Mina bilder och tankar för dagen

En lätt känslosam söndagsreflektion

Min son tog sin läkarexamen i en ceremoni på Karolinska Institutet i Stockholm i fredags.

Nybakade audionomer, logopeder, biomedicinare och läkare gick upp på scenen och fick sina diplom och namn uppropade.

Jag fällde naturligtvis en tår, det hela var mycket rörande och vackert.

Jag tänkte att det är dom där uppe på scenen som kommer att ta hand om mig i en inte allt för avlägsen framtid när kroppen obevekligen säckar.

Jag noterade också att av alla namn som ropades upp var det gott och väl hälften som klingade utomeuropeiskt.

Såväl bland män som kvinnor.

Jag tänkte vidare att framtiden i vården och omsorgen i Sverige i hög grad är bördig från Iran, Bosnien, Palestina, Sudan, Somalia och Gud vet varifrån.

Bredvid mig satt en bosnisk pappa i min egen ålder, stödd på käpp även han.

Vi log mot varandra när våra söners namn ropades upp. Det var en stor stund. Karolinska Institutet är inte kattskit, det är rankat som världens sjätte bästa medicinska universitet

Jag kände därmed en omedelbar stolthet över att vara en del av den av Sverigedemokraterna så föraktade ”vänsterliberala pyttipannan” som under de senaste 50 åren möjliggjort för två miljoner utrikesfödda människor från hela världen att bli medborgare i Sverige. Några av deras barn stod där uppe på scenen och är nu min sons självklara kollegor och arbetskamrater.

Jag tänkte också;

Några av dem som kommit hit har det förvisso gått åt helvete för.

Andra går en strålande framtid till mötes.

De allra flesta är nog som folk är mest.

Den bosniske mannen och jag hjälptes åt nerför trapporna när ceremonin var över.

Vi lyfte lätt på våra kryckor och tog ett artigt adjö.

- Det är i sanning en stor dag, sa han..

- En helt enastående dag, svarade jag.

Nånting sa mig i den stunden att vi kommer att ses i nästa gathörn.

Eller på en närbelägen vårdcentral...

Inlagt 2022-06-06 11:57 | Läst 891 ggr. | Permalink
Fin betraktelse. Alla på bild ser ut att må OK. Jag var en gång i din situation fast på en doktorspromovering. Där såg de flesta ut att må bra, men några verkade närmast ha gått in i väggen, inte tänkt på kroppen då dom nyttjade knoppen. Hoppas din son får en bra framtid i sitt yrka.

(Bra bild förresten.)
Svar från per-erik åström 2022-06-06 12:42
Tack Måns. Sonen siktar på att bli kirurg och han är noga med att sköta sin kropp. Det kommer säkert att gå bra.
Med vänlig hälsning/per-erik
Hälsa och gratta din son! Fint yrke på flera sätt!
/B
Svar från per-erik åström 2022-06-06 13:14
Tack, det ska jag göra.
Ses/per-erik
Hej,
Fin skildring av en högtid man önskar alla fick uppleva.
På något sätt är det en lycklig stund att uppleva när meningen med livet blir tydlig. Den att barnen och barnbarnen lyckas nå bra mål i livet.
Ha det gott
Bob
Svar från per-erik åström 2022-06-06 17:26
Tack Bob!
Allt gott/per-erik
Integration sker alltid på individnivå. De små, små ögonblicken av något samhörigt som till exempel ett par utexaminerade söner. Det är glädje i det.
Och en lite härligt rörig livfull bild.
/Gunnar S
Svar från per-erik åström 2022-06-06 17:28
Du har helt rätt Gunnar. Vi är alla människor. när det kommer till viktiga saker,
Allt gott/per-erik
Vilken härlig bild full av liv och glädje!
Svar från per-erik åström 2022-06-08 05:35
Tack Lena.
Med vänlig hälsning/per-erik