Som jag minns det III
Man tog tåget från Stockholm och vidare via Trelleborg-Sassnitz. Genom DDR:s platta och dimmiga landskap ledde spåret slutligen fram till Friedrichstrasse Bahnhof. Där växlade man en mindre summa för att få viseringen in i Östberlin.
Väl ute på gatan på andra sidan muren kunde man även växla den åtråvärda västvalutan svart.
Kursen var oblyga fem till ett. Riktiga västmark i nickel och silver till DDR-mark stansade i aluminium.
Och överallt denna mur. ”Den antifascistiska skyddsvallen” som den kallades i propagandan.
Tysklands återförening var avlägsen som en hägring på den här tiden
Euro fanns inte på kartan.
Jag tog bilden av den unge svartväxlaren 1973.
Idag, 46 år senare, undrar jag hur det gick för honom. Blev han en framgångsrik person i finansbranschen efter murens fall?
Eller råkade han ut för Stasis angiverisystem?
Svårt att veta
Det var en annan tid.
Allt var liksom svartvitt.
./.
mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se
mvh/per-erik
Med vänlig hälsning/per-erik
Med vänlig hälsning/per-erik
Mvh Martin.
Med vänlig hälsning/per-erik