I mina områden

”Mariapol” är ett begrepp i mina områden på västra Södermalm i Stockholm.

I det gamla sjukhuset och byggnaden intill har det bedrivits beroendevård sedan 60-talet.

Jag jobbade där på nätterna på akutmottagningen under ett drygt år i mitten av 70-talet. Ett jobb som handlade om att akut ta hand om människor med ”fylledille” (delirium), ”Tjakk - och - horsepundare” (amfetaminister och heroinister), unga människor med hashpsykoser och allt däremellan.

Tuffa situationer ibland men också stunder då jag gick från jobbet med känslan av att faktiskt ha hjälpt en och annan från total undergång.

Nu läser jag att hela beroendeverksamheten vid gamla Mariapol ska läggas ner.

Vad det kommer att betyda, förutom att högkompetent  personal varslas och riskerar att förlora jobbet, vet jag inte.

Möjligen att området blir lite ”finare”, mindre fylla på parkbänkarna och dealande i portarna i närområdet.

För så är det. Södermalm, och särskilt västra delen som kallas för ”Knivsöder”, är sedan länge gentrifierat och bostadsrättspriserna är i nivå med Östermalms.

Utrymmet för samhällets olycksbarn krymper.

Omsorgen om de trasiga, inte så lyckade och skitjobbiga, får ske nån annanstans.

Och var det nu ska vara någonstans verkar allt färre bry sig om.

Bilden av den gamle dragspelaren tog jag i krokarna runt Mariapol på 70-talet. Nikon F, 35 mm, Tri-x framkallad i Rodinal och sedan lite  handkolorering  på kopian. 

2024-03-01 06:11   Bob Bovin

Hej,
Verkliga konstverk säges födas i tuff miljö. Inte vet jag om det är sant, men din bild av verkligheten är ett.
Tack för att du visar hur livet kan va för en musiker på söder en gång i tiden.
Ha en fin dag
Bob

Svar från per-erik åström 2024-03-01 08:07

Tack Bob och ha det bra själv.
/per-erik

2024-03-01 08:37   syntax

En suggestiv bild. Väldigt lyckat och skickligt genomfört!

I ungdomen var jag en rätt erfaren mentalskötare på dåvarande stora mentalsjukhuset Beckomberga här i Bromma.
Många patienter hade sin trygghet i sjukhusets skydd. Så lades sjukhuset ner (besparing) - och patienterna skyfflades ut i ensamhet. Det gick naturligtvis åt helsike - i tysthet.

Som du säger: Utrymmet för samhällets olycksbarn krymper.

Svar från per-erik åström 2024-03-01 09:00

Hej. Jag minns den där reformen, och hur psykiskt sjuka kroniker helt plötsligt skulle klara sig själva i eget boende. Det gick i diket rejält för många. Jag fick en sån granne genom nån sorts social förtur och minns än hur det luktade surt mejeri genom dörren. Han samlade på mjölk och de öppna mjölkpaketen fyllde till slut hela den lilla ettan från golv till tak….
Trevlig helg/per-erik

2024-03-01 14:59   mombasa

En suggestiv och småruggig bild.
Psykiatrireformen var väl helt enkelt Vårdsveriges största misslyckanden.
( På sjuttiotalet jobbade jag några svängar på Ulleråkers sjukhus i Uppsala. I de stora träden utanför sjukhusbyggnadeerna häckade på den tiden Sveriges nordligaste kolonier av råka. Stora svarta fåglar med hesa olycksbådande kraxningar. Inte helt optimal utsikt för ångestfyllda patienter.)
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-03-01 17:13

Beckomberga med svarta fåglar i parken.
Inget roligt liv…
Ha det gott/per-erik

2024-03-01 18:06   morgondotter

vilken fin bild
påminner mig om när jag bodde i Danmark på sextiotalets slut, på bakgården kom två män som liknade din
dragspel och fiol
hatt och kavaj
dom spelade runt på innergårdarna, hemmafruarna öppnade fönstren och gjorde i ordning en femma i hushållspapper som kastades ner efter spelningen
jag var så glad att få vara med om detta, uppväxt i hus som jag var

spelandet visste alla kvinnor om när det skulle äga rum
alla hängde i fönstren och glada skratt, prat och sång startade

på Söder var dom förbjudna när jag började åka in till stan, i Danmark förbjöds dom i början på sjuttiotalet - tyvärr
tragiskt med deras liv var det, jag förstår det, men ändå detta skifte från det gamla till det nya

/inger

fantastisk bild du tagit
/inger

Svar från per-erik åström 2024-03-02 09:38

Tack så mycket!
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-03-01 19:26   Lena Holm

En mycket fängslande bild du tagit och proffsigt genomförd. Mannens osynliga ansikte gör mycket för bilden och förstås, din text. Men bilden hade stått sej mycket bra även utan texten.
Hälsningar Lena

Svar från per-erik åström 2024-03-02 09:39

Tack Lena!
Med vänlig hälsning/per-erik