En skandal

Innan jag gick i pension arbetade jag under sex år i den statliga utredningen om barn som vanvårdats i den sociala barnavården under 1900-talet. Utredningen blev en av de mest omfattande utredningarna någonsin och vi djupintervjuade närmare 1000 människor om den vanvård de upplevt i fosterhem och på institutioner. Vi kartlade varenda händelse då stat och kommun trädde in som förälder, vi förde statistik på detaljnivå, skrev referat, läste tiotusentals gamla journaler och lyssnade till människor vars barndom präglats av hugg och slag, säck och aska, rutten mat och sexuella övergrepp.

Alla vittnesmål, texter och ljudintervjuer är sekretessbelagda i drygt 60 år. men den dag de blir offentlig handling kommer det att vara ett tungt historiskt dokument om en mörk del av 1900-talets folkhem.

När arbetet slutligen redovisades för regeringen och dåvarande minister Maria Larsson (Kristdemokraterna) minns jag hur hon fick tårar i ögonen, lade huvudet på sned och lovade att ta resultatet på största allvar. En upprättelse skulle ske och en ekonomisk ersättning utlovades till de drabbade. Men sen skedde en del märkliga turer, en ersättningsnämnd inrättades dit människor kunde vända sig och få sin historia bedömd för att därefter komma i fråga för ekonomisk ersättning. Endast en mindre del av alla vi intervjuade befanns berättigade till denna ersättning. Men märkligast av allt var att man införde en gräns år 1980, efter vilken det inte var möjligt att ansöka om ersättning. Som om vanvården i forterhem och på institutioner på något magiskt sätt skulle ha upphört just detta år.

En som trotsade detta är författarinnan Sofia Rapp Johansson (född 1980) som varit placerad i flera fosterhem och som varit utsatt för vanvård, bl a sexuella övergrepp. Sofia har har beskrivit sin uppväxt i böcker och intervjuer.  Hon valde att stämma staten och efter diverse turer är nu fallet avslutat i Högsta Domstolen. Sofia Rapp Johansson får ingen ersättning för sitt lidande och hon skall nu dessutom betala ca 300.000:- för rättegångskostnaderna.

Sofia är en ung människa märkt av den barndom där det samhälle som skulle ansvara för hennes trygghet och uppväxt svek henne och hennes syster. När hon nu kämpat och krävt upprättelse slår istället systemet tillbaka med full kraft. 300.000 kronor är inget man snyter ur näsan och pengarna skall vara betalda inom kort, annars väntar införsel, kronofogde och Gud vet vad.

Var f d minister Maria Larsson tagit vägen vet jag inte, är inte ens intresserad, men det lär knappast gå någon nöd på henne. Jag kommer dock aldrig någonsin att glömma hennes glansiga ögon. Det som idag framstår som krokodilglans, en välvilja till intet förpliktigande.

En svensk skandal är vad det handlar om. Hur man tystar den som vågar ifrågasätta orättfärdiga beslut.

Du som vill läsa mer om Sofia Rapp Johanssons kamp kan göra detta på https://sofiarappjohansson.com

För tydlighetens skull: Bilderna i det här blogginlägget är tagna på barnhem i Rumänien under 90-talet.

2016-10-24 18:41   AnnaLena

Läser detta med tungt hjärta. Bedrövligt. Förfärligt. Hoppas någon kan starta en kampanj eller insamling för att hjälpa henne.

2016-10-24 19:51   Vibybo

Det fanns mörka hörn i folkhemmet, något som förtigs. Något reellt ansvar för detta (och annat) existerar icke.

2016-10-24 21:07   mombasa

Ja, man blir lätt förstummad. Hoppas att det ordnar sig på nåt sätt för Sofia. Byråkratin är ändå inte alldeles helt genomond. Det finns en och annan ljus tunnel där med. Fina bilder!

2016-10-25 22:11   Turbo56

Grynigt och vackert mitt i eländet