Bilder berättar

Jag tog bilden av den gamle mannen och hans barnbarn i Gaza City på 90-talet då det rådde utegångsförbud. Det är en vardagsbild som ingick i ett större reportage och sett i backspegeln och i dessa  tider undrar jag om någon av dem fortfarande lever.

Troligen inte.

Men den får mig att tänka på en annan bild.

Den togs av den franske fotografen Marc Ribaud 1967 under en demonstration mot Vietnamkriget i Washington.

Jag hade den uppsatt på mitt plåtskåp när jag gjorde lumpen vid T3 i Sollefteå 1970. Inne i skåpet låg också en del litteratur, bl a ”Soledad Brother”, av George Jackson och några nummer av PAX, Svenska Freds tidning.

Vid en kompanivisitation slet en furir ner Ribauds bild och skrek och svor mig rakt i ansiktet.

Dett blev droppen som gjorde att jag totalvägrade samma morgon. Jag skickades omedelbart hem samma dag och åren därefter fick jag både dryga böter och dömdes till fängelse för mitt tilltag.

Det var länge sedan men bilden tycker jag fortfarande är enastående och den har en särskild plats i mitt hjärta.

Inte minst i dessa tider när folken ropar VAPENVILA!, men makterna vägrar lyssna.

Eller ”Suppose they gave a War and Nobody came?”, som John Lennon uttrycke saken på sin tid.

2024-09-02 16:38   mombasa

Din fina bild från Gaza får mig att tänka på Odd Uhrboms bilder från Afghanistan och Palestina. Samma vågräta förhållande mellan fotograf och subjekt. Nån form av tillit. Odds negativ var ofta hårda och kopiorna hårt kopierade. En liten huvudvärk för de som sysslade med repro. (Jag har sett en del av hans negativ men gjorde aldrig något reproducerat av hans bilder.)
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-09-02 16:58

Tack Gunnar. Odd Uhrbom var en duktig fotograf och jag minns honom som en lite speciell person, egensinnignoch enveten. Jag brukar tänka på honom och Yngve Baum, deras bilder hängde ihop på något sätt. Varv och Gruva.
Ha det gott/per-erik