Rädda Östersjön

I tisdags var Isabella Lövin gäst hos Naturskyddsföreningen i Finspång och talade om Östersjön. Jag var där.

Då jag var liten hade pappa och mamma, mest pappa, en liten segelbåt. Inne i Brunnsviken och Lilla Värtan var vattnet en ganska grumlig vätska. Den blev klarare ju längre från Stockholm man kom. En bit utanför Landsort såg man botten på kanske 50 eller hundra meters djup. Jag fick simma där och svindlade.

Som boende, numera delårsboende, på Gotland finns havet nära.

Arkivfoto Fujifilm Finepix F10 juli 2006

Isabella Lövin framträdde i någon liten mån som miljöpartist men mest som forskare och journalist. Hon tog det från början och visade en karta över Östersjöns tillrinningsområde. Nordiska länderna, Ryssland, Baltikum, Tyskland och Polen hade jag klart för mig, men inte visste jag att en del vatten kommer från Belarus och lite ända från Ukraina! (Den här kartan har jag i efterhand hittat på engelska Wikipedia. Svart linje visar tillrinningsområdet.)

Östersjön är grund, en tiondel av t ex Medelhavet, och vattnet varken sött eller salt utan bräckt. Det gör livsbetingelserna för växter och djur väldigt speciella och det finns jämförelsevis få arter. Då torsken slås ut finns ingen liknande art som tar över. Och nu är bestånden av storvuxen torsk borta.

Lövin har ju jobbat hårt på EU-nivå för att få stopp på industriellt rovfiske. Inte helt utan framgång, men det som gått igenom är alldeles otillräckligt. Det småskaliga kustfisket är nästan borta.

Sverige har ju satsat en hel del på avloppsrening men det finns mycket mer att göra i hela tillrinningsområdet. Även jordbrukets utsläpp behöver minska. Allt större bottnar är numera utslagna av syrebrist. Ni har säkert sett den kartan själva.

Jag fick plåta Lövin i foajén. På mitt förslag höll hon i sin tämligen nya bok Oceankänslan. Då den kom tyckte Stina Oscarson i SvD att den "är något så ovanligt som en fackbok befriad från tyckande och överdrifter. Och som trots att den inom sig bär ett hav av kunskap inte blir forskningsmässigt tråkig. En bok av en tidigare politiker som inte fokuserar på den egna gärningen och att frisera sitt eftermäle. Utan på saken. Den är liksom hennes tidigare bok ”Tyst hav” helt enkelt en bra bok."  (Länk till SvD-recensionen https://www.svd.se/a/pW8vKR/lovins-bok-oceankanslan-befriande-utan-tyckande )

2024-03-25 11:02   syntax

I valet av titel på sin bok ”Tyst hav” har Lövin helt klart låtit sig inspireras av klassikern ”Tyst vår” av Rachel Carson från 1962.
Jag läste Tyst vår åren efter, alltså 1968, och förfärades över att naturen var förgiftad av utsläpp, och att djur och fåglar högt upp i näringskedjan hotades. Rachel Carson dundrade in som en ögonöppnara av monumentala dimensioner – och hon vände situationen.
I dag seglar havsörnarna över Hasselvik, där jag sitter i båthuset med min Zeisskikare och låter mig imponeras.
Lövin menar att det går om man bara vill. Det är alldeles riktigt!

Utmärkt inledningsbild förresten! Det är en motivtyp jag är svag för.

Besvara

Svar från Måns H 2024-03-25 17:22

Tack Peter! Carson gjorde en jätteinsats med "Tyst vår". Även jag blev påverkad. Kul att du gillar inledningsbilden, den ingår i en svit bilder som försöker illustrera vad som konstituerar nationallandskapet Gotland. Havet, stranden, ljuset och några fler nyckelbegrepp.

Tyst hav är ju namnsatt med Tyst vår som förebild, en sorts uppföljare.

