Ett omöjligt analogt negativ

Med anledning av den "eviga" diskussionen om analog visavi digital fotografi.

Bilden tog jag en sen eftermiddag i gränstrakterna mellan Thailand och Burma, i det som kallas "Gyllene Triangeln". Ett område som är mest känt för sin opiumodling och med en befolkning som räknas som en liten etnisk minoritet.

Filmen var Tri-X, kameran min gamla Nikon F och exponeringen blev hyfsad, men jag hade inte tid att framkalla filmen själv när jag kom hem, utan lämnade bort den för framkallning till en glad amatör. Det skulle jag inte gjort.... när den kom tillbaka såg det helt förskräckligt ut, repigt och flammigt och efter en kväll i mörkrummet insåg jag att det aldrig skulle gå att få fram en acceptabel kopia.

Negativarket hamnade längst ner i kartongen märkt "Skit!"

Men i förra veckan fick jag för mig att kika på den gamla rullen igen och scannade därför in negativet som rawfil och tänkte att jag ändå skulle försöka att få snits på bilden.

Fråga mig inte hur jag gjorde och alla de steg jag pressade  Photoshops gränser och vilka olika spakar jag dragit i, men peppar peppar till slut blev det acceptabel bild i min smak.

Reporna är borta, tonkurvan är ok och den känns ändå "äkta". Efter att ha skrivit ut den på Epsonskrivaren på ett bra matt papper blev den riktigt fin faktiskt.

Samtidigt kan jag tänka mig att om jag plåtat bilden med en modern digitalkamera och i raw så hade det blivit otroligt mycket bättre. Även i digital svartvitt.

Det leder mig till en enkel slutsats; För min del hör analog fotografi definitivt hemma i mitt källarförråd tillsammans med en dammig Leitz Valoy, några skålar och framkallningsdosor. Och eftersom hela kedjan när det kommer t ex till fotografisk bokproduktion numera är digitaliserad så inser jag att jag aldrig under resten av livet kommer att jobba i ett mörkrum. Det känns som en smal och krokig omväg helt enkelt.

De som tycker annorlunda och väljer att jobba och hylla den analoga fotografin får naturligtvis göra det. Men jag kan inte längre se några som helst fördelar annat än att det gjordes vackrare kameror förr.

En snyggt sliten svart gammal Leica är svårslagen i den meningen, Likväl har den passerat åldersgränsen och glidit in i mitt nostalgiska landskap.

Trevligt helg!

2024-09-12 20:04   Erik Madsen

Hej Per-Erik.
Det är en tänkvärd text. Du är förmodligen inte ensam om dina funderingar här.
Jag skrev ett blogginlägg om Ralph Gibson, som också bytte från analog till digital fotografering efter ett långt liv i mörkrummet.

https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/em-bloggen-2424-fra-analog-leica.htm
Med mange venlige fotohilsener fra Erik.
PS: Citat fra RG: What do you like best - Black and White or color ? Svar: I like all Three :-)

Svar från per-erik åström 2024-09-12 20:19

Tack Erik. Vi är alla olika naturligtvis, men jag har svårt att se att analog fotografi - och särskilt mörkrumsarbetet - skulle ha någon framtid annat än som ren hobbyverksamhet. Gott så naturligtvis, men talet om att ”slow photographer” skulle ha några särskilt unika egenskaper förstår jag inte. En hyfsad dator, kalibrerad skärm och lämpliga mjukvaror är (för mig) ett rejält lyft i vad som låter sig göras jämfört med den kemiska fotografin. Don McCullin, en av mina favoritfotografer, blev också entusiastisk när han la sina analoga systemkameran på hyllan till förmån för digitala dito.

2024-09-12 20:29   mombasa

Digital restaurering heter det. Sett en och annan spelfilm som fått utstå det. Mörkrummet är magasinerat, men en rulle i NikonF då och då kanske vässar det fotografiska tänket i allafall. Hoppas jag.
Fin bild!
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-09-12 21:39

Tack Gunnar. Jo, jag brukar ta fram min Nikon F ibland, mest för att lyssna till det sugande ljudet av 1/15-dels sekund. Men du har en poäng med att vässa ögat. Om man inte aktar sig riskerar digitalkameran med all sin automatik att liksom ta över.
/per-erik

2024-09-12 20:49   syntax

Man ser att här har du jobbat med svett och möda i det digitala mörkrummet.
Resultatet är anslående tycker jag.

Att man inte har lagt sin analoga kamera på hyllan, behöver inte betyda att man avvisar det digitala. Själv är jag analog/digital. I handen vilar en analog kamera med film i - sedan blir det digitalt för hela slanten. Jag älskar det digitala mörkrummet.
Det är länge sedan jag var yrkesfotograf. Jag gör numera bara det som jag tycker är kul. Det är för mig innebörden i begreppet hobby.

Svar från per-erik åström 2024-09-12 21:42

Tack Peter. Du har helt rätt i detta med hobby. Först och främst ska det vara kul. Och passionerat.
/per-erik

2024-09-14 11:48   bassa

Jag minns när jag inte fick använda min Nikon F3 på tidningen Musikern, Och jag fick lust att sluta när en Nikon D 70 köptes in. Men så småningom kände jag att det mer och mer funkade. I dag skulle jag inte gå tillbaka. Min digitalkamera används som ett arbetsredskap för att ta bilder,en bild i taget inställd på mitt sätt, med bländarförval pluss och minus samt auto iso, AF punkten i mitten och får så vara, det gör att jag aldrig längtar tillbaka.
Men jag håller med, digitalkamerans jobb, är billigare, och kanske för en del häftigare att missbruka. Man kan se det varje år när körbärsblommorna blommar i kungsan, hur avanserade kameror smattrar och tar en serie på ca: 20/ 30 bilder på en och samma blomma och exakt samma utsnitt.Varför? / Bengt.