Om jag ens tänkte...

Vi var på väg mot Asmara i Eritrea i skymningen och stannade bilen utanför en by för att kissa. Plötsligt kom den unga flickan gående med sin lillebror på ryggen. Jag ryckte till mig kameran, gick fram till flickan, nickade, pekade på kameran och liksom frågade om jag fick ta några bilder.Jag förstod på hennes ansiktsuttryck att det var ok, i alla fall sa hon inte nej. Antagligen vågade hon inte. Jag lyfte kameran och tog den första bilden.

Därefter tog jag några steg närmare och tog den här bilden.

Efter att snabbt ha tagit några porträtt såg jag flugorna i lillebroderns ögon, tvekade först en sekund, tog därefter två steg till och tog den här bilden.

Därefter log jag och bockade till tack, flickan traskade raskt vidare utefter vägkanten med sin lillebror på ryggen och vi satte oss i bilen och åkte vidare till hotellet i Asmara.

Väl hemma kopierade jag bilderna och jag minns att vi hade en lång diskussion om vilka bilder som var ok. Det blev t o m en moralisk diskussion om "exploatering" när det kom till flugbilden. Slutligen enades vi om att den första bilden var ok att publicera i reportaget om barns utsatthet i Eritrea, ett av jordens fattigaste länder,

Så här långt efteråt kan jag tänka att alla tre bilderna är sanna i dokumentär mening. Så här såg det nämligen ut. Småbarn plågades av flugor runt ögon och mun. Det var dessutom livsfarligt att vika av från småvägarna med tanke på alla landminor som grävts ner i marken under det långa kriget med Etiopien. Jag såg ofta barn som stapplade fram med dåliga benproteser osv. Men jag tänker att framförallt bild två och tre kräver en förklarande text. Jag tänker också i mitt stilla sinne att när man fotograferar människor i utsatta situationer bör man ha klart för sig varför bilder tas och i vilket syfte. Jag skulle absolut inte ha tagit bilderna med teleobjektiv och utan att gett mig till känna. Då hade det varit exploatering. Det hade varit fegt. Precis som jag kan uppleva att en en hel del s k gatufotografi är feg fotografi. Bilder utan ansvar.

Men i just det där mötet, utefter en landsväg i Eritrea vet jag faktiskt inte om jag tänkte i dom banorna,  om jag ens tänkte alls...

2017-12-11 18:54   Pierre56

Jag förstår ditt resonemang när det gäller bilder som dina på barnen, men tack vare dina bilder får vi förståelse för hur dom lever och förhoppningsvis gör något åt det. Så tack för dina bilder som jag hoppas gör skillnad.

Svar från per-erik åström 2017-12-11 19:37

Tack Pierre!
Med vänlig hälsning,/per-erik