Dagen efter
Igår för 74 år sedan - söndagen den 27 januari - befriades det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz sex mil sydväst om Krakow i Polen. De få överlevande kunde då berätta om fasorna under det vi kallar Förintelsen. Miljoner människor som plågades lemlästades och mördades i en omfattning som saknar allt historiskt motstycke.
Jag var i Auschwitz för 14 dagar sedan, dels för att jag alltid velat se med egna ögon, dels för att se om jag fortfarande kunde fotografera någorlunda efter min stroke för ett drygt år sedan. Det har inte blivit så mycket plåtande under sista året av förklarliga skäl. När vännerna Krister Klereus och Göran Tonström föreslog att vi skulle resa tillsammans avgjorde det saken.
Jag gick därför, stödd på käppen, i fotspåren av alla de judar, romer, homosexuella och ”untermenschen” som nazisterna målmedvetet utrotade med ofattbar grymhet. 74 år kan tyckas som en lång tid. Men träden minns. Den leriga marken minns. Och väggarna i barackerna minns. Väggarna som i stum tystnad ruvar på en ohygglig historia.
Jag gick där för 14 dagar sedan, försökte fotografera och såg det sista dagsljus och de kala väggarna i gaskamrarna som hundratusentals medmänniskor också måste ha sett innan dörrarna slogs igen och giftgasen släpptes på. Jag satte mig ner för att vila en stund, matt av intrycken, samtidigt som en stor kråkfågel passerade utan att ge ett ljud ifrån sig.
Igår var den internationell minnesdagen för att hedra Förintelsens miljoner offer. Det var samtidigt en dag att högtidlighålla för alla som kämpar mot intolerans, främlingsfientlighet, antisemitism och rasism.
Igår och alla andra dagar.
Igår och alla andra dagar."
Absolut! Så viktigt!
Väldigt stämningsmättade bilder. Visst fick du svar på din retoriska fråga...?
//GöranR
Enligt judarna själva, här och i Israel, beror det på den kraftiga muslimska invandringen. Judarna flyttar i dag från exempelvis Malmö, och utvandrar till Israel för att fly från de radikala antisemitiska islamisterna som mer och mer bestämmer agendan i staden.
I detta sammanhang blir din välmenande skrivning lite problematisk: ”...för alla som kämpar mot all intolerans, främlingsfientlighet, antisemitism och rasism. Igår och alla andra dagar....”
Radikal islamism och glödande arabiskt judehat visar jag nämligen för min del just högsta tänkbara intolerans.
Något som förintelsen får aldrig upprepas – det tror jag att alla som solidariserar sig med den västerländska rättsstaten står för – men då kan man inte acceptera att antisemitismen ökar starkt. Islamister skall inte få fäste i vårt land, och moderata vanliga muslimer skall sätta på skolbänken. Det har nyligen förekommit pressuppgifter om att den yngre generationens muslimska invandrare inte har en aning om förintelsen, dom vet ingenting! Däremot har dom blivit lärda att judar är otrevliga och smutsiga människor.
Om man vill motverka antisemitism då måste man stå upp för judarna, och alltså säga ifrån oavsett varifrån hatet kommer! Det har svenska politiker hittills inte vågat.
I övrigt är jag i stort sett överens.
( Tack Per-Erik Å för utnyttjandet av ditt kommentarsfält. Och mycket fina bilder för övrigt!)
Att kalla mitt resonemang pubertalt går ju bra att leka med, men att visa det - se det blir något annat... :-)
Sedan måste jag säga att det övergår mitt förstånd vad min visning, eller inte visning av bilder har för logisk koppling till att jag kommenterar högtidlighållandet av förintelsen och dagsaktuell antisemitism i Sverige.
//GöranR
Ses på Tårtan imorgon.
En fråga av ungefär samma kaliber: Kan man säga sig vara emot Hitler och nazismen utan att för den skull bli beskylld för att vara för Stalin och kommunismen!?
När det gäller dagens antisemitism eller antiarabism för den delen så måste man som någon annan var inne på skilja mellan reaktioner mot realpolitik och ren rasism. Bägge är i sitt uttryck förkastliga givetvis men det handlar om ganska olika saker.
