Meyer-Optik Görlitz Orestor 135mm f/2,8 är ett östtyskt objektiv som tillverkades mellan 1966 och 1978. Tidiga årgångar, som mitt exemplar, är zebrarandiga. Senare är helsvarta. Efter 1978 tillverkades samma optik under namnet Pentacon. Grejerna hade som allt östtyskt låg status. Men för några år sen återupptäcktes det här objektivet, marknadsfördes att ha "Monster Bokeh" och började kosta en hel del pengar på Ebay. Det har 15 bländarblad, så skärpesläppet är helt okej. Men nåt monstruöst har jag inte sett till.
Jag köpte mitt på Myrorna av nyfikenhet. Det behövde göras i ordning, en story i sig. Idag monterade jag det på FF-kameran Pentax K-1 för en fotopromenad genom Norrköpings industrilandskap. Bilden nedan togs med bländare 8, 1/50 sek och ISO 200. Framkallad från RAW/DNG. Inget har gjorts åt aberration och sånt, utan bilden har behandlats med lite handpåläggning och skärpning.
För tretti år sen hade Holmens pappersindustri mitt i centrala Norrköping lagts ner. Ett konsortium, Holmenbyggarna, med Lundbergs och SIAB och kanske nån mer, hade förvärvat fabriksområdet. Det var extremt tätt bebyggt. Byggnad hade lagts till byggnad och sen hade man satt tak över springorna. Somliga ville riva rasket och bygga nytt, somliga däribland jag ville inte riva innan man hade nåt bättre på gång.
Just det här lilla huset stod mest i vägen tyckte Holmenbyggarna. Jag och länsantikvarien Bengt Häger såg däremot ett värde i att bibehålla den trånga, nästan igenbyggda känslan. Att slingra sig fram mellan trångt och öppet ger dynamik i upplevelserna.
I en förhandling kan man kanske komma överens om det mesta, men det blir nåt kvar som man inte kan komma överens om. Den här frågan gick i stå. Men till slut löste det sig. Någon hos Holmenbyggarna kom på att huset skulle bli lagom som nedgång till det underjordiska garaget. Byggnaden var liten och ändamålet alls inte märkvärdigt, men bruket hade ändå anlitat Ivar Tengbom, en av landets ledande arkitekter, för att få till det. Och det blev så här fint då det återanvändes.
Häromdan publicerades Martin Agfors test "Nikon ES-2, ett praktiskt alternativ till skanner" här på Fotosidan. (2021-03-19.) Jätteintressant! Tillbehöret verkar kunna funka med andra fabrikat också. Sen tipsade Magnus Fröderberg mig om en programvara som klarar även negativ färgfilm med bra resultat. Nåt som jag försökt mig på, men med mycket jobb och halvdant resultat. Här är Magnus länk:
https://www.negativelabpro.com/
På den sajten finns uppenbarligen nördar med örnkoll. Ljuskällan är extremt viktig. Den måste vara absolut jämn, mycket jämnare än man kan se med blotta ögat, och lämpligen ha högt CRI (Color Righteous Index) (jag bara skojar). En del ljuskällor har kollimerat ljus, d v s att strålarna är parallella. Det ger skarpare resultat, men tar plats och kostar. Jag vill inte slanta upp för bästa proffsgrejorna, 9.998:- plus moms och uppåt. Nörden med örnkoll anser att det lilla ljusbordet Kaiser Slimline Plano är OK. CRI 95 och mycket jämnt ljus. Brunos Bildverkstad verkar sälja det. Men det är onödigt stort för mitt behov, man får maska av det mesta.
Och så stod det att en del mobiltelefonskärmar kan fungera riktigt bra! Nyare Iphone och nyare Samsung nämndes särskilt. CRI är inte på topp, men ljuset är jämnt och stämmer ändå bra med det som behövs för att fota av negativ färgfilm. Jag har böjt mig för trycket från nutiden och införskaffat en Iphone 2020 SE, så det vara bara att prova. Det ska gå att få skärmen att visa vitt, men Apples anvisningar funkade inte för mig.
