Den första bilden skulle gott kunna gälla som en bild från en värld som finns. Den andra skulle kunna vara ur verkligheten också om den vore iscensatt av fotografen. Jag tänker på Annie Leibovitz och han Gregson. Inte mycket verklighet där men ändå tagna i verkligheten.

AI-diskussionen går i en rasande fart så varje reflektion som dyker upp är nästan passé dagen efteråt. Man önskar ibland att kunna säga ” de dära AI är nog en övergående fluga”. Men det är det nog inte. Frågan är egentligen vad som diskuteras, och precis som med dynamit har AI två sidor om uttrycket tillåts.
När det gäller bild är jag inte så orolig, mycket av det som görs artificiellt går redan nu att göra i verkligheten, med hungriga skådespelare och en del Photoshoppande. Och modefotografi är sen flera år tillbaks i mycket helt artificiellt framställt.
Frågan är väl hur vi lär oss att läsa bilderna oavsett om de är på ”riktigt” eller artificiella.
Viktigt inlägg, det behövs mer sånt på FS.
(Den övre bilden har ett ljus som påminner om Disneys senaste produktioner, och sen är det ju det där med öron. Svårt för AI verkar det som. Den nedre bilden får mig lustigt nog att tänka på den australiske författaren och illustratören Shaun Tan. Han fick Alma-priset för ett antal år sedan.
Allt Gott
Gunnar S
(Jag har inte glömt bort bilden med mannen och hästen :-)