Spruta 2. Fotopromenad med rysk optik Helios 44-4.

Med lätta steg klev jag ut från vårdcentralen. Dos två klar. Därinne hade jag blivit lovad att få krama nära och kära om en vecka. Min fru har överlevt  covid-19 och fått två vaccindoser, så med henne blir det ingen skillnad, men om en vecka kan jag be barnen hälsa på hemma! Och jag kan åka till dom.

I väntrummet var det trångt. Tegnell skulle inte gillat det. Men alla hade munskydd. Tegnell hade nog tyckt att det får duga så här. Nån diskuterade "aspiration" med sin sköterska. Enligt media ska det vara bra att kolla att sprutan inte landat i ett blodkärl. Detta genom att "aspirera", d v s dra tillbaka sprutkolven lite och titta om det kommer blod. Min sjuksköterska visste uppenbarligen vad hon gjorde för tiotusende gången så jag litade på henne.

I morse vaknade jag med högra handen rejält svullen och påtagliga känningar från injektionsstället. Fullt normalt att andra dosen tar hårdare än första. Vaccinet kommer att fungera.

I går passade jag på att testa mitt tröstköp från Ryssland, en sovjetisk optik Helios -44K-4/ 58mm 1:2. Bilderna är tagna med bländare 8 och normalt efterbehandlade utan försök att ändra objektivets karaktär.

Ovan: Vyn från vårdcentralens entré ser ut så här. Fina träd, normalt hyreshus. T h en rörig miljö där Gamla Lasarettet omges av taffliga byggen.

Gamla Lasarettet är väl inget arkitektoniskt mästerverk, men ändå ett påtagligt bevis för att landstingsfria staden Norrköping minsann kunde bygga ett riktigt lasarett som skulle få både överläkare, sjuksystrar och patienter att känna stolthet över vården. Men det var då.

Promenaden fortsätter genom en förortsmiljö med ambitioner. Allé! Portik med kolonner!

Transformatorstation i betongskal.

Gamla Gymnastikhuset syns där framme på andra sidan Södra Promenaden

Samma bild beskuren. Gymnastikhuset uppfördes 1867 åt Norrköpings Högre Elementarläroverk. Arkitekt var stadens stadsarkitekt Carl Theodor Malm. Byggnadsminne 1990.

Tillbaka i innerstaden. Dalsgatan. På ömse sidor bebyggelse från 1910-talet. I fonden 1700- och 1800tal. Rådhustornet klart 1910.

Optiken verkar tillräckligt bra för att kunna användas, men det återstår för mig att hitta inställningar och motiv där den ger intressantare bilder än en hyfsad standardzoom.

Skamliga blindfönster fotade med sovjetisk MC Helios-44K-4 58mm 1:2

MC Helios-44K-4 58mm 1:2 är en av många versioner av ett av världens mest tillverkade objektiv. Det satt på otaliga Zenitkameror och andra ryska fotoapparater. "K" betyder att det har Pentax K-bajonett. Tidigare versioner finns ofta att få med M42-skruvgänga. De har ofta spännande egenskaper, "swirly bokeh" och optiska defekter. Detta är lite normalare men har ju inte autofokus. Jag förstår mig inte på hur man ska exponera rätt, det ska tryckas på rätt knappar i rätt sekvens. I Live View brukar det se bra ut på kameraskärmen men har kameran bländat ner?

Då jag utbildade mig till arkitekt skulle eleverna bli hängivna funktionalister. Precis som lärarna. En del hade själva omvänts kring 1930. ("Funktionalism", vardagligt "funkis" heter nu "modernism"). Gamla felaktiga ideal och praktiker skulle absolut inte komma till användning. Symmetri var suspekt.  Sadeltak (såna tak som sitter på alla faluröda trähus) var förbjudna. Jag framhärdade i att de var funktionella. Läraren försökte förklara att det var inte det som var poängen, utan att man måste hänga med sin tid. Tak skulle vara platta som i medelhavsländerna. Eftersom såna tak förr eller senare läcker i vårt klimat pga isbildning och sånt så godtogs  pulpettak. (Pulpettak sluttar bara i en riktning.) Spröjsade fönster var tabu. Blindfönster var skambelagda. Det var falskt att få till en fasad med målade blindfönster. Det var minst lika falskt att kosta på riktiga fönster med glas och snickerier som bara var en prydnad utan funktion.

Att funkisarkitekterna med Le Corbusier i spetsen själva använde blindfönster (de där svarta partierna) i sina fönsterband hörde inte till saken.

Blindfönster återfinns lite varstans i äldre hus, men man lägger inte märke till dom. De behöver inte vara särskilt skickligt målade för att blicken bara ska glida förbi. Hjärnan har viktigare saker att hålla koll på. Den kollar skyltar och är på sin vakt mot sånt som händer i ögonvrån. Om ett hus verkar normalt bryr sig hjärnan inte om det, utom om hjärnan sitter i en arkitekt eller annan byggnadsintresserad person.

Hospitalsgatan Norrköping. Alla fönstren till vänster på den gamla fasaden är blindfönster. Fotat i RAW-format.

I den här versionen smackade jag på en hel del färg med en plug-in DeHaze. Bilden blev lite soft och dreamy, kameran kanske inte bländade ner till f/8 som jag hoppades? 1/1600 sek exponering och ISO 200 kanske tyder på att den togs med full öppning, bländare 2?

TILLÄGG till tidigare version: Det VAR full öppning. Och vitsen med veteranobjektiv är ju INTE att få bilderna att se likadana ut som med modern optik. Vitsen är ju att ta vara på den särprägel som den gamla optiken kan ge. Jag tog nya tag, skrolla ner lite grann!

