Sakta rullar 2017 in

Stockholm 2017-01-04

Så sakteliga börjar 2017 rulla in. Om några veckor ska jag och min kollega - författaren Doris Dahlin, upp till Härnösand för att träffa asylsökande i vårt pågående projekt om hur det är att vänta på avslag eller tillstånd för att få uppehållstillstånd i Sverige. Det är i mångt och mycket en ny värld som öppnat sig för mig. Så många berättelser från en värld som handlar om förtvivlan, längtan, trauman, förvinnanden och en skopa kärlek. Jag försöker att vara så lyhörd som bara möjligt är. Några bilder och historier har jag redan visat i tidigare blogginlägg. Det kommer garanterat mer vad det lider.

Annars har helgerna förflutit i välbehövlig lugn och ro. Min dotter kom hem från Grekland dan före julafton där hon jobbat sedan i höstas i ett läger för syriska och afghanska flyktingar. Mycket av det hon upplevt har jag lyssnat till och hon överraskade mig på julafton med en fin present - en hälsning från några syriska flyktingtjejer. Det var en teckning med några blommor runt de arabiska orden för familj och fred. Två ord omgivna av små blommor, varsamt tecknade. Dottern hade nämligen berättat att jag länge funderat på att tatuera mig och tjejerna tyckte att jag skulle låta tatuera deras bild på min högra överarm. Det blir nog så och jag kommer att visa resultatet vad det lider.

I bakhuvudet, under lugna helgdagar, har också funnits tanken en möjlig bok, nån sorts samling av det jag plåtat under alla år. Jag gick därför igenom min blogg för att se om något var användbart och upptäckte att jag i första hand alltid plåtar i svartvitt. Varför det blivit så vet jag nog inte, kanske mest för att det är det enda jag kan.

Dock, under de lugna mellandagarna gick jag och hustrun en kväll till ett nytt favoritställe på Hornsgatan nära Mariatorget. "Gamla Amsterdam" heter stället, egentligen en ostaffär men som också serverar vin och har öppet till sent. Dessutom är ägaren, precis som jag,  förtjust i jazz som han sprider på lagom nivå i högtalarna. Vi slog oss alltså ner med en delikat ostbricka och ett par glas god Riesling och kände en viss förtröstan inför det år som nu precis har börjat. Vi har ju varandra...

Till tonerna av Miles Davis tog jag därefter en bild av min livskamrat. I färg, för ovanlighetens skull.

2017-01-04 17:43   Gun-Inger Arvidsson

Det blev en vacker bild med mycket värme i. Inte underligt i denna
miljö, som jag skulle gilla mycket. Jazz tillhör även min och min Jonens
njutningar. Vi har en bra klubb i vår lilla stad.
Underligt att du inte tryckt någon bok med det underlag du har.
Vilket spännande projekt du gör nu. Påstås man blir ödmjuk intill religiös få
träffa dessa utslagna människor. Undrar om jag klarat det. Fällt för många tårar.
Lite tankar från
Gun-Inger

Svar från per-erik åström 2017-01-04 17:48

Tack för dina varma ord Gun-Inger.
Med vänlig hälsning/per-erik

2017-01-04 19:06   mombasa

Värmen på ett trevligt hak, god musik, nåt gott i magen och strupen. Är inte det just det goda livet som vi borde unna alla på detta klot.
Om att plåta svartvitt är det enda du kan så är du lyckligt lottad.
Ha det gott
Gunnar S

Svar från per-erik åström 2017-01-05 09:29

Tack Gunnar.
Med vänlig hälsning/per-erik

2017-01-04 20:06   ronny vervaart

Lycka till med ditt projekt,det kommer att bli bra något att se fram emot.å god fortsättning,/Ronny.

Svar från per-erik åström 2017-01-05 09:29

Tack Ronny.
ses/per-erik

2017-01-05 10:57   elgenper

Kul att höra mer om den där ostaffären, som jag ofta passerar; den ligger strategiskt mellan Kalf&Hansen och Fotoantikvariatet. Verkar som den skulle vara värd ett kvällsbesök...

Skön bild, som vanligt i din blogg!

Svar från per-erik åström 2017-01-05 11:37

Ja, den är värd ett besök!
Med vänlig hälsning/per-erik