Jag har börjat slarva
Det pågår en diskussion om mobiltelefonen som kamera, en "nästan lika bra som"-diskussion om mobilkamerans fördelar. Några namnkunniga fotografer går i spetsen och tycks mena att det är det är enda kamera man egentligen behöver. Och då talar jag om seriösa fotografer med mångåriga meriter.
Kanske är det att jag influerats av detta när jag inser att jag allt som oftast numera inte ids bära med mig den lilla Fuji-kameran utan nöjer mig med en modern iFåån. Som igår kväll när jag väntade på bussen och tog bilden ovan. Väl hemma lyfte jag in den i Photoshop, Silver efx osv och gjorde som jag brukar, lite fix i all enkelhet.
Men när jag såg resultatet blev jag besviken. Dålig teckning i svärtan, uträtta högdagrar osv. Och särskilt om jag delförstorar så ser det rent uselt ut. Alltså står jag där med en bildfil som inte duger mycket till. Med en "vanlig" kamera hade det sett annorlunda ut. Och särskilt om det varit en törnar raw-fil.
Så nää, jag tror inte seriöst på mobiltelefonen som kamera. Som en del i selfie-kulturen ja, och under optimala ljusförhållanden ja. Men inte under besvärliga ljusförhållanden. Plötsligt insåg jag att det för min del bara handlar om lättja och att inte vilja göra sig besväret att ta med sig en riktiga kamera.
Ja, ja invänder någon, man kan inte begära för mycket av en pytteliten sensor. Nä, det sa man för 50 år sedan också när halvformatet kom. Alltså tittar jag i negativpärmarna, scannar in ett idag 50 år gammalt neg, tri-x, framkallat i D-76. Det var liksom standard på den tiden om man körde svartvitt.
Kameran var en halvformats Canon Dial som jag köpt för 165 spänn i en liten fotoaffär i Sollefteå. Den hade en enkel plastlins och en frammatningsfjäder som ständigt krånglade. Men den var i princip lika lätt att hantera som dagens mobiltelefonkameror, titta och tryck.
Men nog sjutton gav den ett bättre resultat, tänker jag och bestämmer mig härmed för att sluta slarva och börja hänga på mig en riktig kamera under vandringarna på livets grusvägar.
Med min egen högst måttliga talang som fotograf behöver jag nog lite mer hjälp, och för mig är en mobil bara en skiss- och anteckningsbok. Ricoh GR är det minsta jag kan känna mig hemma med för att faktiskt hoppas på något bildresultat. Men det är jag det...
Vi ses förhoppningsvis på Tårtan i morgon. Ha det bra!
/per-erik
/ Gunnar S
/per-erik
så varför skall vi fotografer skriva ut vad vi har för redskap.
Jag har som du kanske också vet vilket beror på min ålder och att jag döstädat så har lagt undan mina kameror och är nöjd själv med min mobil.
Gun-Inger som gillar dina bilder verkligen.
I mitt fall har målad bild haft ett avgörande inflytande på mitt sätt att arbeta och se mina motiv. Omedvetet eller inte, men jag inser numera att Rembrandt, Monet och ett helt gäng andra hjälpt mig på vägen i en utsträckning jag är mycket tacksam för.
Med vänlig hälsning/per-erik
Jag blir riktigt nervös när något par ber mig ta en bild (vilket händer ganska ofta).,med deras mobilkameror.
Jag blir darrig saknar sökaren känner inte avtrycket.Hux flux går bilden av utan tycker jag, ha nuddat avtryckaren som paret har visat på vad jag ska trycka.
. Ända fördelen med att utsättas för detta är, att det känns så oerhört skönt att andas ut, och gå vidare med min egen kamera.
Bengt H.
Ses/per-erik
B)
Ses/per-erik
/Mikael
Med vänlig hälsning/per-erik