Den här versionen är mycket närmare RAW-filen. Det som redigerats är exponering, kontrast, skugglättning, skärpning. Och så ljusade jag upp ansiktet på cyklisten lite grann. Sovetskaya kartina.

Vårdagjämning i city

Den dag då hela jorden har dygnet delat i två lika delar skickas solnedgångsljuset rakt österut. Norrköpings rutnätsplan är orienterad i norr och söder, öster och väster, men inte exakt. Rutnätet är vridet motsols några grader. Bilden togs halv fem. Klockan fem skulle skuggorna svepa exakt utefter gatan. Klockan sex skulle skuggorna bli horisontella (men inte synas från den här vinkeln). 

Jag passade på att ta bilden medan gatan var tom på bilar. Knäppingsborgsgatan, kv Knäppingsborg, Norrköping, 20 mars 2021 kl 16.28. Mobilkamera Iphone SE 2020, app Halide för RAW.

Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200. Test i Norrköpingsmiljö.

Mitt Meyer-Optik Görlitz Orestegor 4/200 tillverkades nån gång på 1960-talet.  Jag köpte det som defekt för att komma över fästet. De 15 bländarbladen hade bildat sallad. Med en del pillande och bensin att tvätta med gick det att få ordning på dom.

Görlitz fick jag slå upp på Wikipedia. Staden blomstrade på medeltiden. Bebyggelse från många århundraden finns kvar. Nu delas den historiska staden av riksgränsen mellan Tyskland och Polen. Den tyska delen är Tysklands östligaste stad. Efter andra världskriget hörde den till DDR. Den tillhör tillsammans med Dresden och Jena de städer som stod i centrum för optikutvecklingen fram till andra världskriget.

Objektivet konstruerades 1963 av företagets chefskonstruktör Hubert Ulrich. DDR hade begränsad tillgång på importvaror, så han använde sig av samma glassorter som fanns 1937. I detta tämligen påkostade objektiv användes enbart högbrytande sorter. Det har fem linser i 4 eller 5 grupper beroende på hur man räknar. Andra och tredje linsen är nämligen inte "verkittet", d v s inte sammanfogade med kanadabalsam eller liknande. De har samma kurvatur och är så noga sammanpassade att de hänger ihop. Jag tänker på Johanssons passbitar som hölls ihop av luftens tryck.  (TILLÄGG: Sitter andra och tredje linsen verkligen ihop på detta sätt? Minst sagt tveksamt, kolla Peter Hennigs koll bland kommentarerna.)

Objektivet är tämligen kompakt, 130 mm långt, men väger en del eftersom det är byggt helt i metall. Avståndsskalan är väldigt långslagig, ett helt varv, så med Live View kan man sätta fokus exakt. Det finns en skärpedjupsskala som visar att skärpedjupet är tunt!

Fotot nedan tog jag från balkongen. Det är framkallat från en DNG/RAW-fil. Jag använde en plugin "dehaze" som kompenserar för den aningen urblekta look råfilen hade. I övrigt mindre justeringar av kontrasten och skärpning.

Det är 150 meter till personen på Gamlebro.  Den delbilden är  uppladdad i skala 100%.

Stora bilden: Mörkgula byggnaden i mitten är ett nedlagt kraftverk, arkitekt Iver Tengbom. Ström tillverkas fortfarande i en turbin nere i underjorden nånstans. Det lite ljusare gula huset t h innehåller ställverksutrustning. Troligen kommer  strömmen till den dator jag skriver på just nu därifrån.

Fixa glapp vid adapter

1975 lanserade Pentax K-bajonetten som objektivfäste. Då gick det fortare att byta optik! K-bajonettens större diameter medgav också fler optiska lösningar. Den visade sig med åren ge plats för alla de elektronikkontakter som numera används. Samtidigt lanserade  Pentax en adapter som fungerar fullt ut för objektiv med skruvgänga M42. De kan fokusera på oändligheten eftersom registeravståndet mellan objektivet och filmplanet inte ändrades. Japanskt ingenjörstänk som bäst. Bilden nedan visar en Pentax adapter made in Japan monterad på en Pentax K-1.

Adaptern funkar oftast bra, men ibland uppstår problem. Särskilt med en del tyska och ryska M42-objektiv. Adaptern har 48mm ytterdiameter. Om objektivets bakända har samma eller mindre ytterdiameter så kan det skruvas fast i adaptern, men får inte stöd mot kamerahuset.

Jag hade köpt östtyska objektiv tillverkade av firma Meyer-Optik Görlitz. (De hade ett avtagbart fäste med samma problem.) Objektivet fick inte stöd mot kamerahuset, bara mot adaptern. Det blev glappigt och läckte in ljus. Man fick hålla emot då man fokuserade, annars kunde linsen lossna från adaptern. Bilderna blev en stor besvikelse. Så småningom fattade jag var problemet satt. Då tätade jag på prov med svart tejp. Resultatet blev lovande! Så jag fixade till en permanent lösning.

Hemma i lägenhetsköket har jag bara hushållsverktyg, så det fick bli nåt enkelt. Jag skyddade det som skyddas skulle med maskeringstejp. Sen klippte jag till en ring av polyetenplast (f d förvaringsburk) med ytterdiameter 52 mm som en sorts form. Sen satte jag fast ringen med hjälp av M42-adaptern. Nästa steg blev att bygga en utfyllnad med epoxylim blandat med krita som jag råkade ha till hands, se skiss. Sen det härdat tog jag bort polyetenringen. Resultatet såg bra ut. Så jag snyggade till epoxyfyllningen, målade den med svart färg för att stoppa ljuset och tog bort skyddstejpen.

Nu funkade allting som det skulle! Hanteringen kändes helt OK och det gick att ta bilder. Bilden nedan visar mitt zebrarandiga Meyer-Optik Görlitz 2,8/135 med det modifierade fästet.