ÄNTLIGEN!

Jag minns det så väl.

Det var en sen kväll i Christer Strömholms lilla labb på Södermalm vintern -73 och jag stod och kopierade hans bilder av transsexuella för en planerad bokutgivning  i Frankrike. Då ringde i telefonen och Christer frågade om jag ville komma upp och träffa en speciell person över en fika. Christer bodde alldeles i närheten från labbet så det var ett välkommet avbrott från fixlukten och det svaga rödljuset

Det var där och då jag för första gången träffade en av ”hans vänner från Place Blanche”, dvs en av de transsexuella som han fotograferat. Det blev ett avgörande möte med en otroligt vacker och intelligent kvinna. En kvinna som fattat det livsavgörande beslutet att genomgå en könskorrigering från man till kvinna. Jag hade svårt att sova den natten, låg och tänkte på alla människor på bilderna i sköljen och att det var något mycket mer än bara bilder. Jag minns att jag tänkte på rättigheter och tolerans, på mod och vägval i livet. Att våga bli den man är. Jag tänkte på mina egna fördomar och hämningar, rädslan inför det obekanta. Christer Strömholm drogs till dessa transsexuella människor, deras hemligheter och utsatthet i Paris i slutet av 50-talet och under 60-talet. De blev hans vänner. Strömholms bilder togs i en tid då toleransen mot avvikande var mycket låg och då de transsexuella levde under utsatta förhållanden, i slutna sällskap i skydd av stadens nattmörker.

Idag är Strömholms bilder fotohistoria. För mig kom de att betyda så mycket mer, inte bara som fotografi. Jag vet också hur många av Christers transsexuella vänner som led alla helvetes kval. Många av dem är sedan länge döda. För flera blev självmordet enda utvägen.

 När rätten till statligt subventionerade könskorrigeringar infördes i Sverige 1972, togs ett regelverk fram för att förhindra att ”ytterligare perversioner” skulle skapas. Lösningen på detta blev sterilisering, d v s ingen fortplantningsförmåga. Kvinnor skulle inte kunna bli ”biologiska fäder” och tvärtom. Det var inte heller tillåtet att spara könsceller.

Omkring 800 transpersoner har utsatts för denna behandling i Sverige.

Det påminner inte så lite om de tvångssteriliseringar som drabbade drygt 60.000 svenskar från mitten av 30-talet fram till 70-talet. De som steriliserades var ofta barnhemsbarn och intagna på institutioner. Människor på folkhemmets skuggsida som av myndigheterna inte ansågs värdiga att föra sina gener vidare. Faktum är att endast nazisterna i Tyskland under sina 12 år vid makten lyckades toppa denna siffra procentuellt.

 Nu verkar det äntligen som att regeringen förbereder ett lagförslag som kommer att kompensera de drabbade transpersonerna i Sverige ekonomiskt. Det är inte en dag för tidigt. När jag läser om detta i dagens tidning känner jag en blandning av glädje och vemod.

Jag tänker på det där sena kvällsfikat hemma hos Christer. Jag tänker att det handlar om vår förmåga till tolerans och ödmjukhet.

Den kommande lagen är ett viktigt steg i den riktningen.

2016-04-27 10:57   Anne Skånér

det är ett riktigt förslag som skall stödjas, men jag blir så ledsen över att samma Stat inte tagit o tar ansvar för de barn som utsatts för vanvård 1920-1980 o barnen efter 1980, att som privatperson behöva processa mot staten för sina rättigheter om upprättelse är så illa, jag undrar om den här lagen blir en liknande lag eller om alla ges ersättning. I Vanvårdsfrågan nekas mer än hälften ersättning för att de inte vanvårdats nog. tycker om din text ett sorgligt dokument över Sverige som in i de längsta inte tar ansvar för historien...när det gäller de Transsexuella kan de knappast blunda för den skada de medverkat till. Låt oss se vad det blir, jag själv har slutat tro på Staten, regeringen och politikerna.

Svar från per-erik åström 2016-04-27 11:10

Håller helt med dig Anne.
ses/per-erik

2016-04-27 11:41   alf109

Jo många har och har haft det svårt för att de inte ansetts/anses passa in i gängse normer. Tyvärr är ju detta frågor som hela tiden måste hållas aktuella, om man putsar lite på många av de maktbärandes liksom många "vanliga människors" fernissa ligger intoleransen där på lur. Det är just den formen av intolerans som skapat så mycket elände och fortfarande gör det; att kunna särskilja ett oss ifrån ett dem.
/Affe

2016-04-27 11:52   Lisbeth Pipping

Tack! Jag har en ett barn som kom ut som transperson hösten 2014. Jag är med på hennes resa till den hon är Ninni! Med fasa har jag följt hennes kamp för att få vara den hon är! Nämligen en kvinna i en manskropp.
Jag är så enormt tacksam över att hon inte måste sterilisera sig för att få bli den hon är!
Tack för din text.
Jag själv växte upp med en mamma som var utvecklingsstörd. Det är oxe ett tabu. Vi pratar väldigt lite om de barn som föddes in i familjer som samhället ville utrota!

Den 9/6 har jag fått till en hearing i riksdagen om dessa barnen! Tillsamman kan vi förändra och förbättra! Tillsammans kan vi öppna upp ögon på dem som inte vill elelr vågar se!

Men det krävs att modiga människor går före!

Svar från per-erik åström 2016-04-27 13:01

Tack för dina ord Lisbeth!
Jag ska försöka komma och lyssna på hearingen.
Ses/per-erik

2016-04-27 13:12   syntax

Intressant!
Om man tror att man skall göra genetiska förbättringar genom att hålla tillbaka vissa individer från genpolen, då har man inte läst sin Darwin - åtminstone har man inte förstått.
En stor genetisk variation är ett överlevnadsvärde för en art. Inför en svår miljömässig påfrestning (som ju även kan drabba oss människor genom exempelvis epidemier) finns det i regel alltid ett antal individer med en avvikande genetisk uppsättning som visar sig kunna klara det nya - och som då blir avgörande för artens överlevnad. Dessa blir alltså basen för nya generationer som är mer eller mindre immuna mot just den påfrestningen. Därför behövs en stor genetisk variation. Man kan aldrig riktigt veta i förväg vilka gener som framtiden kommer att efterfråga.
Darwin publicerade sina slutsatser redan 1859 - men nästan hundra år senare var det många som varken hade läst eller förstått.