Utan käpp
För två år och fyra månader sedan slog stroken till.
Jag hade tur och tillhör de 75% som överlever en sån smäll. En fjärdedel gör det inte.
Först en tid i rullstol, sedan träning, träning och Gud förbannat så mycket träning.
Att i två år därefter gå med käpp och känna sig som en krympling frestar på, såväl min själ, min självuppfattning som på dem som står mig närmast.
”Du måste väl skaffa dig en silverkrycka”, hejar kompisen på titt som tätt.
”Aldrig i livet! Landstingskäppen duger gott”, svarar jag då tjurigt och tänker att jag en dag nog ska kasta den åt fanders.
Sen inser jag snabbt att det kanske aldrig blir så… och då brukar ångesten smyga sig på… ångesten över att jag kanske aldrig får tillräcklig balans, koncentration och styrka i kroppen för att kunna plåta igen.
Som jag kunde och gjorde förr.
Men så – i lördags, när vi i GERILLA-gruppen ställde ut våra bilder på Rinkeby torg la jag ner käppen på marken, hängde upp mina bilder… och började knalla omkring...
Tänkte inte mer på saken, pratade med folk, fikade och plåtade.
En liten kille nickade boll på torget. Han gillade att jag snodde runt honom och fotograferade.
Efter två timmar var utställningen över. Vi plockade ner våra bilder och jag gick mot tunnelbanan.
Visserligen matt och lite vinglig.
Men i alla fall en bra bit med käppen under armen!
./.
Mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se
Hälsningar, Bjarne
Med vänlig hälsning/per-erik
/ Gunnar S
Med vänlig hälsning/per-erik
/pe
Det gäller att hålla ut och tro på det bästa. Att aldrig ge upp hoppet. Sådan energi behövs.
- hawk
/pe
Bra kämpat! Kul att du har kommit så här långt.
Du tar bilder som berör, precis som din text idag!
Daniel
Med vänlig hälsning/per-erik
Fin berättelse som jag kan sätta mig in. Jag satt och skrev ett blogginlägg om min egen historia, men jag kommer då att vänta med att offenliggøre. Annars kanske man tror att jag bara skrev det på grund av ditt inlägg.
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
Med vänlig hälsning/per-erik
Den här snubben tog en och annan bra bild trots ett "litet" handikap, en av mina favoriter:
https://www.shutterbug.com/content/josef-sudek-how-one-armed-advertising-photographer-became-legendary-poet-prague
/Affe
Ses/pe
(B
Ses/pe
Att aldrig ge upp är min ledstjärna/NE
Med vänlig hälsning/per-erik
Intressant text som berör. Och dina bilder är i en klass för sig, med käpp eller inte!
//GöranR
/per-erik