighet.
Utgående från att det vi sysslar med här på FS är en hobby, så landar jag i att var och en bestämmer innehållet i sin hobby - enväldigt!
Om vi nu tänker oss en så förkättrad rackare, att vederbörande går och favoriserar den fotografiska tekniken framför bilden - ja så får han väl göra det. Det är inte sämre i sig, än bildmatadoren som slänger föraktfulla blickar mot tekniken.
Det är sant att det ena har utvecklats för att möjliggöra de andra, men det kausala sambandet är inte avgörande när det gäller just en hobby.
Själv sysslar jag ungefär likvärdigt med bild och teknik. Jag gör bra bilder, då jag har en gedigen grund för att göra just det. Jag är lite av en K.W. Gullers-typ - gör prydliga bilder utan speciellt djup. Fototeknik kan jag mycket av. När det gäller mina specialiteter, kanske bäst i landet (falsk blygsamhet avvisas).
Nog skall väl teknik och bild kunna samsas? Det gör dom i alla fall hos mig.
Svar från per-erik åström 2024-10-05 14:26
Tack Peter. Jag förstår ditt reßonemang och sympatiserar naturligtvis med det. Var och en sin egen lyckas smed. Du kan se mitt inlägg som en reflektion efter en intensiv utställningsvecka som jag och två andra män hade tillsammans med tre fotograferande damer på Galleri Fotografi. Inte under hela veckan snackade vi teknik, bara bild, innehåll och form. Plus en god mängd goda och dråpliga minnen i och vid sidan av fotografins huvudväg. När jag stillsamt undrade vilken kamera en av damerna använde blev svaret ”Jag tror den heter … Olympus…typ ”. Svaret kändes befriande. Jag tror du förstår.
Vad det gäller din fotografi är jämförelsen med KV Gullers inte så dum. Den gode KV visste vad han gjorde och hans bilde har verkligen sin plats i den svenska fotohistorien. Att han figurerar som Harry Friberg i Stig Trenters deckare gör inte saken sämre.

