TILLBAKA TILL MÖRKRUMMET!

Och se! Därinne i källarmörkret stod den gröne jätten lutad mot väggen. Jag fick den gamla adesiv- och monteringspressen för hundra år sedan av en porträttfotograf i samband med att han slog igen butiken för alltid. Minns att den var blytung redan då och att den väckte en viss uppmärksamhet i tunnelbanan.

Den har därför också blivit kvar i gömmorna p g a sin tyngd. Den väger nämligen bly. Om den varit 25 kilo lättare hade den åkt på tippen för länge sedan.

Därinne i källaren hittade jag också en orange ask Agfa Brovira 18x24 cm, som visade sig innehålla några av de bilder jag fick av Christer Strömholm som tack för att jag kopierade en av hans utställningar i Frankrike vintern -72/73. Strömholm var en enastående fotograf och pedagog men han gillade inte själv att slita i mörkrum. 

Idag blev därför en dag i ett provisoriskt mörkrum, badkaret som skölj, några ugnsformar för fix och HCA. Först försiktig blötläggning, därefter omfixering, skölj och HCA och till sist slutskölj i en timme. Efter några timmars lufttorkning på köksbordet med hjälp av en hårtork åkte bilderna in, en efter en, i den rengjorda gröne jätten. Sakta spred sig värmen och bild efter bild planades ut i värmen och tyngden från pressen, bilderna som brukligt lagda mellan syrafri kartong. Nu ska några av favoritbilderna ramas och hängas upp på avsedd plats i hemmet. Tekniskt lär de överleva mig med råge utan att slöjas eller gulna.

Detta var rutinarbete i mörkrum förr i världen. Tid var mer relativt då. Dagarna och nätterna i mörkrummet flöt samman på ett sätt som unga digitalfotografer nog aldrig upplevt. Det fanns något meditativt över processen fram till färdig bild. Urvalet av bilder att kopiera och färdigställa likaså.

Idag blev en sådan dag.

Jag kom på att jag saknat doften av fix väldigt länge....

2016-01-19 16:34   syntax

Oj, oj! Det rycker i hjärtroten.
Jag kommer ihåg exakt ögonblicket när jag blev fast för fotografin. det var på hösten 1966, och jag betraktade med stora ögon hur min första egna bild långsamt kom fram i framkallningsskålen. Jag tyckte att det var trolleri - magi!
På den vägen är det.

2016-01-19 16:43   Krille-K

Ja det här väcker minnen. Ibland saknar jag mörkrumsarbetet men sedan när jag tänker efter inser jag att det är ganska skönt med det digitala.
Vi hörs
/Krister

2016-01-19 16:48   Flash Gordon

Ja en del vill grotta ner sig i det gamla. De brukar hävda att de inte vill säga att det var bättre förr. Fast det är ju mycket sämre nu eller hur?

Själv var jag också med på den tiden. Har också stått och mixtrat i mitt mörkrum. Att det luktade gott håller jag inte med om.

Numera kan jag sitta i en bekväm arbetsstol. Lyssna på strömmande musik från digitala högtalare.
Se bilderna på en 30 tums kalibrerad skärm som visar mig bilderna som de kommer att se ut när jag skriver ut dem.
MIna original har en teknisk kvalitet som lämnar alla analoga filmer långt efter sig. De ligger på en nivå som knappt en storformatskamera kan klara med svartvit film.
Jag kan bestämma i efterhand om jag vill göra bilden i svartvitt eller i färg.

Så det enda som vi har gemensamt är att tiden försvinner och natt och dag flyter ihop när man skapar en digital fotobok från den senaste resan eller en för barnen från när de var små av skannade bilder.

Jag beundrar Strömholm och ändå mer ändå äldre fotogrfer för vad de kunde åstadkomma med den enkla teknik de hade tillgång till.
Har skannat väldigt måga gamla papperskopior från början av 1900-talets Österrike och några från sverige. Man kan ju bara beundra den hantverksskickilghet dessa fotografer hade.

Fast skulle jag vilja gå tillbaka till före det digitala. Nej aldrig i livet.

syntax 2016-01-19 19:37

Bättre eller sämre är relativa begrepp Mars.
Tidigare under en period av mitt liv var jag yrkesfotograf, och hade som sådan en nära anknytning till det senaste och det mest effektiva - av helt naturliga skäl på grund av min profession. Numera är jag fotoamatör. Fotografi är min hobby - och jag avgör själv enväldigt innehållet i denna hobby. Jag utövar alltså min hobby som jag finner att det är roligast för mig.
Visst kan man med rätta hävda att persontransporter sköts bäst av den moderna Volvon. Det är bara det att den där rackarns veteranbilsentusiasten inte vill inse det. Den sakramentskade bakåtsträvaren fortsätter att hävda att hans veteranbil är mycket roligare! Därmed är han en nagel i ögat på alla rättänkande framstesgentusiaster.

syntax 2016-01-19 20:30

Mars är ju krigets gud, men det var inte meningen. Mats avsåg jag naturligtvis att skriva... :-)

2016-01-19 20:00   Fredrikpersson

Jag skulle inte vilja gå tillbaka permanent till mörkrummet men oj vad sugen jag blev på några återbesök. Allra mest på grund av det där meditativa du beskriver så bra.

F

2016-01-20 01:55   kreatören

Jag fick också en del 18x24 kopior av Christer när jag en tid slavade hos honom en höst som arkivkopist. Dessa har hjälpt mig många år senare när jag var arbetslös och min ekonomi var i botten. Han ordnade också när det begav sig att jag fick gå gratis på Fotoskolan. Förutom mörkrumsarbetet saknar jag ibland doften när man öppnar en rulle ny film...

Svar från per-erik åström 2016-01-20 11:44

Han var hygglig på det sättet. Hjälpte till. Jag fick tre blanka brev med hans namnteckning och stämpel nertill. "Skriv vad du vill. Använd en IBM kulmaskin och förståndet", sa han. Två blanka brev har jag kvar. Det tredje kom till användning för länge sedan vid en jobbansökan (ett jobb jag dessutom fick).
Jag, i likhet med hundratals andra, har honom att tacka för en hel del på ett sätt som är svårt att förklara för dagens unga.