Vila från vimlet

I morse avled en människa vid namn Anne Skåner. Jag lärde känna henne när hon var ordförande för Samhällets styvbarn, en organisation som kämpade för upprättelse för barn som vanvårdats i den sociala barnavården, fosterhem och på institutioner. Mellan 2006-2011 arbetade jag i den statliga utredning som kom att kallas "Vanvårdsutredningen och där vi djupintervjuade närmare tusen personer om deras upplevelser. Det kom att bli en av mina viktigaste arbeten och det var så jag lärde känna Anne.

Det känns märkligt att hon nu är borta, endast 68 år gammal. Hon var en fantastiskt person, ofta rosenrasande, men alltid nära till skratt och en kram. Jag minns alla våra telefonsamtal, ofta om allvarliga saker. Hon kunde ringa när som helst på dygnet, upprörd över sakernas tillstånd och orättvisor. Men hon kunde också lyssna, tänka i flera steg och hon hade en räv bakom örat. Hennes engagemang för barn på samhällets skuggsida var genuint och byggde till stora delar på hennes egen livserfarenhet. Hon tillhörde en utrotningshotad sort i inställsamhetens tidevarv. G

Gud vad jag kommer att sakna henne. Och som jag hatar den där jävla cancern.....

Ibland tror jag dessutom att jag har en särskild förmåga att se in i framtiden, i alla fall ana när något allvarligt kommer att ske. Jag vaknade nämligen i morse med en scen ur en dröm. En gammal vithårig man, märkt av livet, hade gett sig ut för att leta efter sin bortsprungna katt men ramlat och slagit huvudet i en sten. Därefter avlidit.

Så gick det till när en av de bästa fotograferna någonsin - Eugene Smith, avled 1978. Och  särskild gammal var han inte heller, endast 60 år, visserligen märkt av ett liv i the fast lane, men alltid med en kreativ besatthet och energi.

Någon timme efter att jag vaknade kom så beskedet om Anne Skåners bortgång. 

Det är en sorglig dag idag, jag behöver en stund att vila från vimlet.

Det vimmel vi kallar livet. Så närvarande och plötsligt så borta.

2017-05-04 12:56   ehrsa

Oj, beklagar sorgen! Vill bara säga att du är väldigt bra på att delge sådana här smärtsamma händelser från livet så att det berör på ett fint sätt, fast man inte vet något mer om individerna än det du berättar! Tack för det! Ja, cancer är skit..!
Hälsn!

2017-05-04 14:20   Sten Björklund

Har svårt att kommentera din text som verkligen berör. Livet går upp och ner. Sorg och glädje. En fin svartvit bild på en ung dam som också ser ut att tänka på vad som varit och vad som komma skall.
Sten

2017-05-04 16:15   Gun-Inger Arvidsson

Det är svåra stunder mista vänner som står en nära ...jag vet.
Då står tiden plötsligt still ett tag.
Att tända ett ljus när mörkret kommer meditera känns bra.
Vi vår aldrig vännerna tillbaka men har dem med oss.
Gun-Inger

2017-05-04 22:19   gunte

Fantastiskt fint skrivet..Hoppas du vårdar minnet efter din vän.
Mv/Gunte..

2017-05-04 22:48   tomazon

Det var mycket vackert skrivet. Du bidrar till en ljus syn på livet i detta mörker.

2017-05-05 10:51   mombasa

Fint skrivet och en fin bild som stämmer mycket bra överens. Det korta ögonblicket av stillhet mitt i bruset. Med vänlig hälsning Gunnar S

2017-05-05 15:16   goranton

Så tråkigt Per-Erik. Fast vi är väl i den åldern nu, både du och jag, att vi får huka oss om morgnarna inför vilka besked dagen ska komma med. Själv ska jag på begravning nästa fredag; en gammal kompis sen mitten av sjuttiotalet som dog för ett par veckor sedan.
Fast å andra sidan ska jag ju bli farfar igen, för fjärde gången, i augusti Och om en timme kommer Knut som ska sova över hos oss i natt, så det finns ljuspunkter som väger upp de svarta.
Ta hand om dig! Vi hörs.
/Göran

2017-05-06 13:21   per-erik åström

Tack alla, för era ord och tankar.

Med vänlig hälsning,/per-erik