Fortsatt trevlig helg/per-erik
syntax 2024-10-05 16:50
Jag förstår precis vad du menar. När jag jämför med K.W. Gullers, är det för att markera att jag är fullt på det klara med att jag inte sysslar med ”djup” fotografi. Man kan ha kul i alla fall. Det är ju vad en hobby går ut på – att ha kul.
Det hade jag även när jag var yrkesverksam. Fotografin är fantastisk:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotografen-sjalv-2.htm
Jag tittar länge på bilden och ser naturligtvis en berättelse, en fotografens försök till dialog med betraktaren. Och reflekterar också över det att val av teknik, (inte alltid val, ibland får man ta den teknik som står till buds) är en berättarkomponent. Vadas bild, storformat i sin ruffighet spiller så klart över i bildens berättelse om vandring och att göra vägval. (Det är nog ingen omöjlig tolkning). Det är också en teknik som påminner mycket om fotogravyr eller det uttryck man kan få fram med hjälp av fotopolymer. Men då är man där i teknik igen. Så min fråga till mig själv blir, hur mycket teknisk insikt behövs för att läsa ett fotografi fullt ut. Jag har inget bra svar varken generellt eller personligen. Men det är bra att frågorna om bildberättande ställs.
Ha det gott
/Gunnar S
Svar från per-erik åström 2024-10-05 17:14
Jag tänker ungefär så hät; Tekniken kan man alltid lära sig. Tricket är att den aldrig får stå i vägen för bilden och vad man vill berätta med den Jag har sysslat en del med fotopylymer och det är en teknik som funkar till vissa bilder, andra inte alls. Kvadraten ställer andra krav på komposition än rektangeln osv. Men teknik är, för mig, alltid underordnad. Men visst sjutton kan den också vara kul, precis som med allt lärande.
Hörs/per-erik
Nu talar jag inte om fotosidan, utan om fotografi generellt idag. Jag tycker fotograferna idag blivit allt mer teknikfixerade. Iom. ps och datorns möjligheter, så verkar många söka sig in på att experimentera och påverka sina bilder med olika medel, som före det inte var möjligt. Och det gäller både de som fotograferar digitalt och de som fotar analogt. Man följer olika trender med olika stilar, där man med extrema kontraster, eller raka motsatsen, försöker göra närma sig den målade konsten, grafik och annat med sina bilder. En ny piktorialism har kommit och det verkar som man inte tror att bilderna håller om de inte får något "spektakulärt" eller annat som sticker ut. Det ska vara än det ena än det andra, dubbelkopieringar, raster, ädelförfaranden utöver det vanliga mörkrummet, eller sliknande saker o datorn¨. Man verkar inte tro att rak fotografi kan vara intressant längre. Och den vanliga fotografin i svartvitt (men även färg) har svårt att hävda sig. Man behöver inte leta länge för att hitta exempel på detta hos både kända och mindre kända fotografer. När man gör något sånt spektakulärt eller mera abstrakt, kallas det ofta konstfotografi, men personligen anser jag att de största konstfotograferna/fotokonstnärerna är de som kan göra intressanta bilder utan att använda alla dessa metoder, analogt som digitalt. Jag fick själv en liten trankeställare när fotografen och Strömholms kopist Örjan Kristenson, kommenterade en lithprint som jag lagt in i gruppen Analoga Fotografer på facebook. "Varför gör du inte bilden i vanligt svartvitt?" skrev han. Jag var nog redan innan ganska medveten om att detegentligen är väldigt få bilder som passar för den typen av kopiering, men detta fick mig att ännu mera bli fundersam kring detta. Och faktiskt tror jag det har påverkat mig en del att han gav just den kommentaren. Nu är jag nog ännu mera restriktiv med att välja hur jag vill presentera mina bilder än jag var före det. Och de bilder som jag händelsevis gör via digitaliserade negativ, försöker jag aldrig mixtra med i datorn som många gör idag genom att kraftigt mörka ner partier eller vinjettera etc, så att detaljer försvinner eller bilden får ett "skruvat" utseende i en eller annan aspekt. Den raka vanliga fotografin med vanlig grundredigering och grundjustering i dator eller mörkrum är det som betyder mest för mig personligen, även om jag tycker det är kul att experimentera lite ibland också. Det är ju detta som är det elementära med fotografi och som skiljer den från andra konstarter, att kunna göra något redan i fotograferingsögonblicket som kan bli intressant enbart genom helt vanliga justeringar utan överdrifter, varken analogt eller digitalt. Om man vill veta mera om Örjan Kristenson så finns en artikel här: https://www.landskronadirekt.com/2024/08/20/orjan-kristenson-brinner-for-fotografi/
Svar från per-erik åström 2024-10-06 12:38
Tack för ett tänkvärt inlägg!
Med vänlig hälsning/per-erik
tack
fotografiet
depressiv realism
går rakt in

så kan en skildring av något djupare
se
ut
en metafor
för den insiktsfulle att förstå

/inger
Svar från per-erik åström 2024-10-06 12:42
Tack Inger!
/per-erik
Bilden är fantastisk! Bra bilder kommer inte från ingenstans utan fotografens utbildning och erfarenhet finns bakom bilden, och i utbildningen ingår att man behärska tekniken! Därför är det ju inte så konstigt att amatörfotografer vill lära sig och diskutera den, annars skulle ju bildskapandet bara bli ett lotteri.
Svar från per-erik åström 2024-10-06 12:40
Klokt Wolgang!
Med vänlig hälsning/per-erik
Fin bild och ett intressant ämne, som jag tror skulle kunna ytterligare diskuteras! Men i IRL! ;)
/B
Svar från per-erik åström 2024-10-06 12:39
Gärna IRL!
/per-erik