Så jag köpte en gratisapp "Screen Light" by Sekura på Apple Store. Man betalar med att bli utsatt för reklam. Om man råkar nudda på fel ställe leds man nästan obönhörligen fram till nån inköpsplats och förväntas hala upp sin digitala plånbok. Var försiktig! Reglagen för att dimma ner tar plats. Annars verkar appen bra. Kvarvarande lysande yta 58x75 mm räcker! Här nedan använder jag den som ljusbord. Då kan man lägga ett dia direkt på skärmen.
Om man lyfter diabilden lite från skärmen syns inte skärmens raster. Det går t o m att ta enklare foton på det sättet. Se nedan.
Riktig repro kräver större insats. Jag försöker ju få fram en portabel utrustning som utgår från Pentax bälgsats och diaduplikator. På bilderna ovan är bilden felvänd. Matta sidan med emulsionen ska vara riktad mot kameran, då blir den rättvänd att titta på också. Jag vill inte beskära bilderna redan från början utan få med lite av ramen. Att få till både utsnitt och skärpa är mickligt värre, spelrummet är bara millimetrar. Diat är buggligt, skärpan är inställd mitt i bild med Live View.
Bilden togs i Visby 1977. Det var lite disigt. Jag hade fått för mig att passa in solen på en av flaggstängerna på muren mot Nordergravar. Det blev ingen bra bild tyckte jag då, skärpa och ljus si så där, det är inte nån bra bild nu heller, men tekniken verkar funka så att det duger åt mig.
Reproduktionen är fotograferad idag 2021-03-20 med en Pentax K-1 och med samma objektiv som bilden togs med för 44 år sedan, en (Pentax) Ahasi opt. Co. Auto-Takumar 55mm f2.2 med M42 gänga.
Fastighetsmäklare som varit med ett tag brukar säga att det som verkligen gäller är läget, läget och läget. Somliga brister går att rätta till, men inte läget. En brist här är att Motala Ström leds i tunnel under Norrköping. Tunneln mynnar på tomten. Vattenfall byggde stadiga pelare för att sätta upp ett skyddsdäck, men dom räcker inte för att bygga hus på. Att komma åt att bygga är snudd på omöjligt. Strömmen på en östra sidan, en bro på södra sidan, en gata som inte kan stängas av på västra sidan, befintliga hus på norra sidan.
Men läget är bra! Strandtomt, strandtomt, strandtomt. Mitt i stan. Det ska byggas högt, 16 våningar, däruppe blir det utsikt, utsikt, utsikt.
Här nere en bild av bygget 19 mars 2021. Jag står på bron söder om tomten. Till höger i bild Strömmens ordinarie strömfåra. Till vänster i bild tunnelutloppet. Där släpps numera det mesta av Motala Ströms vatten ut sen den levererat vattenkraftel på vägen.
Mitt i bild befintliga Yllefabriken. Den har redan byggts om till bostäder och kontor.
Nedanför den i bilden den lilla remsa hjälpligt byggbar mark som höghuset ska stå på. Entreprenören SEFAB har rensat bort löst berg och sprängt lite för att komma ner till rätt grundläggningsnivå. Nu tror jag att dom pålar med maskinen t h där det inte finns berg att bygga på. Eller kanske vidtar förstärkningsåtgärder för berget.
För det mesta brukar jag tycka att det är fel att bygga så höga hus. Men utmaningen att bygga på den här nästan obyggbara tomten tänder också mig. Som projektet presenterats ser det så pass bra ut att jag t o m kan tänka mig att förlåta att det kommer att skymma solen i min lägenhet vid tvåtiden på eftermiddan. Och att det kommer att skymma den här nödutgången från den redan ombyggda etappen:
Förmodligen byggdes Waseska huset efter 1729. Då brände ryssarna ner staden, inte mycket stod kvar. RAÄ tror 1740. I alla händelser ligger det i nordvästra hörnet av stadens äldsta torgbildning, Gamla Torget, kring vilket det medeltida Norrköping växte fram. Huset är byggt av liggtimmer och reveterat, d v s putsat.