Det en del håller på med nu, alltså att skylla allt elände (inklusive antisemitismen) på invandring/flyktingar och främst muslimer som grupp är EXAKT samma retorik som användes av nazisterna (bara att byta ut jude mot muslim/flykting). Ofta är det nu som då "välpolerade" herrar som eldar på brasan.
Som sagt, förstår varför jag lämnade fotosidan med mitt bloggande och jag har inte ångrat mig en sekund 😉.
/Affe
Ses.
Ska skriva till Magnus Fröderberg och föreslå detta.
Trösten finner jag i en essä av den framlidne israeliska författaren Amos Oz - ”Konsten att bota en fanatiker” - en liten bok som jag varmt rekommenderar.
Det hade jag säkert kunnat göra om jag bara inte hade talat om varifrån denna antisemitism kommer, själva ursprunget till hatet. Då tar det hus i helsike och man får hela vänstermaffian på sig.
Man är ett troll, en kriarättare, man använder samma retorik som nazisterna, med mera. Man bör bli stoppad, inte med argument – utan med någon slags uteslutning. Rent bedrövligt!
Det här är relaterat till den här bloggen. Dock tycker jag att det även gäller generellt när det gäller bloggar, såväl här på Fotosidan som i övrigt.
Kommentarerna till den här bloggen är till dels typiska och till dels förväntade. Bloggen berättar om en resa och illustrerar med bilder. Berättelsen från resan, med starka bilder som förmedlar starka känslor, behandlar ett känsligt ämne, en historisk händelse som gjort djupa avtryck genom sin vedervärdighet och grymhet.
När man kommenterar en sådan här blogg, eller för den skull vilken blogg som helst, tycker jag det är viktigt att hålla sig till ämnet. Kommentarer i bloggarna ska enligt min mening kommentera berättelsen som ligger på bordet. Visst kan man reflektera utifrån text och bilder, men man ska inte, får inte ta över och använda bloggen för sin egen berättelse. Och det är, fortfarande i mina ögon, både fjantigt, löjligt och närmast oförskämt att förutom detta göra petimäteraktiga nedslag på formuleringar i text, göra stor sak av detaljer och därigenom dra uppmärksamheten bort från ämnet och budskapet.
Vidare ska man inte, får man inte, vilket sker här i kommentarsfältet, relativisera - och därmed förminska - berättelsen genom att hänvisa till andra hemskheter som ägt rum, eller äger rum i dåtid respektive nutid. Bloggen handlar om ett besök i Auschwitz, tankar och känslor som det väckte och inget annat. Att vederstyggligheter ägt rum annorstädes är ovedersägligt men tar inte bort det som bloggen handlar om. Visst kan man reflektera och jämföra och komma att tänka på, men man ska hålla sig till ämnet, dvs vad bloggen handlar om. Vill man hänvisa till eller berätta om andra folkmord finns det andra platser, kanske andra bloggar(?) att behandla det i. Och vad herrar Stalin och Lenin, och kanske Mao et al (och det finns många fler) gjorde, gör ju inte förintelsen annorlunda. Det är värt att diskutera. Men inte här, ge det ett eget forum.
Det påpekas, och föreslås att man ska läsa bloggen (och kommentarerna?) med kritiskt sinne. Och visst är det relevant att antisemitismen ökar i dagens samhälle. Och visst kan man ta den här bloggen som utgångspunkt för att diskutera hur det kommer sig. Och det är viktigt att läsa med kritiska ögon. Men fortsatta diskussioner kan alltså ske på annan, egen plats. Den här bloggen handlade om ett besök på Auschwitz!
Och ”vänstermaffian”? Lågvattenmärkesvarning! Skriv era egna blogginlägg.
//GöranR
Ses på Tårtan.
/Affe
/Affe
I mitt fall ville jag inte censurera avvikande uppfattningar utan bli av med ett fåtal rättshaverister som väldigt ofta gick in med sina kommentarer och "tog över" mina och andras inlägg. Och så tror jag att det är för ganska många.
/Affe
Mvh Glenn
Med vänlig hälsning/per-erik