Svara

2024-03-25 12:41   morgondotter

tack för din intressanta artikel
jag har bott i fiskelägen och hört om fiskarnas krympande antal
i Skagen där jag bott länge och känner många äldre fiskare
samma sak sedan 60 talet

nu fiskar stora tålare från Skagen i Östersjön och tar med allt för att göra fiskmjöl - fy fan

jag har just kontakt med en journalist och har berättat om gifttunnorna som dumpats i havet utanför Oxelösund
för mycket läge sedan låg en glasindustri där SSAB ligger idag, alla gifter därifrån dumpades i tunnor en liten bit ut, dom tunorna ruttnar av rost och gift pyser långsamt ut
det kommer att bli en katastrof för hela Östersjön
detta är inte det enda stället
luftens föroreningar är en sak
vattnets ytterligare en

det måste vara hemskt att ha dom kunskaper Isabella har - en tung börda att bära
och
som vissa förnekar

hon gör det bra
du gör det bra som förmedlar i bild och ord

tack
/inger

Besvara

Svar från Måns H 2024-03-25 17:31

Tack Inger för din kommentar!

Jag minns glasbruket i Oxelösund. Där tillverkades fönsterglas i en tämligen bred bana, kanske fyra meter. Värmekällan var masugnsgas från stålverket. Ingen sa något om gifttunnor men jag gissar på din beskrivning att det kan ha varit nån stenkolstjära ----- sanden som blir glas är väl inte giftig? Det har dumpats mycket i Landsortsdjupet 453 meter ner är det där glasbruket dumpade?

Svara

morgondotter 2024-03-26 11:35

det jag hörde var att det dumpades strax utanför Ålö och utanför Femörehuvud
SSAB dumpade också berättade dom
gifter av någon slags, det kanske bara var SSAB - minns inte exakt
en person trampade i en tunna utanför Femörehuvud sa radion en morgon 1999 - nyheten togs snabbt bort
det var då jag hörde om det här
rädsla och skuld för det man varit med om - vad kan hända sa man lågt
/inger

Svara

2024-03-25 13:21   bildsten

Bilden med tremastaren är fin och kartan intressant. De baltiska staterna har väl tagit tag i sina föroreningskällor till stor del men längre österut har det nog inte hänt något positivt i något avseende. Och vi är inte helt oskyldiga heller.

I slutet av 60-talet kom en annan bok ut som fick stor betydelse för den svenska miljödebatten, nämligen Plundring, svält, förgiftning av Hans Palmstierna.

Palmstierna var sekreterare i en miljöutredning om jag minns rätt. Jag skrev om båda de här böckerna och deras betydelse i miljödebatten i ett paper om tillkomsten av köldmedieförordningen i en juridikkurs i slutet av 90-talet.

Men jag måste erkänna att jag inte läst någon av Lövins böcker. Jag ska nog gå till bibblan och låna dem när jag kommer hem.

Besvara

Svar från Måns H 2024-03-25 17:40

Hej Sten! "Plundring, svält, förgiftning" påverkade mig i allra högsta grad. Just då fick jag och en kompis in en stor debattartikel i DN "Utnyttjande och skydd av havet", det var då Göteborg ville bygga avloppstunnel ut till djupt vatten i stället för att rena sitt avlopp.

Tack för kommentar om bild o karta! (Bilden på Lövin är medvetet oglamorös, dels därför att hon struntar i glamour, dels för att visa att det är en äkta bild utan artificiell bakgrund.)

Svara

2024-03-25 19:25   Khalad

Här kan jag bara instämma helt, vi är överens. Miljöfrågorna är vår tids viktigaste, liksom det område som verkligen brådskar mest. Fint porträtt, men bilden med segelfartyget är svårslagen! Precis som du säger är kartbilden intressant, jag har nog tänkt som du. Många hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från Måns H 2024-03-25 21:22

Tack Björn! Överens, ja. Träffen var i Finspångs Missionskyrka som också var en utmärkt möteslokal. Naturskyddsföreningen bjöd på kaffe och semla efteråt. Jag som fått ett antal vällovliga vindkraftprojekt stoppade av naturskyddsföreningen tinade upp!

Bilden med segelfartyget tog jag alltså 2006 med en 6 MP fickkamera. Sen kom den med i Region Gotlands översiktsplan där jag hade fått uppdraget att beskriva vad som konstituerar nationallandskapet Gotland, på byråkratspråk grunderna till bestämmelserna i 4 och 3 kap Miljöbalken där Gotland pekas ut på allehanda sätt. Med rätt ljus och rätt motiv räcker 6 MP en bra bit!

Svara