Det kallas Tvål-Jockes hus eftersom där funnits en tvål- och textilaffär. Jag har inte sett några årtal, men vykortet nedan måste ha fotograferats efter 1945. Då invigdes Carl Milles staty över Louis De Geer. Huset till vänster är numera rivet sedan länge. En ny detaljplan har tagits fram, där ska byggas nytt.
Erik Wase köpte huset i september 1765 för 5 500 riksdaler riksgälds av skräddaren Joh. Cappelman. I början av maj 1788 inträffade en osedvanligt svår vattenflod som åstadkom stor förödelse. Vattnet stod länge högt över Gamla Torget och rann in genom de nedre fönstren i byggnaden. Den klarade påfrestningen. 1789 hade Wase en ”boklåda” i huset, kanske den äldsta i staden, där det såldes åtskillig litteratur.
Taffligt "renoverat" 1975, Europeiska Byggnadsvårdsåret. Det fick i alla fall stå kvar i stället för att rivas. Det kanske kan tillskrivas begivenheten ifråga.
1998 köpte byggföretaget Sefab Waseska huset av Norrköpings kommun. Sefabs vd Per Furuheim har berättat för Norrköpings Tidningar att de lade ned mycket jobb på att återställa så mycket som möjligt i ursprungsskick. Vi hade gamla foton till hjälp och jobbade med traditionella material. Vi tog fram ursprungliga tapeter och hittade mycket originaldetaljer bakom gipsskivorna. Dåvarande stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz var inblandad i projektet liksom förre länsantikvarien Bengt Häger.
Nu ser huset fint ut, ett litet men viktigt bidrag till Norrköping. En kommun som ibland har vissa kulturambitioner.
Den heltäckande fotoinventeringen av Visby innerstad 1975 är alltså återfunnen till största delen. För att digitalisera de här 2300 bilderna var grundidén att övertala Region Gotland att ta hand om projektet, plan B att göra det själv. Jag skulle helst vilja göra det på plats i kommunens källararkiv eller i alla fall i lokalerna. Då skulle en portabel utrustning platsa.
Jag införskaffade en Pentax diaduplikator, tack till Fotosidekompisen som sålde den till mig! Eftersom min kamera hade APS-format visade det sig lite knepigt att få med hela negativet. Det gick, fast precis på gränsen, med 77mm brännvidd på optiken. Ena bälgpaketet fick pressas ihop, det närmast diabilden var för kort. Jag fixade ett provisoriskt rör av svart kartong. Och så införskaffade jag en LED-lampa med särskilt bra CRI-värde och byggde en liten låda med dubbla opalplastskivor och invändigt foder av aluminiumfolie för att få jämnt ljus.
Det blev så här:
Ljust vart inte jämnt. Jag fick hjälp av optikprofessorn emeritus Les Cowley, han som har sajten Atmospheric Optics, och fixade en ny ljuskälla. Det hela funkade, men var ganska otympligt. Jag använde grejorna till en testserie på plats. Det visade sig att ljuset var väldigt mycket bättre men lätt blev ojämnt Det hade behövts en mycket stadigare rigg för att hålla lampan. Sen kom coronan och projektet kom inte vidare just då.
Sen skaffade jag en Pentax FF-kamera. Jag fick såga bort lite (inte mycket) metall från Pentax Bellows för att FF-kameran skulle passa. Nu ser det hela klart lovande ut. 50mm lins funkar och jag har flera, bl a en skarp makrooptik. Kitet känns portabelt, kompakt, stadigt, bra ergonomi eftersom man kan luta det hela så att det känns bra. Nu behövs en liten, smidig ljuskälla, LED med absolut jämnt ljus, i kreditkortsformat. Nån som har tips?
