Ett kollektivminne

Söndag.

Läser Po TIdholms reportage om de svenska kollektivens 70-tal i Dagens Nyheter.

Men allt var inte flum, hemmaodlad hampa, fritt sex och flykt från moderniteten. Att leva kollektivt var också en form av motståndshandling.

I alla fall är det min erfarenhet.

För - efter att ha totalvägrat militärtjänsten 1970 - bodde jag en period på lumpsamlarkollektivet Emmaus i mörkaste Småland.

Det var höst och råkallt. Men jag skötte solidariskt disken i iskallt vatten och tänkte att dom nog hade det mycket värre där nere i Zimbabwe.

För så var de;  stödet för befrielsekampen i de forna afrikanska kolonierna var det överordnade målet med kollektivet.

Vi levde på ett par kronor om dagen. Det räckte precis till rulltobak och från väggarna tittade Karl Marx och Lenin ner som för att hålla koll på att vi bidrog till världsrevolutionen.

Det var en livsstil så enkel det bara gick och pengarna vi fick in gick till bl a till Robert Mugabes Zanu-parti i Zimbabwe

Att ”revolutionären” Robert Mugabe senare kom att bli en av södra Afrikas värsta diktatorer fanns liksom nte på kartan….

Man lär så länge man lever, förhoppningsvis även kollektivt, brukar jag tänka...

Bilden tog jag i Afrika för länge sedan, i Eritrea. Tyvärr med svartvit film i kameran. Jag minns att hon log så vackert och hade starkt lysande gröna ögon!

2023-02-26 18:29   Måns H

Vacker bild på vacker dam.

Och oj vilken berättelse! Så totalt annorlunda sätt att tänka och fungera jämfört med vad jag var med om, i o f s grönvågare men samtidigt kärnfamilj och jobb som byråkrat.

Svar från per-erik åström 2023-02-26 19:04

Det var en kort period i mitt liv. Sen blev det kärnfamilj och jobb som de flesta andra även för mig.
Med vänlig hälsning/per=erik

2023-02-26 20:39   mombasa

Ett superfint porträtt med en modellens värdighet där kontakten med fotografen är anslående.
Läste också PO Tidholm i DN. Jag och kanske fler som bodde några år i kollektiv, som ju fanns i många olika former under sjuttiotalet är kanske inte helt bekväm med den historieskrivning som nu råder om den kollektiva idén…Men det är en lång historia. Att återkomma till som det heter.

Svar från per-erik åström 2023-02-27 03:51

Tack Gunnar. ”Modellens värdighet där kontakten med fotografen är anslående” var fint skrivet.
Allt gott/per-erik

2023-02-27 07:52   Benganbus

Fint porträtt och en tänkvärd berättelse! Alla har vi nog en berättelse från 1970-talet,
något att kanske, kanske sa jag, att återkomma till!
/Bengan

Svar från per-erik åström 2023-02-27 08:54

Tack Bengt. Det var en kort period i mitt liv. Och,är det något jag verkligen ångrar så är det min vapenvägran. Fullständigt idiotiskt. Jag var uttagen till underofficersitbildning, hade gjort ett halvår på T-3 i Sollefteå, då jag plötsligt fick för mig att vägra. Blev hemskickad och fick senare sitta en månad i fängelse.
Ja ja, man lär så länge man lever…
Allt gott/per-erik

Måns H 2023-02-27 09:45

Jag ville inte göra lumpen men inte av princip, utan för att slippa avigsidorna, jag är ingen stridis. Så jag skaffade anstånd (studier) och satsade sen allt på nåt test för att slippa bli pansarsoldat. Kom till FRA milsekt i ett s k studentkompani men de facto med betydligt bredare rekrytering. Bra för mig som då pluggat i 15 år att träffa annat folk.

Fick intressant inblick i hur det funkar i underrättelsevärlden. Nu är tekniken annorlunda men tänket kvar.

Benganbus 2023-02-27 17:14

Per-Erik! Å jag gjorde mig märkvärdig på proven vid mönstringen, fick då erbjudande att bli underbefäl! Men ville inte, men fick välja mellan Waxholm och Boden! Valde Waxholm, det va närmare hem, men där ingick även utbildningen! Dom jobbade smart dom där vid uttagningen! :)
/B